Zlatans sorgliga comeback

Fiorentina-Milan 1-2.
Zlatan tillbaka från avstängning - bara för att bli utvisad på nytt. Jag satt som paralyserad i tv-soffan, ville inte tro att det var sant.
Det började ju så lovande; Zlatan såg naturligt spelsugen ut, verkade fräsch och fokuserad, var bra med bollen och hade del i båda Milanmålen. Länge var han faktiskt en av de lugnaste i en annars rätt hetsig tillställning.
Psykbrytet, eller vad man ska kalla det, kom i slutet. Först en lika sen som onödig tackling på mittplan, därefter en verbal loska riktad mot linjemannen. Två gula kort, lika med ett rött. Hårt men korrekt dömt. Sorgligt att bevittna.
Varför gör han på detta viset?
Jag tror Zlatans största problem är - Zlatan. Han vet vad han kan och vill på en fotbollsplan, vet vad han kräver av sig själv. Men det stämmer liksom inte längre. Allt oftare blir saker och ting lite, lite fel. En bollmottagning, en passning, ett dribblingsnummer, närkampsspelet; där han förr vann ständigt vinner han nu blott sporadiskt, magin är bruten.
Till det kommer själva droppen: måltorkan. Senast Zlatan gjorde nåt spelmål i ligan var tydligen i januari, sen dess har det varit bom, bom, bom. Mot Fiorentina sumpade han ett par vidöppna lägen - till sin egen djupa förtvivlan, det kunde nog ingen undgå att se.
Nej, jag försvarar inte Zlatans sätt att exponera personlig frustration. Jag försöker bara förstå eller förklara det till synes obegripliga.
Tur att Milan höll undan och vann matchen. Gissa vem som blivit värsta syndabocken annars.

S E