Rätt lag vann

MFF-IFK Norrköping 0-2. SM-guldet till Norrköping - och det blev inte ens spännande. Därtill var MFF alldeles för odisciplinerat, lagkaptenen inte minst. Markus Rosenberg alltså. Korrekt utvisad i fjärde minuten för övervåld, snacka om hjärnsläpp. Senare i matchen åkte även Franz Brorsson ut efter två idiottacklingar. Så där höll MFF på: dumheter mest hela tiden, miserabelt humör från tränare till spelare. Länge sen jag såg ett lag uppträda så illa. All heder åt Norrköping som behöll fokus på vad det här faktiskt handlade om. Fotboll. Chansen att - mot alla förhandstips - vinna allsvenskan. Sättet att göra det. Mycket övertygande, så in i bomben rättvist. 66 poäng och 60 gjorda mål är ett grymt facit, självlysande liksom. Norrköping hade logiskt nog också årets skyttekung: Emir Kujovic. 21 mål, det sista idag när han bredsidade in 1-0. Tvåan gjordes av Traustason men på Kujovic's pass, så även där var han delaktig. Och bakom såna här succéspelare står nästan alltid en pudelklok tränare. Grattis Janne Andersson, jag har en bestämd känsla att din del i IFK Norrköpings SM-guld 2015 inte kan överskattas.

IFK tar det allsvenska guldet

Så vem tar nu guldet? Det allsvenska alltså. Norrköping eller Göteborg? Jag tror, anar och känner Norrköping. Problemet är att jag trott, anat och känt förr - utan att det blivit rätt. Men brinner verkligen MFF lika mycket för en fjärdeplats som Norrköping för ett guld? Tvivlar. MFF har dessutom Champions league att tänka på...det vore nästan märkligt om man i det läget kunde matcha ett rimligen mer motiverat Norrköpingslag. Fotbollen brukar inte vá "sån". I vilket fall blir det ett IFK-lag som vinner allsvenskan 2015, den saken är som det heter oomkullrunkelig. Slut på spekulerandet. I morgon har vi svaren. Heja IFK...

Beutler bäst - "Nöff-Nöff" grisigast

HK Malmö-Lugi 24-21. Lätt att peka ut matchvinnaren: Dan Beutler, Malmömålvakten. 23 räddningar, drygt dubbelt så många som Lugimålvakterna hade tillsammans. Men även i övrigt övertygade HK Malmö mer än tidigare under säsongen. Hjärtat var med, försvarsspelet så där grisigt och viljestarkt som blott ett Carl Johan "Nöff-Nöff" Andersson-lag kan prestera. När gamle "Nöff-Nöff" själv är i högform, vill säga. Vilket han är nästan jämt - men alldeles särskilt mot just Lugi. Kan ha med hans förflutna att göra, det var ju i Lugi Andersson började tröffla en gång i tiden. Kul ikväll var det också att se Linus Persson. Sju mål, imponerande bett i både skott och genombrott. Lugi? Nja, halvtamt. Inget riktigt flow i spelet, skyttarna närmast paralyserade av Beutler. Och bjässen Wickman-Modigh var mest arg. På "Nöff-Nöff", vem annars.

Heder å sånt, Mjällby?

Hedern, Mjällby? Viljan? Stoltheten? Att kunnandet var skralt visste jag, det har framgått med all önskvärd tydlighet genom hela säsongen. Men de två senaste matcherna ställer alla frågor på sin spets. Vill Mjällby AIF hålla sig kvar i superettan? Som det ser ut är svaret nej. Att i skarpt läge förlora med 0-3 och 0-4 mot lag som inte har ett förbannat dugg att spela för, det är att böna och be om nedflyttning. Så lycka till, Mjällby. Det löser sig nog. Allt som behövs är ett avslutande magplask mot BP. Skit i sårade supporters, även den djupaste besvikelse går över.

Tiomålsskytten som försvann...

Ser att min morgontidning förminskar HK Malmös Robert Månsson idag. Säkert omedvetet i brist på tid, intresse och personal, men i alla fall. Månsson gjorde alltså TIO mål i HK:s segermatch i Karlskrona, inte ett ynka som det står i tidningens facit. I det blygsamma enspaltsreferatet från matchen nämns han inte överhuvudtaget...men okej, där kan man ändå spåra en viss konsekvens. Nu väntar jag bara på att få se Markus Rosenberg förbigås med tystnad efter ett hattrick. Eller att en rödhök tillerkänns en glyttig assist när han i själva verket gjort två superglyttiga. Fast det kommer nog inte att hända: min morgontidning tar fotboll och hockey på väldigt stort allvar. Handboll däremot på relativiserat allvar, Månssonexemplet är liksom inte det första.

