Schelin ett lyft

Erik Hamrén ut, Lotta Schelin in. Med det bytet har SVT:s VM-studio fått ett lyft, tycker jag. Schelin är tänd på uppgiften, det märks. Kan fotboll, analyserar bra, undviker det värsta floskelträsket. Nannskog verkar dessutom trivas bättre i hennes sällskap än i förbundskaptenens. Stämningen i studion är lite muntrare och mer avspänd nu, till detta bidrar förstås även mysputten André Pops. Allvetaren Johanna Frändén som jag rosat tidigare är fortsatt en tillgång, dock snubblar hon på orden ibland och blir otydlig. Ingen är fullkomlig.

Stå på benen, fuskare

Och så hände det igen. En spelare söker ett ben att falla över, stupar sen så spektakulärt som möjligt och får domaren till att blåsa straff. Arjen Robben den här gången. Numret utfördes på stopptid och tog Holland vidare till kvartsfinal. Möjligt att de gått dit ändå, Mexiko blev ängsligare och sämre ju längre matchen led. Men gud vad trött jag är på fotbollsspelare som anstränger sig för att INTE stå på benen - och på tv-experter som inte genomskådar fusket utan talar om "klockren straff".

Grattis själv, Svenska Spel

Har haft ett osannolikt flyt på lotto på sistone. Grattistelegrammen från Svenska Spel bara väller in i min mejlbox. Fyra stycken på kort tid. Det senaste idag, 19 kronor minsann. Tidigare har det varit 17, 18 samt vid ett tillfälle hela 22 bagis. Vad jag spelar för? 192 kronor. Varje vecka. Båda dragningarna, onsdag som lördag. Stående rader sen tidernas begynnelse. En gång, jag tror det var 1993, har jag haft sex rätt av de sju möjliga. Det var då jag blev förbannad på riktigt; 1800 i vinst, hallå. Men vad jag ville säga var egentligen att om någon förtjänar ett telegram så är det Svenska Spel. De måste leva gott på tönnisar som jag. Grattis, grattis.

Grym VM-sorti för Chile

1-1 vid full tid plus förlängning, 4-3 efter straffar. Brasilien till kvartsfinal - och jag säger inte att det var orättvist, bara att det var förbannat synd om Chile. En ribbträff i sista stopptidsminuten, en sista straff i stolpens insida, längre bort än så var inte skrällen. Marginaler kallas det visst. Ikväll log de mot brassarna men grinade chilenarna i nyllet. Fotboll när fotboll är som grymmast. Någon måste förlora, även i en match där ingen förtjänar det.

Fotbollens bett och etikett

Några slutord om "skandalen som skakade VM". Luis Suarez bett alltså - och framförallt den följande domen på fyra månaders avstängning. Man kan tycka att den är för hård eller för mild, var och en är fri att ha en egen uppfattning. Men när fyrans expert Olof Lundh, och flera med honom, jämför Suarez bitande med vårdslösa tacklingar i största allmänhet glömmer de en i sammanhanget icke oväsentlig sak. Bollen. Det är i strid om den de allra flesta regelvidrigheter begås. Bensaxarna på marken, armbågarna i luften etc. Nånstans här går det att ana ett ädelt syfte. Nämligen att vinna bollen. Ibland blir det fel, i värsta fall t o m skador på förfördelade spelare. Nån tiondels sekund för sent in i en närkamp kan räcka, i toppfotbollen är det såna marginaler vi talar om. Suarez bitande är i mina ögon en helt annan sak. Bollen var inte där, situationen var överspelad. Det fanns inget som helst ädelt syfte, bara en djurisk instinkt. Att Lundh med flera inte ser den skillnaden förvånar mig.

