Att kastas mellan gubbe och glytt

Hur glyttig får man egentligen vá vid fyllda 70? Hur glyttig som helst, om jag får lov att diagnosticera mig själv. Annars hade man väl inte haft hjärtklappning pga en simpel handbollsmatch. Vilket jag har just nu. Hjärtklappning alltså. Trots att matchen ifråga tog slut för ett par timmar sen. Jag talar om mötet mellan OV Helsingborg och HIF Karlskrona där sistnämnda lag var piskat att vinna för att tvinga fram en femte och avgörande match om förlängd elitseriestatus. "Sistnämnda lag" låter förstås alldeles för banalt och neutralt, inser jag nu när jag skrivit det. Av födsel och ohejdad vana håller jag ju på allt som kommer från Karlskrona, eller från Blekinge överhuvudtaget faktiskt. Därav min pånyttfödelse till gossebarn vid minsta lilla väderkorn på blekingsk framgång. Som idag då. HIF Karlskrona gjorde vad jag trodde var omöjligt; vände ett underläge under slutminuten, vann med 24-23 efter mål av Möller-Madsen tre sekunder från en djävulsk förlängning. Jag följde dramat online mål för mål, kastades mellan gubbe och glytt precis hela tiden. Förstår inte varför man utsätter sig för såna här saker...det finns ju duvor att mata, golfbollar att putta. Ska överväga det - i mitt nästa liv. Här och nu överväger jag att åka till Karlskrona på onsdag för att se upplösningen live. Hjärtat klappar...