Brutet pga knallskott...

Matchen IFK Göteborg-Malmö FF tog slut i förtid med ett öronbedövande knallskott, inkastat från läktaren mot en MFF-spelare med Göteborgsförflutet. En assisterande domare kom i vägen och chockades svårt. Själv har jag länge undrat vad det är med just fotbollen som triggar idiotin - och delvis därför valt bort besök i den riskzon som kallas allsvenskan. På handboll händer inte sånt här. Inte på hockey heller, vad jag vet. Den enkla förklaringen är väl publiktillströmningen. Förbluffande många går ju fortfarande på allsvensk fotboll, jämförelsevis. Det är lättare att gömma sig på t ex Ullevi än i t ex Baltiska hallen. Och svårare för arrangörerna att ha koll, helt adekvat. Man bör förstås inte generalisera: i Gefle, Östersund och Falkenberg detonerar inga bomber under pågående match, illdåden är storstadsorienterade. Men apropå hockey: en guldfirande Frölundaspelare lallade in på Ullevi igår kväll och gjorde sitt för att störa matchen. Med sådana stjärnor behöver varken fotbollen eller hockeyn några huliganer. 0-0 stod det förresten när matchen bröts. Enligt gällande praxis kommer MFF att tillerkännas segern med 3-0, allt ansvar för individuellt dårskap i publikhavet vilar på arrangörsklubben. Diskutabelt det med, om du frågar mig.

Tillbakalutad upplösning på kvalpinan

HIF Karlskrona-OV Helsingborg 33-23. Satt med snudan inne i laptopen från start, men kunde tämligen snabbt luta mig tillbaka. Det här blev ingen match, bara en behaglig resa mot fortsatt elitseriehandboll i Karlskrona. En imponerande kraftsamling av HIF. Taggat försvar, fokuserat anfallsspel, ett minimum av tekniska fel. Och äntligen lyste lagets stjärnor på en och samma gång. Möller-Madsen, Sandgren, Nygren, Grundsten; bättre sent än aldrig! Om OV Helsingborg tyckte jag lite synd. Ola Månssons manskap hade 2-0 i matchserien och var snubblande nära tredje segern senast. Tätt på, långtifrån. Idrotten är grym - eller också underbar. Som ikväll, i Karlskrona.

I väntan på Matchen

Tack till TV4 Play som ger mig HIF Karlskrona-OV Helsingborg ikväll. Det direkta avgörandet om en plats i handbollens elitserie nästa säsong. Vem jag håller på är ingen hemlighet - men jag skulle kunna ta ett bakslag utan att bryta ihop, så känns det. OV Helsingborg kvalar, tror jag, för femte året i rad, det vore dem väl unt att ta steget upp. Dessutom är min gamle favorit Ola Månsson tränare där, ikväll dock för sista gången innan han lämnar över till Ulf Sivertsson. Det skulle "klä" den sympatiske Kävlingesonen Månsson att få sluta som vinnare. Tänker jag alltså nu, ett antal behagliga timmar från avkast. När matchen väl börjar smalnar nog perspektivet. Blod är tjockare än vatten, Karlskronas sak är min. Tippa törs jag inte. Det oroar mig att HIF Karlskrona haft så otroligt svårt att knyta ihop en säck under hela säsongen...det kan tala för Helsingborg. Runt 20.30 lär dimmorna skingras, redan väntan triggar pulsen.

Vännerna i drevet

Lite komiskt att mediedrevet går mot just Miljöpartiet. Nästan varannan journalist i det här landet sympatiserar ju med MP, allt enligt en vetenskaplig studie i samband med senaste riksdagsvalet. Utan sina vänner i media hade MP knappast befunnit sig där MP nu befinner sig. Så att säga. Inte i riksdagen. Ännu mindre i regeringen. Allra minst i drevjournalistikens epicentrum. Miljöpartiet De Gröna hade svävat i det blå, flummat i det rosa, sluppit konfrontera de vackra idealen mot den förbannade verkligheten. Det är den ena sidan av saken. Den andra är att journalister också är människor. Godtrogna, aningslösa, lättlurade. Och faktiskt mer elaka än vänfasta när det inte går som de tänkt sig.