En dom som väcker känslor - och frågor

Häromdagen satt VM-fotbollens tyckarelit - Hamrén, Backe, Lundh m fl - i tv och fördömde Luis Suarez vansinnesbett i axeln på Chiellini under matchen Uruguay-Italien. Nu sitter samma tyckarelit i tv och fördömer Fifa för straffet mot Suarez. På tok för hårt, anser de om domen på fyra månaders avstängning från all fotbollsverksamhet. Så vad hade varit lagom? Fem matcher, hörde jag Hasse Backe säga. Det måste betyda att ett vansinnesbett ska ge en matchs avstängning och två vansinnesbett tre matchers avstängning - om oraklet Backe fått bestämma. Detta var ju Suarez tredje attack med tänderna mitt under pågående match. Olof Lundh för sin del jämför med andra typer av vårdslöst spel - armbågar, bentacklingar, dobbar före etc - och blir indignerad över sin egen slutsats: sådant bestraffas mildare, om det ens bestraffas överhuvudtaget. Och plötsligt blir Luis Suarez liksom offret, mannen att tycka synd om. Där kan jag i och för sig hålla med. Det är synd om Suarez. Det är synd om alla människor som styrs av tvångsreflexer och saknar impulskontroll. Men både för sin egen och andras skull bör de hållas borta från exempelvis fotbollsutövande, det tycker jag. Om sedan fyra månader räcker för ett tillfrisknande vet väl endast läkarexpertisen men däri ligger det viktigaste: att Suarez får adekvat behandling och professionell hjälp under "strafftiden". Då, möjligen, kan han komma tillbaka. Annars inte.

Suarez störd - Samaras störst

Idag, när jag lugnat ner mig lite, anser jag fortfarande att Italiens VM-sorti var sorglig. Jag menar, som den gick till. Utvisningen som inte var någon utvisning, Suarez vansinnesdåd som fick passera utan åtgärd, allt gynnade Uruguay på ett otillbörligt sätt. Värst var nästan förbundskaptenen som på presskonferensen efteråt läxade upp journalisterna för att de ställde relevanta frågor om Suarez sjuka bitesvanor. Tycker övriga Uruguayspelare likadant borde hela laget uteslutas från VM. Eller åtminstone gå i skola hos Samaras, den grekiske anfallaren. Det var han som avgjorde Greklands match mot Elfensbenskusten sent igår kväll, det var han som visade ömsint empati med den förkrossade motståndarmålvakten när alla hans lagkamrater steppade runt i segerdans. Vilken man! Inte VM:ets bäste anfallare, men definitivt den störste.

Domar'n som lät bett gå före rätt

Spanien. England. Italien. Tre stora europeiska fotbollsnationer, alla utslagna från VM redan i gruppspelet. Alltmedan nästan samtliga lag från den amerikanska kontinenten gått vidare. Brasilien, Argentina, Colombia, Costa Rica, Chile, USA, Mexiko, Uruguay, förmodligen även Ecuador. Nio "amerikanska" lag av de sexton som snart nog gör upp i åttondelsfinaler om vidare avancemang. Utan att ha kollat vågar jag påstå att det är unikt i fotbollens VM-historia. Men så kan det gå när man låter en mexikan döma Uruguay's avgörande match...frestas jag skriva just nu. Ja, tyvärr. Bakom Uruguay's nödvändiga 1-0-seger mot Italien ikväll låg i hög grad mannen som skulle skipa rättvisa - men gjorde tvärtom. Utvisningen på den italienske mittfältaren Marchisio tidigt i andra halvlek var horribel, förseelsen ifråga var på intet sätt värre än alla de som domaren annars lät passera eller möjligen beivrade med gult kort. Matchens särklassiga illdåd missade han däremot: Suarez djävulska bett i axeln på Italiens mittback Chiellini. Där är jag dock beredd att förlåta honom. Domaren alltså. Suarez bet s a s i bakhåll, när bollen (och domaren) var på annan plats. Först genom tv-repriserna avslöjades det makabra...och inte ens då ville man tro att det var sant. Å andra sidan har huvuddomaren flera assistenter (tillika landsmän), man kan tycka att någon av dem borde upptäckt eller förstått vad som skedde. Men icke. Vampyren Suarez - med två tidigare väldokumenterade bitningar av motståndare på sitt cv - fick vara kvar på banan och fullfölja matchen. Killen behöver en diagnos, den saken är klar. Och fotbolls-VM behöver en domartillsättning som är höjd över varje misstanke om "jäv".

