En fotbollskväll för reflektion

Mycket "tänk om" igår kväll. Plågsamt mycket. Se här:
1. Tänk om fotbollen vore så enkel att bästa laget alltid vann. Då hade inte Mjällby behövt åka hem tomhänt från Malmö.
2. Tänk om El-Kabir kunde bli vuxen nån gång. Då hade han sluppit stå på tre varningar redan efter fyra matcher - och då hade han kunnat lämna Mjällby i sommar med något slags heder i behåll.
3. Tänk om Arsenal kunde lärt sig att stänga en match som redan är vunnen. Då hade livet som Arsenalfan varit så mycket lättare och kampen om ligatiteln så mycket öppnare. Värst av allt: 3-3 mot Tottenham efter 3-1-ledning var faktiskt ett fall framåt, i förra mötet lagen emellan förvandlades 2-1 simsalabim till 2-3 i slutminuterna. Suck.
4. Tänk om det vore sant att "ett mål betyder så mycket". Då hade den gamle Zlatan pånyttfötts redan efter tre minuter i Milans cupmatch mot Palermo (2-2). Men tyvärr. Jag såg inte ens att han blev särskilt glad över sitt mål. Jag såg bara fortsatt frustration, låt vara mer inbäddad än tidigare. Var finns leendet? Den positiva energin?
5. Tänk om alla matcher vore lika fantastiska som spanska cupfinalen mellan Barcelona och Real Madrid (0-1 i förlängning). Då hade man snart blitt...kräsen, mätt och däst. Man måste se kassa matcher också, annars kan man aldrig uppskatta de bra.

Glad påsk, alla vänner av rättvisa och fair play.

S E

Gefle flyger - Göteborg dyker

Nämnde jag IFK Göteborg bland tänkbara guldkandidater i årets fotbollsallsvenska? Jag menade Gefle...
Skämt åsido. För Göteborg är det redan kört. Ett lag som vill vara med i racet kan inte inleda med tre förluster. Det finns ingen glans om blåvitt längre, bara en stank av problem. Ihåliga lag har heller ingen tur, det såg vi i kvällens match mot HIF. Göteborg ledde 1-0, hade spelet och målchanserna. Men föll lika förbannat, avgörandet i slutminuten. Snacka om nackskott.
Kan verkligen inte låta bli att beundra Gefle. Allsvenskans lågbudgetlag nr 1 står på sju pinnar efter tre matcher - och expertisen står som vanligt med brallorna nere. Alla tippar alltid Gefle på nedflyttningsplats men Gefle vägrar liksom lyssna. Det är stort. Det är uppkäftigt - och mycket respektingivande.
Dock tror jag inte att laget kan överta Göteborgs plats i guldstriden. Det vore att spränga alla sannolikhetsgränser i tusen bitar.
Däremot nämnde jag Häcken som seriös outsider i mitt förhandstips, kom ihåg det.

S E

Pajen, Putte & jag...

Allsvenskan i all ära, men först nu har fotbollssäsongen börjat på riktigt. Småserierna är igång, nämligen. Premiär helgen som gick, matcher överallt. Och om inte hög kvalité så definitivt äkta vara.
Själv valde jag att se Croatia-Husie i division 5. Inte utan anledning.
Croatia har varit mitt favoritlag i Malmös småklubbsmylla ända sen 1980-talet. Det var då jag flyttade till Hermodsdal och fick Gullviksborgs IP in på knuten. Croatias dåvarande hemmaarena, visade det sig.
Det var inte svårt att ryckas med, inte alls. Varje match var en fest, liksom. Stor publik, hög stämning, särskilt när det serbdominerade Balkan kom på besök från Rosengård. Juggederby, som man sa. Med allt vad det innebar av prestige och polis. Minns inte om begreppet högriskmatch fanns...men piketer fanns i alla fall runt Gullviksborgs IP, alltid en eller flera vid just dessa matcher. Inte för det hände nåt, men om utifall...
Croatia hade - med småklubbsmått - ett fantastiskt lag på den tiden. Goran Voloder, Nikola Corak, Michele Liuzzi, Pajen, Pelsky, Putte Ekholm; en blandning av sött och salt, skulle man kunna säga. Flera av spelarna hade talang för spel på högre nivåer - talang, men kanske inte vilja eller karaktär.
Tränare under de allra bästa åren var Puskas Ljungberg, den hetlevrade MFF-profilen. Han och laget passade varann som hand i handske. Framgångsvågen bar så småningom ända upp till division 2 som då var vad det hette, dvs tredje nivån i seriesystemet. Och Puskas själv bars i gullstol av överlyckliga supporters efter seriesegern i trean, den synen glömmer jag aldrig. Hederskroat blev han minsann också, officiellt hyllad och ärad. Vilket inte hindrade att klubben senare skilde honom från tränaruppdraget...möjligen till domarkårens lättnad, jag tror nästan det.
Ja, vilka tider, där i skarven mellan 80- och 90-tal. I tvåan mötte förresten Croatia (då med Malmö IP som ny hemmaarena) bland alla lag en storhet som HIF. Den enes högsta topp sammanföll med den andres djupaste dal.
Idag känns allt det där nästan verklighetsfrämmande. Croatia är ju sedan länge tillbaka i normal mylla, pendlande mellan fyran och femman. På Sorgenfri IP numera, onekligen ett passande namn på en tummelplats för levnadsglada fotbollspojkar. Några profiler i klass med gårdagens finns knappast i laget längre, ingen publik heller förutom jag och kanske 50 trogna till. Synd. Bästa sättet att hålla minnen vid liv är att fortsätta umgås.
Men Putte är kvar. Robert Ekholm alltså. Mittfältsterriern som nu blivit tränarterrier, engagerad så det hörs ända bort till Värnhem.
Och störst av allt: Pajen, Petri Paajanen, är också kvar. Ingen har gjort fler matcher än han för Croatia, ingen har gjort fler mål, ingen går det fler stories om och ingen har bättre förtjänat etiketten "tidernas Croatiaikon". Idag är Pajen lagledare, chosefri och uppskattad servicegubbe åt en ny generation spelare. Förlåt om liknelsen haltar - men lite känns det som om Bosse Larsson skulle bli vattenbärare i MFF.
En till sak. Croatia vann premiärmatchen mot Husie med 2-1. Det höll jag nästan på att glömma. Laget ser rätt bra ut i år - även om det förvisso var bättre förr.

