Sorti utan skam

Sverige-England 0-2. Läste ett uttalande av Zlatan om att Sverige kunde ta VM-guld. Där ser man: även den störste kan tappa fattningen i goda blågula fotbollstider. Skulle detta svenska landslag vara bäst i världen? Seriöst, liksom. Arma fotboll, i så fall. När jag såg den här matchen och jämförde den med gårdagens mellan Belgien och Brasilien kände jag mig tvångsförflyttad, typ till en helt annan sport. Detta var ändå inte direkt uselt. Bara så mycket tempofattigare, så mycket mer avskalat på teknisk briljans. Jag skulle nog säga att Sverige än en gång lyckades med sin specialité: att göra motståndarlaget sämre än det egentligen är. Stänga ytor, trasa sönder, jobba som satan oavbrutet, hoppas på de ströchanser som förr eller senare alltid dyker upp i en fotbollsmatch. Så ock idag. Sverige hade faktiskt vassare lägen än England, kunde/borde gjort åtminstone något mål. Den avgörande skillnaden fanns dock i målvaktsspelet. Olsen var bra, Pickford fenomenal. Kul för engelsmännen att äntligen få en framgång som s a s matchar deras självbild. Mindre kul kanske att Sverige åkte ut, även om det på intet sätt tar bort glansen av en oanad prestation.