Heja gruppspelet

VM är roligast så länge gruppspelet pågår. Det är då man påminns om att fotbollsvärlden är så mycket större än typ Tyskland. Alla får vara med, alla är garanterade minst tre matcher, alla möjligheter finns kvar. Små nationer kan besegra större och gör det, ibland när man minst anar det. Nya stjärnskott tänds, gamla stjärnor slocknar, experterna tappar hakan och kartan ritas om. Underbart. Det är så det ska vá, ett fotbolls-VM. Sen börjar slutspelet. Utslagsmatcherna. Vägen mot avgörandet. Sällan det blir lika kul. Vi får väl se i år. Jag tror fortfarande att Brasilien kommer att hacka sig fram till guldet, hemmaplansfavören är så förbannat tung. Men har jag fel blir jag glad. Hur många lag som helst har ju sett bättre ut än brassarna så här långt. Chile. Frankrike. Holland. Ghana. Costa Rica, döm om min förvåning. USA, min själ. Ja, och så Tyskland då. Trots allt.

Fotbollsfritt - om inte...

Idag ska jag inte kolla på fotboll. Jo, möjligen en match. Frankrikes i så fall. Beror på Olivier, den stundande midsommarfestens ende fransos. Vill han kolla är jag inte nödbedd. Men annars stannar jag ute, gladeligen offside. Med sillen & nubben och annat smått & gott. Är det midsommarafton så är det.

Suarez var skillnaden

England gör en Spanien: lämnar VM efter två raka förluster i gruppspelet. Den teoretiska chans som återstår för engelsmännen bortser jag ifrån, där finns för många "om" och "men" för att sannolikheten ska vara ens mätbar. Lider lite med Roy Hodgson. Under sina tränarår i Sverige var han en typisk "winner", nu som Englands förbundskapten kommer han att stämplas som "loser". En i raden sedan den där gången för snart ett halvt århundrade sen som England tog sitt enda VM-guld. Tycker ändå att Hodgson förnyat landslaget på ett positivt sätt. Släppt fram unga spelare, fräschat upp spelidén. Han skulle bara haft en Luis Suarez. Dvs en klassisk striker. Eller måltjuv, som vi ibland säger i Sverige. Det var Suarez som var hela skillnaden mellan Uruguay och England igår kväll. 2-1, båda målen av honom på lägen som endast en äkta striker förmår att utnyttja. Svår fotbollskonst i enkelt utförande, mycket imponerande.

Förutsägbar sorti

Fotbollsexpertisen gör ett stort nummer av att Spanien eliminerats från VM. Som vore det sensationellt. Tycker inte jag. Med motståndare som Holland och Chile i gruppspelet var det ganska förutsägbart att de regerande världsmästarna skulle få det tufft. Gamla meriter ger inga gratispoäng i ett nytt VM - och det spanska spelet ser onekligen gammalt ut numera. Tempofattigt, fantasilöst, ineffektivt. För många spelare som blivit "over the hills", en åldrad förbundskapten som hållit fast vid sina "golden boys" för länge. Men vem kan klandra honom? För bara fyra år sedan var den spanska fotbollsmodellen världsledande - och bevisligen biter den fortfarande på de flesta lag. Dock inte på de allra bästa eller de allra smartaste. Dit måste just Holland och Chile räknas, liksom Tyskland förstås. Och säkert några till. Del Bosque, den spanske förbundskaptenen, var förresten rörande stor i nederlagets stund. "Mina spelare visade karaktär men våra motståndare var bättre och förtjänade att vinna", sa han efter Chilematchen igår kväll. Inte ofta man hör en förbundskapten kommentera en förlust på det rakryggade sättet.

Korrekt om Dahmén

En rättelse bara, apropå föregående inlägg. Lars Dahmén befordras inte till vd på Sydsvenskan, han var vd redan innan. Parallellt med det chefredaktörskap som han nu lämnar till förmån för Pia Rehnquist.