S E

Och plötsligt var det slut...

Alingsås-HK Malmö 32-23.
Jaha. Det var kul så länge man kunde fantisera. Dvs fram till avkast. Okej, tio minuter ytterligare. Sen ökade Alingsås trycket - och vips blottades Malmös alla svagheter.
Målvaktsspelet.
Bolltempot.
Distansskyttet.
Inget av detta höll måttet, inte den här gången heller. Det enda som höll måttet - och dessvärre med råge - var de tekniska felen. Thynell värst igen, till hans försvar kan dock sägas att han i alla fall försökte. Det vet jag inte om Lindahl gjorde, det såg inte så ut. Björklund sparsamt matchad som alltid, förstår inte vad Proppen har emot killen.
Två man i HKM, inte fler, låg nära sitt max: Sebastian Geissler och Rasmus Skram. Självklart var det otillräckligt mot ett komplett Alingsåslag.
Punkt för säsongen alltså, för Malmös del. Godkänt att nå slutspelet men till nästa säsong måste vissa förstärkningar in för att höja nivån. En mittnia som kan sätta lite fart på bollen vore inte fel. Konrad Rasmussen? Högersidan bör också ses över, Lindahl och Varsamis behöver avlastning. Sen vet jag inte om det är för sent att rädda kvar Björklund, förhoppningsvis inte.
Våtaste drömmen går väl inte att lösa. Andreas Nilsson som ny mittsexa...

S E

En stund i ljuset för bortglömda HK

På gång: Alingsås-HK Malmö i handbollens SM-slutspel. Vinnaren till semifinal, förloraren till ingenting mer än sorti.
Tänk om Malmö kunde skrälla, det skulle kanske betyda nåt för handbollsintresset här i stan. Eller också inte. Läget verkar ju nästintill hopplöst. Fattar inte hur entusiasterna i HKM:s ledning orkar driva sitt projekt vidare...eller hur de finansierar det. Publikintäkterna täcker väl på sin höjd domarkostnader och möjligen bjudfikan till proffssnyltarna i pressrummet.
Men nu ska vi inte gnälla. Nu ska vi hålla tummarna. Knappt två timmar till avkast, drygt 3,5 till fakta i målet. Allt i tv.
Heja HK.

S E

Rättelser i rättvisans namn

Apropå föregående inlägg om duellen Jimmy Durmaz-José Zamora: vid en närmare studie tycker jag mig se att Durmaz kopplar något som är misstänkt likt ett strupgrepp på Zamora. Att denne då försöker slå sig fri är väl bara naturlig överlevnadsinstinkt, jag hade gjort likadant själv. Hoppas rättvisa skipas i efterhand, dvs avstängning för den som avstängas bör.
En till sak. Jag skrev att Mjällby med Grahn och El-Kabir hade en tomte för mycket i laget. Där är jag skyldig alla snälla tomtar en ursäkt. Stolle skulle det vara.

S E

Stolpskott och smörpass...