En tabell som redan satt sig

Knappt en fjärdedel av handbollens elitserie är avverkad, men min känsla är att tabellen redan satt sig. Dvs att slutspelslagen positionerat sig och bottenlagen likaså. I princip helt enligt alla förutsägelser, trist nog. Överraskningar är alltid uppfriskande - men icke en enda så här långt. Möjligen att lag som Ricoh, Drott och Skövde verkar vara ännu sämre än befarat...och det är ju inte så kul. HK Malmö då? Tyvärr, slutspel lär bli svårt. Visst, en eventuell seger i Karlskrona i eftermiddag ger ett tillfälligt lyft över strecket. Men i det längre loppet...på vilket lags bekostnad skulle HKM kunna försvara den positionen? Guif? Osannolikt, låt vara att Eskilstunalaget tycks ha tappat en del i slagstyrka. Hammarby? Aldrig i livet. Bajen är kroniskt underskattat men tar sig till slutspel år efter år. RIK? Kanske, kanske. Och i så fall enda hoppet, med Malmöögon sett. Kristianstad, Alingsås, Sävehof, Ystad och Lugi är ouppnåeliga, det är bara att inse.

Ett Sverige i kris

Vansinnesdåd med rasistiska förtecken på en skola i Trollhättan. Nedbrunna flyktingboenden på löpande band. Hatsajter på nätet där våldet uppmuntras och gärningsmännen hyllas som hjältar. Ett riksdagsparti med rötter i nazismen och en politik som legitimerar synsättet "vi mot dom". 20 á 30 procent av alla röstberättigade människor som köper det paketet, stöttar den retoriken. En regering som...inte övertygar, för att uttrycka det milt. Sverige är mörkt och kallt nu. Avhumaniserat. Tvärtom är blott en illusion: ett varmt och välkomnande Sverige, humanismen som ledstjärna. Känns nästan futtigt att tala om sorg, läget är allvarligare än så.

MFF-segern i underkant

MFF-Shakhtar Donetsk 1-0. Vet inte om Shakhtar har för många brassar i laget - eller om de tittat för mycket på Barcelonas spelidé. Den där med bollinnehav som ett slags självändamål. Några chanser att tala om skapade inte Shakhtar, inte på hela matchen. Hörnor en masse, ja, men ingen som ledde till nån farlighet. Ett förbluffande uddlöst lag, det måste jag säga. MFF var rakare, rejälare, hetare. Vann rättvist - och faktiskt i underkant. Målet av Rosenberg efter fint förarbete av Konate. Adu var annars bäst i mina ögon, men Rakip's inhopp bör också nämnas. Lysande! Killen fick mer gjort på en kvart än Shakhtar på hela matchen.

Mr Bob is back in town

Ser att min gamle idol är i stan. Bob Houghton. Mannen som tog MFF till svindlande höjder på 1970-talet - och som retade gallfeber på Fotbollssverige. Eller delar av Fotbollssverige, rättare sagt. Många beundrade Bob Houghton, somliga t o m dyrkade honom. Till dem hörde jag. På den tiden var jag inbiten MFF:are, fostrad dithän av alla himmelsblå jobbarkompisar på Sydis. Några organiserade fanklubbar fanns inte, bara löst sammansatta grupper som levde rövare var för sig. Fast -72 och -73 hade vi väsnats mest av missnöje, det kommer jag ihåg. Gentlemannen Kalle Hult var tränare, MFF blev fyra i allsvenskan ena året och sexa det andra. Skämmigt, under värdigheten. Det var då han kom, frälsaren från Tipsextralandet. Långt hår, galen blick, 27 år ung, yngre än många av spelarna. Och totalt okänd som fotbollstränare. Än idag har jag inte en aning om hur eller var MFF fick fatt i honom, eller på vilka grunder just han fick tränarjobbet. Men vilken succé! Guld -74, guld -75. Guld igen -77 - och så Europacupfinalen -79 som kronan på verket. Bob Houghton revolutionerade både MFF och svensk fotboll i stort...och så gör man naturligtvis inte ostraffat. Kritikerna slog ner på själva spelidén: press, understöd, högt försvar som gillrade offsidefällor redan i mittcirkeln. Fulfotboll, sas det. Bullshit, sa jag och pekade på facit: 48-15 i målskillnad första guldåret, 53-18 andra. Viss reservation, det kan ha varit tvärtom. Men av sammanlagt 52 allsvenska matcher under de åren vann MFF 37, kryssade i elva och förlorade blott fyra (två per säsong). MFF stod helt enkelt i särklass. Och Bob Houghton's roll i det hela kan knappast överskattas. Det var som om alla spelare pånyttföddes och växte med honom som tränare, inte minst de begränsat talangfulla. Ta t ex anfallarna Sjöberg, Cervin, Tommy Andersson; aldrig var de bättre än just under Houghtoneran. Även vi som var dåtidens blådårar pånyttföddes i någon mening - jag själv i form av en omdömeslös solostormning av Örjans Vall i Halmstad 1975. MFF hade ju vunnit och säkrat guldet, vad gör man då inte för att få skaka hand med Guden bakom verket. Länge sen nu, blandade minnen, antar att allt är förlåtet. Welcome back, Mr Bob.