Chefredaktör på avfolkad redaktion

En glad, hundra sorgsna. Tänker jag när jag läser Sydsvenskan idag. Pia Rehnquist presenteras som ny chefredaktör - och samtidigt meddelar tidningen att var tredje övrig tjänst ska bort. 160 till 180 individer, närmre bestämt. Fördelat då på Sydis och Helsingborgs Dagblad: tidningarna har som bekant parat sig i något slags gemensam överlevnadskamp. "Där uppe" kommer det inte att märkas. HD behåller sin nuvarande chefredaktör och på Sydis tar alltså Pia Rehnquist vid efter Lars Dahmén som i sin tur befordras till vd. För maktens män och kvinnor finns nästan alltid en lösning. "Där nere" betalas priset. Om och om och om igen; endast gud fader vet väl idag hur många sparpaket Sydsvenskan trummat igenom på senare år. Själv slutade jag 2008, karusellen var igång redan då. Det är möjligt att man "måste", att de ekonomiska omständigheterna liksom tvingar, jag begriper inte sånt. Jag begriper däremot att människor som aldrig får ro på sin arbetsplats mår dåligt. Det är dem jag känner för, lider med, när jag läser om Sydsvenskans nya "åtgärdsprogram". Men Pia Rehnquist får gärna vara både glad och stolt. Hon var min chef på Lundaredaktionen när jag skrev om Lundasport - och jag har bara positiva minnen av hennes ledarskap. Lycka till.

Frändén är guldkornet

Vem gör fotbolls-VM bäst, SVT eller TV4? En fråga om tycke och smak, förstås. Själv är jag nöjd med båda kanalernas jobb så här långt. Fördel Fyran dock vad gäller kommentatorsparen; Perlskog/Andersson och Granqvist/Fjellström slår Härenstam/Strömberg och Lindeborg/Johannesson. Som studioankare har SVT André Pops medan Fyran mönstrar Anna Brolin - och där blir det dött lopp, båda är jättebra. Bland övrig personal har jag två favoriter i SVT: Daniel Nannskog och Johanna Frändén. Den senare faktiskt bäst av alla, enligt min mening.

Stäng av fuskpellarna

Jo, apropå VM. Går det inte att stänga av den där fuskpellen Costa i Spanien i efterhand? Jag syftar på straffen han tvingade till sig i gårdagens match mot Holland. Tricket var det klassiska: tvärvända i fart, peta på bollen, söka upp ett motståndarben att trassla in sig i och sen falla pladask. Det hela är så utstuderat skickligt - eller snarare äckligt - gjort att ett mänskligt öga inte kan genomskåda det. Reprismaskin krävs, närstudie moment för moment. Den möjligheten har inte domarna, som bekant. De måste blåsa i själva händelseögonblicket - och det är det fuskpellar som Costa spelar på. Går det så går det, typ. Och väldigt ofta går det. Ingen skugga på domarna alltså, i det här fallet är de offer för omständigheterna. Förövarna däremot, de skulle nog må bra av ett par matchers avstängning. I alla fall skulle fotbollen må bra av det.

VM-glest på Sorgenfri

VM-mättnad redan? Tror inte vi var fler än 30 pers på Sorgenfri IP idag för att kolla på Croatia mot Linero i femman. Normalt brukar det vara åtminstone dubbelt så många. VM slår hårt mot småklubbsfotbollen, det är väl den slutsats man kan dra. Med reservation för väderkornet; folk som följer Croatia vet ju att efter ett antal hyggliga matcher kommer alltid en dipp som man helst vill slippa se. Det här blev en sådan. 0-2 mot bottenlaget från Lund, miserabel inställning och uselt spel. En eloge till Linero dock, där fanns både vilja och engagemang.

