Mr Bob is back in town

Ser att min gamle idol är i stan. Bob Houghton. Mannen som tog MFF till svindlande höjder på 1970-talet - och som retade gallfeber på Fotbollssverige. Eller delar av Fotbollssverige, rättare sagt. Många beundrade Bob Houghton, somliga t o m dyrkade honom. Till dem hörde jag. På den tiden var jag inbiten MFF:are, fostrad dithän av alla himmelsblå jobbarkompisar på Sydis. Några organiserade fanklubbar fanns inte, bara löst sammansatta grupper som levde rövare var för sig. Fast -72 och -73 hade vi väsnats mest av missnöje, det kommer jag ihåg. Gentlemannen Kalle Hult var tränare, MFF blev fyra i allsvenskan ena året och sexa det andra. Skämmigt, under värdigheten. Det var då han kom, frälsaren från Tipsextralandet. Långt hår, galen blick, 27 år ung, yngre än många av spelarna. Och totalt okänd som fotbollstränare. Än idag har jag inte en aning om hur eller var MFF fick fatt i honom, eller på vilka grunder just han fick tränarjobbet. Men vilken succé! Guld -74, guld -75. Guld igen -77 - och så Europacupfinalen -79 som kronan på verket. Bob Houghton revolutionerade både MFF och svensk fotboll i stort...och så gör man naturligtvis inte ostraffat. Kritikerna slog ner på själva spelidén: press, understöd, högt försvar som gillrade offsidefällor redan i mittcirkeln. Fulfotboll, sas det. Bullshit, sa jag och pekade på facit: 48-15 i målskillnad första guldåret, 53-18 andra. Viss reservation, det kan ha varit tvärtom. Men av sammanlagt 52 allsvenska matcher under de åren vann MFF 37, kryssade i elva och förlorade blott fyra (två per säsong). MFF stod helt enkelt i särklass. Och Bob Houghton's roll i det hela kan knappast överskattas. Det var som om alla spelare pånyttföddes och växte med honom som tränare, inte minst de begränsat talangfulla. Ta t ex anfallarna Sjöberg, Cervin, Tommy Andersson; aldrig var de bättre än just under Houghtoneran. Även vi som var dåtidens blådårar pånyttföddes i någon mening - jag själv i form av en omdömeslös solostormning av Örjans Vall i Halmstad 1975. MFF hade ju vunnit och säkrat guldet, vad gör man då inte för att få skaka hand med Guden bakom verket. Länge sen nu, blandade minnen, antar att allt är förlåtet. Welcome back, Mr Bob.