Beställningsguld är också en bedrift

Guldjubel i Malmö. FC Rosengård vinner damallsvenskan i fotboll för tredje året i rad - och överglänser därmed i någon mening MFF. Ja, åtminstone för en dag, en kväll, ett dygn. Det unnar jag Marta & Co, låt vara att de bara utfört ett beställningsjobb. FC Rosengård SKA vinna damallsvenskan, konkurrenterna spelar liksom inte i samma division. Jag menar då affärs- och resursmässigt, i ekonomiskt betingade förutsättningar. Ingen annan klubb matchar FCR där, ingen har kanske intresse av det heller. I "normala" lag finns alltid en stomme av egna spelare, möjligen kompletterat med någon eller några "stjärnor" utifrån. FC Rosengård har valt att göra precis tvärtom. I princip inget eget, utom på bänken som ett slags alibi. Köpespelare först, helst utländska med stjärnstatus. I dagens avslutande match mot Linköping (5-0!) räknade jag till nio olika nationaliteter i startelvan. Så kan man också bygga ett lag - och det är en bedrift att få ihop det, absolut. Men om det är långsiktigt hållbart...nja, tveksamt. Om man nu får lov att kvirra lite mitt i guldyran.

Välkommen tillbaka, TFF

Jag bugar och bockar för Trelleborgs FF som nu undanröjt de sista tvivlen kring en comeback i superettan. Fantastisk säsong laget gjort i division 1 södra. En enda förlust, minns jag inte fel var det i premiären. I övrigt tjugo vinster och tre oavgjorda matcher. Tabellrader av det slaget är sällsynta i alla fotbollsserier, någon liten svacka eller fallgrop brukar alltid komma i vägen. Att TFF lyckats undvika det skvallrar om klass på alla nivåer. I spelarleden, i nye tränaren Patrick Winqvist, i klubbens organisation. Om årets succélag håller för superettan är förstås en annan fråga, men den kan vi lämna därhän just nu. Fira först, sondera sen. Grattis TFF, starkt jobbat.

Sverigedesperaterna...

Vet inte om man ska kalla det tur eller otur men precis när jag satte på tv:n vid 13-snåret idag inleddes en hastigt utlyst presskonferens. Sverigedemokraternas. Fyra ledande företrädare uppradade på ett podium, journalistflocken hängande nedanför. Allvarsmättad stämning. Jag hann tänka: vad har hänt? Ska di lägga ner partiet? Ska Åkesson tillkännage sin avgång? Just han såg lite blanksvettig ut, lite flackande i blicken. Utbränd igen kanske, borde ta hand om sig själv istället för att offra hälsan i politikens träskmarker. Hann jag tänka. Men så kom budskapet, framfört i en typ av stafett mellan de fyra på podiet: SD vill ha tvärstopp på flyktinginvandringen. Nu. SD vill också ha en folkomröstning i frågan. Nu. Vidare: SD kommer att kampanja både nationellt och internationellt för att skrämma flyktingar från att ens drömma om en framtid i Sverige. "Vi har bara tält, snö och kyla att erbjuda", sa Paula Bieler som är migrationspolitisk talesperson i SD. Där hann jag tänka igen: snö, kyla och tält är kanske inte så dumt ändå för den som flyr för sitt liv. I samma ögonblick lämnade Bieler över pinnen till Jomshof, partisekreteraren som har ungefär lika mycket karisma som ett järnrör. Generös var han dock, dagen och själva budskapet till ära: "Vi kommer att satsa flera miljoner ur partikassan på kampanjen". Sen minns jag inte om det var Åkesson eller hans alter ego Mattias Karlsson som hade vänligheten att förklara varför partiet gör på detta viset: "Sverige hotas inte av en välfärdskollaps, Sverige befinner sig mitt i den, katastrofen är redan ett faktum". Faan också, jag som skulle fått min pension i morgon.