Hurra för nya Holland

Spanien-Holland 1-5. Holland har generationsväxlat och förnyat sitt landslag jämfört med förra VM:et, regerande mästarna Spanien har inte gjort det. I vad mån det inverkade på kvällens skrällresultat vet jag inte - men säkert något. Flera av de stora spanska namnen gav ett trött eller osäkert intryck. Xavi och Alonso på mittfältet, Ramos och Piquet i mittförsvaret, Casillas i målet inte minst. Även själva spelidén - bollinnehavet, kortpassandet - verkar ha sett sina bästa dagar, det har ju framgått redan av Barcelonas tillkortakommanden i Champions league på senare tid. Å andra sidan var det "di få gamle" som glänste mest av alla i detta nya Holland. Robben, Van Persie, Schneider. Den trion håller än. Ikväll bar de laget, lyfte sin omgivning. Den ende som inte förmådde att rakt av ge Holland ett erkännande för en fantastisk match, det var den svenske förbundskaptenen Erik Hamrén. Hörde jag inte fel framhärdade han i att "storfavoriten" Spanien var mycket bättre än Holland i den första halvleken - och att rena tillfälligheter fick matchen att svänga. 1-5 på tillfälligheter? I mina öron lät det som en Kalle Anka-analys.

Domar'n dömer...Brasilien vinner

Brasilien-Kroatien 3-1. Extremt förutsägbart. En domare som inte pallar för trycket skänker Brasilien en avgörande straffspark till 2-1. Det enda som förvånade var att filmaren hette Fred och inte Neymar. Nån som tror att Kroatien fått straff i motsvarande läge? Aldrig i livet, säger jag. Lika lite som att Kroatiens 2-2-mål dömts bort om det varit Brasilien som gjort mål på exakt samma sätt. Ruffet som föregick 3-1-målet på övertid orkar jag knappt ens kommentera, matchen var ändå körd vid det laget. Dessvärre även domarens anständighet. Det är bara att konstatera: att vinna över Brasilien i Brasilien är i princip mission impossible. Men det hade känts skönt att kunna relatera detta faktum uteslutande till Brasiliens spelstyrka. Det går inte efter kvällens VM-premiär, sorgligt nog. Kroatien var väl så bra, stundtals bättre. Framförallt i just det skedet när nämnde Fred stöp för en lätt beröring och f-i-c-k straffen.

Heja Kroatien

Ikväll börjar fotbolls-VM med Brasilien-Kroatien som öppningsmatch. Håller på den "lille", dvs Kroatien. Men fruktar att brassestjärnan Neymar filmar till sig en avgörande fri- eller straffspark, han är ju bra på sånt. Oslagbar faktiskt. Lider redan lite med domarna som på bråkdelen av en sekund ska kunna se huruvida Neymar verkligen fälls - eller själv fejkar fällning. Påfallande ofta det senare, hävdar jag som har tillgång till tv-repriser. Utan sådana måste det vara omöjligt att bedöma äktheten i "fällningarna". Så skicklig, i någon mening, är Neymar. Det stör mig.

Småland i mitt hjärta

Hemma från Småland. Nöjd och belåten med allt utom klockan: tiden går så förbannat fort när man hellre önskat att den stått still. Det var några magiskt fina kvällar över sjön där uppe, vyer och färger som man normalt bara ser på kort. Min dotter och hennes bästis kom på besök måndag-tisdag, de var helt betagna av upplevelsen. T o m fisket var kanon den här gången. I alla fall sista dan. Då vände vinden från nord till syd - och det var som om abborren fick fnatt. Nappen kom i parti och minut, vilket gladde mina gäster långt bortom salighetens gräns. Det var dom som höll i spöna nämligen. Själv var jag serviceman. Rodde båt, satte på mask, krokade av fisk, redde ut trassel, sänkte ankare, lyfte ankare m m m m. Trevligt det med. Fast svettigare än jag trodde. De fyra största "borrarna" behöll vi och la på grillen. Därmed blev kvällens planerade festmeny en trerätters: grillad abborre till förrätt, kräftor med diverse tillbehör som huvudrätt, delikat kakfat som dessert. Och så drycker efter behag. Mitt ute i Smålands fria natur. Som det heter i visan: det ska vá gött att leva, annars kan dé kvetta.

Mot Tingsryd...

Småland kallar. Avresa i morron bitti. Rekreation medelst mete på programmet. Kommer hem lagom till fotbolls-VM börjar. Där jag f ö hoppas på Belgien men tror på Brasilien. Lite som med fisket: jag hoppas på abborre men tror på mört. Vis av erfarenhet, så att säga.