Att kastas mellan gubbe och glytt

Hur glyttig får man egentligen vá vid fyllda 70? Hur glyttig som helst, om jag får lov att diagnosticera mig själv. Annars hade man väl inte haft hjärtklappning pga en simpel handbollsmatch. Vilket jag har just nu. Hjärtklappning alltså. Trots att matchen ifråga tog slut för ett par timmar sen. Jag talar om mötet mellan OV Helsingborg och HIF Karlskrona där sistnämnda lag var piskat att vinna för att tvinga fram en femte och avgörande match om förlängd elitseriestatus. "Sistnämnda lag" låter förstås alldeles för banalt och neutralt, inser jag nu när jag skrivit det. Av födsel och ohejdad vana håller jag ju på allt som kommer från Karlskrona, eller från Blekinge överhuvudtaget faktiskt. Därav min pånyttfödelse till gossebarn vid minsta lilla väderkorn på blekingsk framgång. Som idag då. HIF Karlskrona gjorde vad jag trodde var omöjligt; vände ett underläge under slutminuten, vann med 24-23 efter mål av Möller-Madsen tre sekunder från en djävulsk förlängning. Jag följde dramat online mål för mål, kastades mellan gubbe och glytt precis hela tiden. Förstår inte varför man utsätter sig för såna här saker...det finns ju duvor att mata, golfbollar att putta. Ska överväga det - i mitt nästa liv. Här och nu överväger jag att åka till Karlskrona på onsdag för att se upplösningen live. Hjärtat klappar...

Resultaten okej - men inte coachingen

Två säsonger, två slutspel. Ulf Sivertssons tid som tränare i HK Malmö är över - och ingen kan ta ifrån honom de godkända (inte mer, inte mindre) resultaten. Men tyvärr. Ingen kan heller ta ifrån honom den systematiska utfrysningen av vissa spelare. Bozo Andjelic (bland andra) i fjor. Komayesh och Petrusson den här säsongen, även Simon Nyberg efter värvningen av Fredrik Petersen. Hampus Nygren höll jag på att glömma, han har i princip suttit av två hela säsonger som bänknötare. I min bok sänker detta Sivertssons betyg till närmare 1 än 2 på en femgradig skala. Själva modellen känns förlegad, moderna handbollstränare ser till att involvera samtliga spelare. Titta på Seifert i Ystad. Eller på Axnér i Lugi. Titta på snart sagt vilken tränare som helst i elitserien. Få om ens någon coachar lika "smalt" som Sivertsson. Se förresten på de fyra lag som går mot semifinal i SM-slutspelet...alla dessa har icke sällan tio á tolv målskyttar i matchprotokollen. Dvs betydligt fler än antalet spelare som får beträda banan i HK Malmö. Någon invänder kanske att Malmö har tunnare trupp eller färre kvalitetsspelare men det är, vill jag hävda, minst en halv lögn. Inför den här säsongen hade även Malmö två spelare på varje position. Att skador ställt till det i viss mån förstärker snarast grundproblemet: Sivertssons coaching. Alla spelare växer med förtroende, lika självklart som att alla spelare krymper med brist på förtroende. Och den som frysts ner under lång tid tinar inte upp bara för att omständigheterna kräver hans medverkan i säsongens elfte timma. Så lätt är inte livet. Men sluthackat nu på Ulf Sivertsson. Som tränare är han säkert skicklig, som taktiker dokumenterat slug. Ska bli spännande att se om efterträdaren Tönnesen kan modernisera coachingen.

Målkalas på löpande band

13-8. På tre matcher. Den som tycker att mål är en väsentlig del av tjusningen med fotboll rekommenderas ett besök på Croatias matcher. 6-2 och 7-1 i de två senaste mot Lindeborg respektive Klagshamn. För oordningens skull kompletterat med 0-5 i premiären mot Vellinge. Varmt välkommen.

