Det luftburna tiggeriet

I brist på annan sysselsättning kan man alltid studera tiggeriet utanför Coop vid Stadiongatan. Det är intressantare än du tror. Nej, jag tänker inte på de två damerna av kategorin EU-migranter som sitter där tyst och försynt från morron till kväll - för några ynka mynt i respektive mugg. Jag tänker på de andra tiggarna. De som ligger betydligt bättre till hos folk trots att de är både högljudda och närgångna och kommer typ i flock. Just det. Fåglarna. Ett diversesortiment ur kråksläktet, kajor mest. Måsar förstås. Numera även änder: åtminstone tre, en hona och två hannar i orginell konstellation. Lite kvitter, mycket skrän, så att säga. Allt för några brödsmulor från mänsklighetens hjärta. Det går sådär, har jag märkt. Folk går liksom inte omkring med bröd i fickorna. Ej heller med solrosfrön. Men många gulligullar i alla fall med "odjuren" och aldrig nånsin har jag hört någon väsa "flyg hem". Själv brukar jag slå mig ner med inköpt fika på långbänken utanför entrén. Delar med mig av wienerbrödet, får mycket uppskattning tillbaka. Onödigt mycket vid ett par tillfällen. Om nu måsar tackar när de krackar, vilket jag misstänker. Änder är mer sofistikierade, hursomhelst. Äter ur handen, biter i den också om man inte passar sig. Änderna i sin tur bör passa sig för kajorna. De stjäl deras mat nämligen. Direkt ur munnen. Inte grant. Men kanske en naturlig del av skådespelet, vad vet jag. Tur man är människa.