Chefredaktör på avfolkad redaktion

En glad, hundra sorgsna. Tänker jag när jag läser Sydsvenskan idag. Pia Rehnquist presenteras som ny chefredaktör - och samtidigt meddelar tidningen att var tredje övrig tjänst ska bort. 160 till 180 individer, närmre bestämt. Fördelat då på Sydis och Helsingborgs Dagblad: tidningarna har som bekant parat sig i något slags gemensam överlevnadskamp. "Där uppe" kommer det inte att märkas. HD behåller sin nuvarande chefredaktör och på Sydis tar alltså Pia Rehnquist vid efter Lars Dahmén som i sin tur befordras till vd. För maktens män och kvinnor finns nästan alltid en lösning. "Där nere" betalas priset. Om och om och om igen; endast gud fader vet väl idag hur många sparpaket Sydsvenskan trummat igenom på senare år. Själv slutade jag 2008, karusellen var igång redan då. Det är möjligt att man "måste", att de ekonomiska omständigheterna liksom tvingar, jag begriper inte sånt. Jag begriper däremot att människor som aldrig får ro på sin arbetsplats mår dåligt. Det är dem jag känner för, lider med, när jag läser om Sydsvenskans nya "åtgärdsprogram". Men Pia Rehnquist får gärna vara både glad och stolt. Hon var min chef på Lundaredaktionen när jag skrev om Lundasport - och jag har bara positiva minnen av hennes ledarskap. Lycka till.