Handbollsderbyt som kom av sig

HK Malmö-Kristianstad 19-23. Avslaget pga klasskillnad. Intrycket var att Kristianstad gick på halvfart, sparade krut till kommande uppgifter i Champions league. Det behövdes liksom inte mer mot ett HK Malmö som såg räddhågset ut nästan från början. När så HK-keepern Dan Beutler inledde med att släppa in i princip alla skott, bra som dåliga, var matchen körd. HK kan kanske vända 2-7 mot de sämre lagen i serien - men aldrig mot monstret Kristianstad. Kul annars att återse Simic. Fast det tyckte nog inte hans gamla polare i HK; Simic blåste dem gång på gång och vann målvaktsmatchen lekande lätt. Beutler spelade förvisso upp sig, det skall sägas, men att han fick priset som bästa hemmaspelare måste ha berott på att Mirsad Pecikoza gjort sig ovän med juryn.

Usch, vilket utspel

Såg delar av partiledardebatten i tv idag. Kunde än en gång konstatera att Jan Björklund numera är outstanding i konkurrensen - till uppenbar förtret för åtminstone Jimmie Åkesson. Annars vet jag inte hur man ska tolka dagens demonstration från SD-ledaren...alltså den där han vägrar skaka hand med Björklund efter ett replikskifte. Barnsligt var det i vilket fall. Fast konsekvent. Åkesson lekte papegoja debatten igenom, upprepade samma frågor, fraser och inviter till företrädare efter företrädare i den s k Alliansen. Allt för att störta sittande regering per omgående, eller så snart riksdagens regelverk tillåter. Att samtliga skulle avböja - Björklund tydligast - var lika givet som väta efter regn. Ändå blev han putt, mannen som säger sig vilja bli statsminister. Men då visste han nog inte att Ebba Usch skulle komma till undsättning. KD:s nya ledare saknar riksdagsmandat och var av den anledningen frånvarande i kammaren - men inget, allra minst det egna omdömet, kunde förstås hindra henne från att göra ett soloutspel mitt under pågående debatt. Och det utspelet (en gemensam alliansbudget NU!) var väl ungefär vad Åkesson hackade om hela tiden. Ridå. Efter denna uppvisning i politiskt apspel ska det bli riktigt trevligt att gå på handboll ikväll.

Sambandet mellan bäst och sämst

Färska undersökningar visar att Vellinge är Sveriges både bästa och sämsta kommun. Bäst vad gäller skolresultat, sämst vad gäller flyktingmottagning. Alla som tror att det INTE finns ett samband mellan det ena och det andra, räck upp en hand. För egen del kan jag bara bidra med min personliga övertygelse: det är lättare att undervisa i ett homogent reservat än i Sverige så som Sverige faktiskt ser ut 2015. Hoppas lärarna i landets bästa skolkommun förmedlar den insikten till sina elever.

Zlatan, Zengin, Zzzz...

Sverige-Moldavien 2-0. Zlatan 1-0, Zengin 2-0. Sen blev det zzz...ja alltså, jag zomnade. Det svenska laget också, av eftersnacket att döma. Första halvlek var inte så pjåkig dock. Felet var bara det gamla vanliga: bristen på effektivitet i avsluten. Chanser fanns, Guidetti hade de flesta men det ville sig inte riktigt för honom. Moldavien kom med ett B-betonat lag, sades det. Betänkligt kanske att Sverige inte klarar att rulla ut ett sådant motstånd på ett mer övertygande och underhållande sätt...i så fall hade jag nog sluppit somna. Men skit samma. Nu väntar playoff om en plats i EM, oklart än så länge mot vem. Svårt lär det bli, oavsett.