Simon Jeppsson, snart 21

Unga män brukar inte tycka om att framställas som pojkar, allra minst i media. Därför en rättelse på Sydsvenskans bekostnad: Lugis handbollstalang Simon Jeppsson är verkligen inte 18 år som en krönikör påstår idag. Simon Jeppsson fyller faktiskt 21 inom kort. Det är skillnad det, sa han som fick gå på bolaget och handla sin egen mumma.

Synd att någon måste förlora...

Ystad IF-HK Malmö 33-31. Oavgjort vid full tid. Oavgjort efter en förlängning. Oavgjort efter två förlängningar. Det krävdes straffar för ett avgörande - och då steg Ystadmålvakten Anders Persson fram som hjälte. Endast Petersen av Malmöskyttarna lyckades överlista honom, Månsson, Tönnesen och Linus P blev snuvade. En makalös match, synd att någon måste förlora. Malmö spelade närmast över sin förmåga, YIF kanske något under sin absoluta topp. Jobbigast var det nog för domarna...tre röda kort säger en del men inte allt. Den delen "vann" f ö Malmö med 2-1 och det kan ha kostat matchen. Utan Lönn och Lindahl - plus Jim Andersson och Pecikoza sedan tidigare - blev spelet s a s konstlat, ansträngt i vissa lägen och positioner. Men viljan! Respekt, verkligen. Den taktiska listen! Respekt, Ulf Sivertsson. Inhopparna, nödlösningarna! Respekt, alla. Och Robert Månsson! Malmös unge kapten är kanske inte lika spektakulär eller glansfull som Ystads fixstjärna Lukas Nilsson - men han är grym på det han gör och helt klart ovärderlig för sitt lag. Hursomhelst. 3-0 till YIF i matchserien går förstås inte att resonera bort, rätt lag avancerar till semifinal. En sån här kväll känns det lite kymigt, dock.

Förkylt både här och där

HK Malmö-Ystad IF 31-33. Däckad i en redig gubbaförkylning tvingades jag stanna hemma och se matchen på tv. Förkylt blev det också för Malmö i och med den här förlusten. Ystad har 2-0 i matcher nu, avgör i tre raka på onsdag om inte bollen är platt. Skenbart var det ganska spännande idag, Malmö gick t o m ikapp och förbi tidigt i andra halvlek. Men än en gång tog Ystads bredd och metodik ut sin rätt, laget hade till slut fler målskyttar än Malmö hade disponibla spelare. Ett annat av dagens handbollsresultat tänker jag inte ens kommentera. Siffrorna får räcka: HIF Karlskrona-OV Helsingborg 19-20. Go'natt.

Igår var det inte ens kvartskris...

Fotboll är ett förunderligt spel, i småklubbsvärlden inte minst. För någon vecka sedan såg jag Croatia - mitt Malmölag sen tidigt 1980-tal - förlora seriepremiären i femman mot Vellinge IF med 0-5. Jag tänkte att i år blir det nog helkris på riktigt, halvkris har det ju varit från och till rätt länge. Men se på faan. Igår var en annan dag, en annan match, ett annat Croatia. Seger med 6-2 över Lindeborg (f d Eriksfält) och charmant fotboll, åtminstone för att vara i division 5. Kul att se Croatia komma igen på det sättet, det är man inte bortskämd med. Lagkaptenen/assisterande tränaren/kulturbäraren Tonci Bubalo gjorde f ö hattrick i matchen - och han är inte ens forward. Så länge det finns spelare av hans sort är det ett sant nöje att gå på småklubbsfotboll. Ganska många gjorde det igår, skulle tippa att vi var närmare 200 pers på Lindeborgs IP. Därav cirka tio med sympatier liknande mina. Är det bortamatch så är det, om än i samma stad.

