Sverigedesperaterna...

Vet inte om man ska kalla det tur eller otur men precis när jag satte på tv:n vid 13-snåret idag inleddes en hastigt utlyst presskonferens. Sverigedemokraternas. Fyra ledande företrädare uppradade på ett podium, journalistflocken hängande nedanför. Allvarsmättad stämning. Jag hann tänka: vad har hänt? Ska di lägga ner partiet? Ska Åkesson tillkännage sin avgång? Just han såg lite blanksvettig ut, lite flackande i blicken. Utbränd igen kanske, borde ta hand om sig själv istället för att offra hälsan i politikens träskmarker. Hann jag tänka. Men så kom budskapet, framfört i en typ av stafett mellan de fyra på podiet: SD vill ha tvärstopp på flyktinginvandringen. Nu. SD vill också ha en folkomröstning i frågan. Nu. Vidare: SD kommer att kampanja både nationellt och internationellt för att skrämma flyktingar från att ens drömma om en framtid i Sverige. "Vi har bara tält, snö och kyla att erbjuda", sa Paula Bieler som är migrationspolitisk talesperson i SD. Där hann jag tänka igen: snö, kyla och tält är kanske inte så dumt ändå för den som flyr för sitt liv. I samma ögonblick lämnade Bieler över pinnen till Jomshof, partisekreteraren som har ungefär lika mycket karisma som ett järnrör. Generös var han dock, dagen och själva budskapet till ära: "Vi kommer att satsa flera miljoner ur partikassan på kampanjen". Sen minns jag inte om det var Åkesson eller hans alter ego Mattias Karlsson som hade vänligheten att förklara varför partiet gör på detta viset: "Sverige hotas inte av en välfärdskollaps, Sverige befinner sig mitt i den, katastrofen är redan ett faktum". Faan också, jag som skulle fått min pension i morgon.