Prutt i protokollet

Mitt kära gamla IFK Karlskrona verkar ha fått ihop ett slagkraftigt lag i år. Fyra raka segrar i serieupptakten, 43 plusmål, låt vara att vi talar om handbollens division 2. Efter att ha följt gårdagens match mot Helsingborg online undrar jag bara lite över den mentala styrkan. Några sekunder från slutet drog tre (3!) IFK:are på sig rött kort samtidigt. En spelare, två tränare. Exakt vad som hände vet jag inte - och jag tycker heller inte det spelar roll. Matchen var ju över sedan länge, slutresultatet redan spikat. 29-13 till IFK. Såna siffror indikerar knappast att det fanns någon "stridens hetta" att skylla på. Synd och skam att prutta så illa i ett annars fläckfritt protokoll.

Föreläsare von oben

Kollar då och då på SvT Forum. Kanalen för samhällsdebatt, seminarier av olika slag, föreläsningar, politisk analys etc. Ibland är det ganska intressant och kanske t o m nyttigt, ibland provocerar det blodtrycket på ett förmodligen mindre hälsosamt sätt. Som häromdan när jag såg och hörde Fredrik Reinfeldt. Den förre landsfadern har ju blivit föreläsare - till priset av 100000 kronor i timman. Vem eller vilka som anlitar honom till en sådan kostnad överlåter jag åt hjärnforskningen att utreda, men säg såhär: man får mycket arrogans för pengarna. Obehagligt mycket. Det dröp faktiskt från scenen när Reinfeldt avhandlade sitt favoritämne. Arbete. Betydelsen av arbete. Vikten av arbete. Meningen med arbete. Motsatsen till arbete. Raljerandet över att alla inte fattat, att det finns människor som klagar på för mycket arbete och för lite fritid. Påpekandet att Sverige inte har några lagar som hindrar folk från att byta arbete om de inte trivs. Sådär gick han på, den f d statsministern. Iskall och självgod, dryg och mästrande. Som om arbetslöshet och utanförskap egentligen inte finns - eller bara drabbar slöfockar som får skylla sig själva. I salen satt specialinbjudna åhörare, vet inte exakt vilka. Men gensvaret var matt, applåderna närmast ljudlösa. Kan ha berott på chock. Förstår dem. Själv ryser jag ännu.

Seger som inte gick att undvika

Liechtenstein-Sverige 0-2. Mål av Berg och Zlatan, tre poäng. Något annat var i princip omöjligt eftersom Liechtenstein levde upp helt och fullt till sitt blåbärsrenommé. Långa inhopp dock för både Guidetti och Lewicki, kors i taket. Och straffmiss av Zlatan, kors i taket för det också.

KD krattar åt SD

Kris igen i svensk politik. KD har ju haft riksting och röstat om DÖ. Decemberöverenskommelsen alltså, den som KD självt var med om att förhandla fram för mindre än ett år sedan. Då hette partiledaren fortfarande Göran Hägglund, en man med humor och pondus. Idag heter partiledaren Ebba Busch Thor, en kvinna med varken det ena eller det andra. Därav resultatet i dagens omröstning: nej till DÖ, partiledningen överkörd av en majoritet i distrikten. Gladast över detta är SD där ledande företrädare redan twittrat ut sin förtjusning. Ja, fy faan. Tänk vad ett pyttelitet parti för hällörade kan ställa till med. KD ligger och skvalpar kring ynka tre procent i mätningarna...och på det löjliga underlaget iscensätter de nu politisk kaos. Kanske nyval, kanske aktivt samarbete med flyktinghetsarna i SD, i vilket fall ren konfrontation mot sittande regering. I en tid när Sverige, mer än någonsin, skulle behöva politisk samförståndsanda. Men okej, låt det bli nyval. Om Gud är god ser han till att spärra sitt eget lilla parti från riksdagen. Om Gud är gambler ser han dessutom till att vi får Jimmie Kasino som statsminister. Amen.

Europas fegaste förbundskapten

EM-kval i fotboll ikväll, Sverige mot Liechtenstein. Fem timmar till avspark när detta skrives - men jag är redan trött. Så in i märgen trött på Europas fegaste förbundskapten. Den svenske. Trots megafiaskot mot Österrike senast tar han ut i princip samma startelva nu. Ingen förnyelse, inget mod, ingenting utanför de förbannade ramarna. Forntiden på planen, framtiden på bänken, det är så det ser ut. Och den mannen snackar om "shining". Det är nästan så jag önskar att det ska gå åt helvete, men så rund är väl inte bollen ens i blåbärsskogen.