Ett avhopp att respektera

Tomas Axnér stiger av jobbet som huvudtränare i Lugi. Beskedet kom plötsligt men inte helt oväntat. Axnér har haft många bollar i luften, ohälsosamt många. Krönikör, bloggare, föreläsare, expertkommentator i tv. Jämte tränarjobbet. Och så rollen som småbarnspappa, icke att förglömma. Det finns gränser, även för en lidelsefull person som Tomas Axnér. Starkt av honom att ta ett steg tillbaka i tid, sådant är sällan lätt. Frågan nu är hur Lugi kommer att lösa tränarfrågan. Jag vet att damlagets tränare Dragan Brljevic har sina förespråkare - men vem ska i så fall träna damlaget? Andra namn som dyker upp är Rustan Lundbäck och Martin Boquist, den förstnämnde var väl förresten nåt slags mentor för Lugitränarna häromåret. Oavsett vem det blir kommer jag att sakna Tomas Axnér. Och även Johan Zanotti, för den delen. Som tränarpar var de en färgklick i en annars ganska grå massa.

Tur är också skicklighet - eller?

Bra lag har tur, sägs det. I så fall är MFF ruggigt bra, får man väl konstatera. Inte ens den blåaste blådåre skulle nog hävda att lagets imponerande poängskörd i allsvenskan så här långt är frukten av enbart skicklighet. En hel del hamnar på turkontot. Flyt med marginalerna, med domsluten. MFF har vunnit nästan alla fifty-fifty-matcher, ibland även sådana där motståndaren varit bättre räknat i spel och målchanser. En styrka så klart det med...men håller det över en hel säsong? Tveksamt. Tur och otur jämnar ju trots allt ut sig, åtminstone enligt en annan sliten klyscha. Och själv ska jag inte klaga. Mitt Mjällby - som inte är något bra allsvenskt lag i år - har också haft turen med sig. Inte i mötet med just MFF kanske, men väl i de tre matcher som vunnits. Alla med uddamålet, två efter mål på stopptid. Man kan bli ödmjuk för mindre. Ett lag som borde stå på tur för tur är å andra sidan Halmstad; där har de s k marginalerna varit emot hittills. Hursomhelst. Allsvenskan går till VM-vila nu och MFF är loss med sex poäng i toppen. Det är anmärkningsvärt, efter tolv omgångar brukar det vara jämnare än så.

Andersson var skillnaden

Tre svenska målvakter figurerade i handbollens Champions league-final igår. Sjöstrand och Palicka i Kiel, Mattias Andersson i Flensburg. 35-årige Andersson visade att gammal är äldst. Efter en trevande start växte han till en ren fantom. Fantastiskt att se alla dessa räddningar, den ena svettigare än den andra. Följdriktigt vann också Flensburg finalen, 30-28. Del i detta smärre mirakel hade även playmakern Jim Gottfridsson och försvarsklippan Tobias Karlsson - men kanske framförallt 90-talsikonen Ljubomir Vranjes som karismatisk tränare. Handbollen som sådan vet jag inte riktigt hur jag ska förhålla mig till. Det visste tydligen inte domarna heller: hade de följt regelboken skulle utvisningarna i det närmaste tömt planen på spelare. Här fick istället det mesta passera, dessbättre/dessvärre åt båda hållen. Att ingen kom till allvarlig skada får nog ses som ett herrens under.

En ynnest att se Belgien

Sverige-Belgien 0-2. Ett bättre Sverige den här gången, jämfört med Danmarksmatchen senast. Men också ett bättre motstånd. Det är en ren ynnest att se Belgien spela fotboll, t o m på sparlåga som ikväll. Så trygga med boll, så skickliga tekniskt, så totalt överlägsna det svenska hantverket. Hade belgarna av någon anledning behövt vinna med säg 6-0 tror jag de hade gjort det. Hoppas de lyckas i VM, potentialen finns där. Den svenska potentialen är fortsatt svept i dimma. Precis som själva spelidén. Just nu laboreras det med olika sifferkombinationer, det gör ingenting tydligare. Ljusglimtarna ikväll var väl turkproffsen Durmaz och Zengin - men ingen av dem hade platsat i en belgisk VM-trupp, den saken är klar.