Intressant iakttagelse: brottning är tillåtet i fotbollsallsvenskan - men inte boxning. Någon annan slutsats går inte att dra av domslutet i duellen Durmaz-Zamora under MFF:s möte med Halmstad igår. Zamora visades alltså ut för en lättare jabb mot överkroppen på Durmaz...som i sin tur friades trots att det var han som medelst diverse brottningsgrepp provocerat fram hela situationen. Märkligt.
Allsvenskans schweizerost: Trelleborgs FF. Åtta insläppta på två matcher, ihåligare kan det inte bli.
Obehaglig känsla: Mjällby åker ur i år. För många spelare med utgånget bäst-före-datum. Plus att två tomtar - Grahn och El-Kabir - i samma lag är åtminstone en för mycket (jag vet, det höll i fjol men i längden...). Senast mot AIK (0-3) tvingades tränare Swärd byta ut bägge för att förekomma de röda korten.
Veckans "det där känner vi igen": MFF:s utfrysning av Molins. Var det inte precis så Labinot Harbuzi behandlades innan han fick nog och stack? Jomenvisst. Fatta den som fatta kan...jag kan det inte.
Veckans fråga: Hur går det för Harbuzi i Turkiet? Spelar han? Är han skadad? Inte en rad nånstans, i turkiska ligan blir man glömd snabbare än Rolle hinner säga Gishe. Synd, tycker jag. Harbuzi är (var?) en lysande fotbollsbegåvning, bättre än t ex Wernbloom sju dar i veckan.

S E

Zlatans sorgliga comeback

Fiorentina-Milan 1-2.
Zlatan tillbaka från avstängning - bara för att bli utvisad på nytt. Jag satt som paralyserad i tv-soffan, ville inte tro att det var sant.
Det började ju så lovande; Zlatan såg naturligt spelsugen ut, verkade fräsch och fokuserad, var bra med bollen och hade del i båda Milanmålen. Länge var han faktiskt en av de lugnaste i en annars rätt hetsig tillställning.
Psykbrytet, eller vad man ska kalla det, kom i slutet. Först en lika sen som onödig tackling på mittplan, därefter en verbal loska riktad mot linjemannen. Två gula kort, lika med ett rött. Hårt men korrekt dömt. Sorgligt att bevittna.
Varför gör han på detta viset?
Jag tror Zlatans största problem är - Zlatan. Han vet vad han kan och vill på en fotbollsplan, vet vad han kräver av sig själv. Men det stämmer liksom inte längre. Allt oftare blir saker och ting lite, lite fel. En bollmottagning, en passning, ett dribblingsnummer, närkampsspelet; där han förr vann ständigt vinner han nu blott sporadiskt, magin är bruten.
Till det kommer själva droppen: måltorkan. Senast Zlatan gjorde nåt spelmål i ligan var tydligen i januari, sen dess har det varit bom, bom, bom. Mot Fiorentina sumpade han ett par vidöppna lägen - till sin egen djupa förtvivlan, det kunde nog ingen undgå att se.
Nej, jag försvarar inte Zlatans sätt att exponera personlig frustration. Jag försöker bara förstå eller förklara det till synes obegripliga.
Tur att Milan höll undan och vann matchen. Gissa vem som blivit värsta syndabocken annars.

S E

Hög tid för fair play i handbollen

Hoppas handbollen skippar det här med slutspelsserier till nästa säsong. Tvålagsmöten i bäst av fem måste vara bättre på alla sätt och vis - då skulle man slippa ifrån pinsamheter som Sävehofs framträdande i Malmö i fredags. Eller för den delen Guifs mot Drott idag. Dvs matcher där redan semifinalklara lag oförblommerat bryter mot tävlingsidrottens bärande idé, den om att alltid göra sitt bästa.
Guif hade förvisso en ursäkt för att matcha ett B-lag mot Drott. Någon var sjuk, sades det. Andra var skadade eller allmänt slitna. Det kan man ju tro på om man vill...själv är jag alldeles säker på att samtliga ordinarie kunnat spela om matchen varit av betydelse.
Vilket den faktiskt var. För Drott. För Lugi och RIK, övriga lag i gruppen. För publiken. För sportens anseende.
Det glömde Guif.
Det glömde Sävehof i Malmö.
Eller glömde och glömde, jag tror väl snarare att de sket i det.
Och som alltid - inget ont utan gott. Nu får vi en direkt avgörande match mellan Alingsås och Malmö på onsdag, tv-sänd dessutom. Det hade vi inte fått utan Sävehofs hjälpinsats.
En får tacke.