Kim A berikar Ystad - och hela elitserien

Såg "El Clasico" igår kväll. Vem som kommit på den befängda idén att klistra en sådan etikett på ett skånskt handbollsderby mellan Lugi och Ystad vet jag inte - men strunt samma: det blev en spännande match med ett sympatiskt slutresultat. 21-21, ostraffbart. Målvakterna prisades som bäst i respektive lag, för egen del njöt jag framförallt av att få återse Kim Andersson. I mina ögon Sveriges mest begåvade handbollsspelare i modern tid (=efter Bengan Boys). Med honom har Ystad blivit en dimension bättre som lag betraktat, till hans förtjänster hör ju inte minst förmågan att göra de indirekta målen. Dvs spela fram, assistera, sätta andra i lägen. Tror att Kim A på ett eller annat vis låg bakom cirka 70 procent av Ystads målskörd igår kväll - och då var Lugiförsvaret ändå förbannat bra på att stänga inspels- och utspelsvägar. Fast Kim A hade förstås svar på det också: han sköt själv. Sju gånger i mål, ett par gånger i virket, någon gång till råttorna pga tidsnöd. Skönt att se att han har hungern kvar, att han inte kommit hem för att "defilera".

Stor helg för rymligt fotbollshjärta

Arsenal. Paris. Lazio. Derby. Mjällby. Croatia. I helgen inträffade det nästan osannolika: alla mina favoritlag i fotboll vann. Inte ofta man får fröjdas så ostört. Inget blev sämre av att Den Långe gjorde båda Parismålen. Två straffsparkar, egentligen tre eftersom den ena fick gå om. Undrar hur många straffar han dragit in i sina dar, Zlatan. Han är makalöst säker från punkten - och delvis därför nu tidernas skyttekung i Paris. Synd att karriären lider mot sitt slut, ett fotbollsliv utan Zlatan blir fattigt. Ska jag rangordna helgens "sexling" sätter jag ändå Mjällby's seger främst. 2-1 mot Varberg kom som en soluppgång i gryningsljus. Kanske inget värd i morgon eller om en vecka eller när serien väl ska summeras - men ljuvligt värmande för stunden.

Fotbollsfest med sorgkant

Cyklade till Lindängen idag för att se matchen mellan Olympic och Vejby i fotbollens division 3. Lagen behövde var sin poäng för säkrad serieseger respektive nytt kontrakt - och jodå, resultatet blev det förutsägbara: 0-0. Vill dock inte påstå att det var "lavat" - Olympic hade ett par bollar i virket och det var knappast med flit. Dubbel glädje vid slutsignalen, hursomhelst. Men mitt i detta också djup sorg och en påtagligt tyst minut över Lindängens idrottsplats. En 15-årig ungdomsspelare i Olympic miste livet i en mopedolycka i onsdags kväll, den tragedin förminskade i mänsklig mening fotbollen. Jag passerade själv olycksplatsen längs min väg till och från matchen...såg ljusen, blommorna, korten, alla de sörjande ungdomarna. Fruktansvärt.

Tack Andrea - och alla andra volontärer

Mina tankar går allt oftare till volontärerna på Malmö Central. De som jobbar helt ideellt för att på olika sätt lindra den aktuella flyktingkrisen. De som visar att varm humanism slår kall cynism alla dar i veckan. Gud, vad jag beundrar dessa människor. En av dem råkar jag känna genom min dotter: Andrea. Hon är ung och vacker, smart och välutbildad. Ledsen ibland, glad för det mesta. Och godhjärtad precis hela tiden. Det är av den anledningen hon finns på Malmö Central, behjälplig med t ex lättare medicinering/sjukvård men inte minst mänsklig omtanke. Andrea klarar inte, som de flesta av oss andra, att bara sucka och beklaga och lämna över insatsbehoven till någon annan. Kanske spelar det roll att hon själv är flyktingbarn. Igenkännandet, de egna traumatiska minnena, insikten om vad verklig nöd kräver. Balkan då, Syrien nu. Säkert är förstås inte sambandet: det finns Balkanflyktingar som idag blivit så "svenska" att de röstar på SD. Vi är alla människor, bara lite olika funtade och lite olika lottade. Med fler som Andrea tror jag vi hade fått ett bättre Malmö, ett bättre Sverige. Och till slut även en bättre värld. Tack.