Bra Malmö, bättre Ystad

Ystad IF-HK Malmö 29-26. En maxad insats av Malmö, i förhållande till förutsättningarna. Utan Pecikoza inget mittsexspel, utan Jim Andersson inga vettiga avslut från högerkanten. Niometerstrojkan Persson-Månsson-Lönn fick dra ett enormt lass och måste gjort närmare 20 av de 26 målen. Taktiskt, med tidig dubbelpunkt på Kim Andersson och Lukas Nilsson, kan man också tala om en fullträff för Malmös del. Likaså i målvaktsbytet: Beutler ut efter en kvart med noll räddningar, Kraft in med en helt annan nivå återstoden av matchen. Sammantaget var Malmö dock alldeles för tunt jämfört med Ystad. Tio hemmaspelare antecknade sig i målprotokollet, när stjärnduon punktades steg andra fram. Jag är imponerad av detta ungdomliga YIF, hoppas och tror att de går till final. Potentialen är guldkantad.

Läget, HIF Karlskrona?

Inte ett ord på HIF Karlskronas hemsida idag. Om gårdagens fiaskostart på elitseriekvalet alltså. Det är som om matchen inte spelats, som om 23-27 mot OV Helsingborg inte var sant. Hur är det man säger...tystnad säger mer än tusen ord. En klubb som inte kan lägga ut fakta på sin hemsida är ingen välmående klubb, den saken är klar. Exakt var skon klämmer får man gissa, antar att det är nåt med kemin spelare/tränare. Ansvariga för hemsidan bör dock begrunda att förluster i sig inte är något att skämmas över. Om så vore hade HIF Karlskrona behövt byta dress till blodrött vid det här laget.

Vådan av verkligheten...

Ögnar igenom den relativt nya publikationen Skånesport. Numret är inte alldeles färskt så intrycket blir närmast lite lustigt. Bärande tema är nämligen MFF - inför den allsvenska starten. Varför guldet är givet, varför Rosenberg kommer att vinna skytteligan. Etc, etc. Bärande (och svårt sökt) rubrik till huvudartikeln är "Kuhnderbar inledning på säsongen" - också det inför den allsvenska starten. Där hyllas den nye MFF-tränaren Allan Kuhn reservationslöst. Träningsmatcherna har gått bra, cupmatcherna likaså, Kuhn är redan fansen's man. Står det alltså i nämnda nummer av Skånesport. Där ser man vådan av att gå händelser i förväg. Två veckor och tre allsvenska matcher senare buas både Kuhn och laget ut av fansen - alltmedan Skånesport rodnar hela vägen till sopsorteringen.

Hybris är MFF:s värsta fiende

Tre matcher, två förluster. Det vore löjligt att redan nu räkna bort MFF från den allsvenska toppstriden - men en sak är säker: ett blivande guldlag brukar inte inleda så illa. Och det är ju där MFF lägger ribban. Guld tar man, silver får man, samma mantra år efter år. Undrar om inte självbilden är MFF:s värsta fiende. Det finns liksom ingen respekt för motståndet, ingen beredskap för motgång. Hybris sitter i klubbmärket, i väggarna, i supporterleden, i den lokala presskåren. Ödmjukheten sitter någonannanstans...kanske i Jönköping eller Sundsvall, av de senaste resultaten att döma. Ödmjukhet ska inte underskattas, parat med kaxighet kan det vara ett sylvasst vapen. MFF har en del att jobba på där, känns det som. Sen undrar jag personligen varför Adu står utanför laget. Såvitt jag vet finns han ju fortfarande kvar i spelartruppen. Är det prestige som spökar? Kvardröjande brännmärkning för att han var "på vift" i vintras? Oprofessionellt i så fall. Adu är en av få lyckade värvningar MFF gjort på senare år, hel och frisk bör han naturligtvis spela.

Genom blågula glasögon

Straffen igår, den som tog Sveriges handbollsherrar till Rio-OS. Ingenstans har jag sett eller hört något ifrågasättande av själva domslutet. Så kan det gå när de blågula glasen är på. Ponera att Spanien fått motsvarande straff i motsvarande läge...nån som tror att medierna låtit det passera utan "åtgärd"? Nu säger jag inte detta för att vara glädjedödare, som handbollsvän blir även jag uppspelt av svenska framgångar. Dock inte blind, eller ens enögd.