S E

Den segern gick inte att undvika

HK Malmö-Sävehof 30-28.
Ser man på. Malmö står inför en direkt avgörande match mot Alingsås om en plats i SM-semifinal. Starkt jobbat, vass replik till alla tvivlare.
Nån bragdartad insats behövdes förstås inte för att ordna saken. Det räckte med simpel vilja, aggressivt försvarsspel och fullödigt målvaktsjobb av Cazal. I anfallet kunde HKM kosta på sig säsongsrekord i tekniska fel - mot ett Sävehof som inte ville vinna matchen spelade det ingen roll.
Beklämmande att uppträda så oengagerat inför betalande publik, däribland en grupp egna supporters som rest ner från Partille. Vilket jävla svek! Och det här laget kan alltså bli svenska mästare inom kort, det är ju vad nästan all expertis tror.
Sorry, men själv mår jag lätt illa vid tanken. Ett lag som använder sin överlägsenhet så utmanande ska faan inte ha nåt guld. Inte i min värld.
Heja Guif. Och heja Malmö på onsdag. Undrar om inte Alingsås darrar lite på manschetten...

S E

Semifinalhoppet vid liv...

HK Malmö-IFK Skövde 31-29.
Har HKM sent omsider hamnat i den s k zonen? Det verkar nästan så. Andra raka segern över Skövde, andra raka matchen där viljan brinner och marginalerna ler. Det ena med det andra liksom.
Igår är det väl frågan om inte t o m domarna log med HKM. Trelleborgsparet Björk/Andersson bjöd på fem Skövdeutvisningar innan de fann skäl för Malmös första, och lika sned var fördelningen av straffkast. Tveksamt om det motsvarade skeendet, tvivlar på att Skövdes "sönderrivne" mittsexa Andreas Nilsson tyckte det.
Nå. Kvällens profil var förstås hemmalagets vänstersexa Rasmus Skram. 14 mål drog han in, nio eller möjligen tio bara i andra halvlek. Kantavslut, kontringar, straffar; allt satt. Länge sen man såg nån liknande one man show i handboll...näst bäste Malmöskytt stannade på tre mål.
Om Skövde tyckte jag mest synd. Laget kom till Malmö i icke-komplett skick, på bänken satt fler ledare än avbytare. Skador har slagit sönder en säsong som länge såg ut att kunna sluta i succé, kvar finns bara stukade självförtroenden. Den här gången saknades Forsmoo, Cederholm, Svernling, Komayesh och Magnus Johansson - för att nämna dem jag kommer på.
I det skenet ska man se Malmös seger, utan att på något sätt förringa den. Och hoppet lever vidare, hoppet om SM-semifinal...

S E

Malmölagen heta - men Molins kall

Angenäm helg för oss idrottsbitna Malmöbor. MFF-seger över TFF i fotbollsallsvenskans premiär, HKM-seger borta mot Skövde i handbollens SM-slutspel. Det senare var en s k skräll och gladde i alla fall mig mest...MFF å sin sida vann väl trots allt mera pliktskyldigt. Fast övertygande, tydligen (var inte där, har bara sett tv-bilder).
4-2 i en premiär är ovanliga siffror, så uppsluppet brukar det sällan vara. Vackert nickmål av Mehmeti, min specielle favorit. Noterade också att Rolle fortsätter in i det sista med att provocera Molins. Dvs bänka honom, sänka honom. Tycka vad man vill om det - men jag är säker på att Molins inte för en sekund sörjer det stundande tränarbytet i MFF. Förresten drar han kanske iväg redan innan av ren frustration, jag skulle inte ha svårt att förstå det.
Märkligt att inte Sydis kommenterar saken, tidningen hade ju Molins i startelvan på själva matchdagen. Har staketreportern noll koll på läget?
Över till handbollen där HK Malmö med vinsten i Skövde alltså greppade ett halmstrå. Det sista för en eventuell semifinal. Full pott i de tre återstående matcherna är allt som krävs. Skövde och Sävehof hemma, Alingsås borta, det ska väl inte vá nån konst?
Eller jo, det ska det kanske. Men osvuret är bäst, som Putte Kock skulle ha sagt.

S E

Med Zlatan borta dansade Milan...

Milan-Inter 3-0.
Utklassning, efter en närmast sensationellt stark match av Milan. Trots att inte Zlatan var med. Eller tack vare?
Frågan bör nog ställas, tror jag.
Så här harmoniskt och gnisselfritt har inte Milan uppträtt på mycket länge. Borta var alla missnöjesyttringar spelarna emellan. Gesterna. Blickarna. Tjafset. Allt det där som Zlatan - tyvärr, tyvärr - förpestat laget med från och till när spelet kärvat.
Men visst. Ibland har han frälst laget också, mer eller mindre på egen hand. Det får man inte glömma. Ska bli intressant att se hur Milantränaren ser på saken...nästa match är ju Zlatan tillgänglig igen.
Platsar han?

S E