En förlust att jubla över

Sverige-Spanien 23-25. Herregud vilken rysare. Jag skakar än. Tur man är svensk. Om jag varit spanjor hade jag anmält domarna för olaga bjudning. Sverige fick - ja, FICK - nämligen en straff fem sekunder från slutet sedan Nielsen bränt ett friläge. Det var den skänken, i kombination med Ekbergs iskyla från sjumetersstrecket, som gav Sverige OS-biljetten. Så ödmjuk måste man ändå vara...utan det hårresande domslutet hade ju Spanien varit i OS. Men okej, nu ska jag vá Svenne. Hurra för laginsatsen! Den gränslösa uppoffringen i försvarsspelet. De relativt få men ack så viktiga räddningarna av Mattias Andersson i målet. Lukas Nilssons mod. Jim Gottfridssons kreativitet. Niklas Ekbergs straffskytte (fyra av fem). Kim Anderssons comeback. Förbundskaptenerna spelade högt där, bänkade Jakobsson som var bäst i EM senast. Det kunde gått åt pipsvängen - men Kim A höll gammal god klass genom hela kvalet, så med facit i hand är det naturligtvis svårt att kritisera coachningen. Spelet som sådant glömmer vi, det var varken briljant eller elegant. Modern topphandboll är sällan det, blott resultaten räknas. Och domarinsatserna...

Krigarseger utan OS-garanti

Sverige-Slovenien 24-23. OS-kval i handboll. Ja, förlåt en konsumentupplysning men den oinvigde kunde kanske tro att det rörde sig om kampsport helt utan regler. Själv tyckte jag att slovenerna var värst i brutalitet men domarna rättade mig; utvisningarna fördelades jämnt mellan lagen och vad gäller straffkasten fick Slovenien tio mot Sveriges ynka två. Mycket märkligt. Ännu märkligare dock att Sverige vann matchen. Slovenien gjorde mål på nio av de tio straffarna, Sverige brände båda sina. Sverige drabbades dessutom av en utvisning vid likaläge drygt två minuter från slutet. Men kanske spelade förutsättningarna in: Slovenien hade fredagens tremålsseger mot Spanien att gå på, tålde en knapp förlust utan att riskera OS-platsen. I morgon får Sverige och Spanien göra upp om den andra biljetten - och om jag fattat bollräkningen rätt är det Sverige som då tål en tvåmålsförlust. Hoppas det finns lite kräm kvar efter kvällens holmgång.

Bollen rund, hämnden ljuv

Fotbollsbombernas galna onsdagskväll. 1. Janne Andersson som ny svensk förbundskapten. Otippat men angenämt. 2. Straffmiss av Zlatan i PSG:s CL-match mot Man City (2-2). Ovanligt men mänskligt. Inte ens rättvisan är felfri. 3. Wolfsburg slår Real Madrid med 2-0 i samma Champions League. Ronaldo lika mållös som expertisen. 4. Allsvenska nykomlingen Jönköping mot allsvenska megafavoriten MFF...3-2! Trots fyra mål av MFF:are. Två av Pawel Cibicki som, skämmigt nog för MFF, lånats ut till just Jönköping. Hämnden är ljuv, släkten är värst. Och allt vad det heter när dumpade spelare ger svar på tal.

VM i mänskligt förfall

Brevlådeföretag i skatteparadis. Undangömda miljarder. Banker som en typ av huvudsponsorer, i Sverige Nordea. Ekonomisk brottslighet - möjligen. Moralisk härdsmälta - definitivt. Mycket mediabrus just nu sedan ett internationellt nätverk av grävande journalister lyckats dokumentera något som liknar VM i mänskligt förfall. Politiker, idrottsstjärnor, företagare, maffiosos, diversekändisar; prislistan är oklar men girigbukar är de tydligen allihopa. Kan inte påstå att jag är överraskad. Mycket vill alltid ha mer, de högt uppsatta vill alltid flyta ovanpå. Så att de kan titta ner, liksom. På oss vanliga skatteslavar. Att bankväsendet stöttar det ljusskygga tricksandet förvånar mig inte heller. Är det inte vad banker alltid gjort? Fjäskat för överklassen? För storspararna, för storskojarna? Vilka får bankernas gratisinbjudningar till exklusiva event av skilda slag? Inte faan är det du & jag eller någon annan smågnidare. Vi får betala. Och föralldel: om alternativet är givande respektive tagande av muta känns det rätt okej att stå utanför. På den yttersta dagen möts vi ändå alla i samma paradis. Rika som fattiga, bonntjyvar som bonnläppar.

Det luftburna tiggeriet

I brist på annan sysselsättning kan man alltid studera tiggeriet utanför Coop vid Stadiongatan. Det är intressantare än du tror. Nej, jag tänker inte på de två damerna av kategorin EU-migranter som sitter där tyst och försynt från morron till kväll - för några ynka mynt i respektive mugg. Jag tänker på de andra tiggarna. De som ligger betydligt bättre till hos folk trots att de är både högljudda och närgångna och kommer typ i flock. Just det. Fåglarna. Ett diversesortiment ur kråksläktet, kajor mest. Måsar förstås. Numera även änder: åtminstone tre, en hona och två hannar i orginell konstellation. Lite kvitter, mycket skrän, så att säga. Allt för några brödsmulor från mänsklighetens hjärta. Det går sådär, har jag märkt. Folk går liksom inte omkring med bröd i fickorna. Ej heller med solrosfrön. Men många gulligullar i alla fall med "odjuren" och aldrig nånsin har jag hört någon väsa "flyg hem". Själv brukar jag slå mig ner med inköpt fika på långbänken utanför entrén. Delar med mig av wienerbrödet, får mycket uppskattning tillbaka. Onödigt mycket vid ett par tillfällen. Om nu måsar tackar när de krackar, vilket jag misstänker. Änder är mer sofistikierade, hursomhelst. Äter ur handen, biter i den också om man inte passar sig. Änderna i sin tur bör passa sig för kajorna. De stjäl deras mat nämligen. Direkt ur munnen. Inte grant. Men kanske en naturlig del av skådespelet, vad vet jag. Tur man är människa.

Whiskyfest och handbollspest

Hoppade fotbollspremiären idag. Gick på whiskymässa, min go'pilt. Där blev jag förresten varse att MFF inte alls är hela Malmös angelägenhet. Vansinnigt mycket folk ringlade runt på mässan ute vid Hyllie - och detta under matchtid. Själv fick jag vad jag tålde. Av allt. Trängsel, whisky, köbildning, mera whisky, allmän kalabalik samt en skvätt rom. Sen drog jag. Mot Baltiskan. Är man handbollsnörd så är man. Matchen var dessutom en aptitretare de luxe. HK Malmö mot Hästö, alias HIF Karlskrona. Under cykelturen till skådeplatsen intalade jag mig att detta skulle bli Karlskronas dag, Karlskronas match, Karlskronas hyllning till alla oss som råkar vara födda i "staun". Det sket sig brutalt. Matchen hann knappt börja förrän jag nyktrade till och insåg sanningen: HIF Karlskrona är ända in i sista omgången elitseriens blodfattigaste lag. Var faan finns temperamentet? Viljan? Stoltheten? Kommunikationen? Det enda som hördes var ett öppet mudder mellan tränare Schefvert och mittnian Halén i första halvlek. Vilket förstås säger en del om läget i klubben. HK Malmö - utan Pecikoza, utan Petersen, utan Linus Persson - kunde liksom inte undgå att skoja hem matchen, 30-25. Hästös målvakter räddade i princip ingenting - och varför Möller-Madsen fick 60 minuters speltid begrep möjligen Schefvert men definitivt ingen annan. En säger en Karlskronaspelare värmde mitt hjärta: Jasmin Arifagic, vänstersexan. Stundande kval mot OV Helsingborg vill jag helst inte tänka på...men som HIF Karlskrona såg ut idag (igen) är jag nästan benägen att redan nu säga grattis OV.