Det nödvändiga trendbrottet

HK Malmö-Önnered 31-25. Efter sju sorger, åtta bedrövelser och nio förluster kom det så äntligen: trendbrottet. HK Malmö kan fortfarande vinna en handbollsmatch, fortfarande visa lite jävlar anamma. Ja, rätt mycket om man heter Mirsad Pecikoza. HK:s biffige mittsexa var frustande effektiv ikväll, hart när omöjlig att tas med för de något valpiga Önneredskillarna. Sju mål och tre fixade straffkast jämte helhjärtat försvarsjobb; Pecikoza gjorde onekligen skäl för blomsterkvasten som bästa Malmöspelare. Hur mycket Magnus Andersson betydde för trendbrottet är svårbedömt utifrån, endast spelarna vet. Själv gladdes jag mest med Proppen Karlsson som fått ta så mycket skit den här säsongen - utan att förtjäna det, enligt min mening. Visst, jag har också varit kritisk då och då, ifrågasatt t ex hans coaching i vissa matcher. Lätt att göra det när man sitter på läktaren, engagerad till bäng men fri från ansvar. Vid mina sinnes fulla bruk inser jag förstås den självklara sanningen: Proppen har ingenting att lära av mig i ämnet handbollskunskap, förhållandet är snarare det omvända. Hoppas han får ett gott eftermäle för sina år i HK Malmö, det tycker jag han är värd. En annan sak jag hoppas på är att få se Önnereds nr 21 i Malmötröja nästa säsong. Andreas Bergh är namnet, ung talang med lite udda spelstil och tydlig star quality. I mina ögon perfekt som ersättare till Mathias Thynell. Men nu låter det bestämt som om HK säkrade elitseriekontraktet ikväll. Inte alls. Segern var viktig men det behövs fler innan faran för degradering är över.

IFK Göteborg, kanske?

Så här års hör det till att man ska tippa fotbollsallsvenskan. Egentligen borde man låta bli. Lagen kan ju förändras en bit in i säsongen, till det bättre eller till det sämre beroende på vilka spelare som kommer och går. Men okej. Guld till IFK Göteborg, respass för Mjällby och Syrianska. Det är vad jag tror just nu. Göteborg är en chansning, förankrad på känsla mer än förnuft. Elfsborg, AIK och möjligen Häcken kan nog utmana, Skånelagen är jag däremot tveksam till.

Andersson tar en risk

Beskedet kom inte helt oväntat: Magnus Andersson tar över som huvudtränare i HK Malmö redan nu. Proppen Karlsson degraderas till något slags assistent, starkt av honom att ta den smällen och inte bara dra. Rockaden säger en del om den desperation som råder i klubben. Eller om det är insikt: kvalserien blir alls ingen formalitet, nedflyttning är en hotande realitet. HK behöver vinna sex av de nio återstående matcherna för att rädda elitseriekontraktet, och då talar vi alltså om ett lag som dags dato är uppe i en svit på tio segerlösa matcher. Vi talar dessutom om ett lag där fyra bärande spelare redan är klara för andra klubbar nästa säsong. Oscar Jensen, Matias Pape Granvig, Mathias Thynell, Rasmus Skram. Kan de i det läget ha fullt fokus på HK:s väl och ve? Tvivlar. Känns som Magnus Andersson stiger rakt in i en riskzon; åker HK är han ansvarig, åtminstone medansvarig. Men det är klart. Omvänt blir han ju räddaren, mirakeltränaren som gjorde skillnad. Spännande fortsättning följer, närmast mot Önnered i morron kväll.

I mållös förundran

Slovakien-Sverige 0-0. Tävlingsmatch eller träningsmatch; den svenska torftigheten känns igen. Var finns spelidén? Kreativiteten? Förmågan att skapa målchanser? Hamrén ville testa nytt i den här matchen, sa han. Nytt och nytt; Hysén på topp, Anders Svensson på mitten. Jag skulle nog kalla det nygammalt. Holmén och Wendt likaså, har en bestämd känsla att jag sett dem i blågult förr. Det enda nya - jämte debuterande Erkan Zengin - i Hamréns skapelse var väl i så fall snilledraget med två extremt vänsterfotade spelare på högerkanten. Safari back, Kacaniklic framför. Hur tänkte förbundskaptenen där? En blomma till målvakten Nordfeldt, det var han som räddade Sverige undan en förlust.

Botten nådd, Malmö

Rimbo-HK Malmö 37-33. Spelade Malmö utan målvakt? Utan försvar? Utan skam i kroppen? Demonstrerar spelarna missnöje mot nåt vi inte känner till? 37 insläppta när elitserieexistensen står på spel är sjukt, motståndet var ju dessutom kvalseriens på papperet sämsta. Nu väntar en direkt ödesmatch mot Önnered i kommande omgång. Förlust där också och HK Malmö kan ställa in sig på allsvenskan nästa säsong. Såvida inte klubbens eldsjälar tröttnar och lägger ner hela skiten.

Johannes Löparen!!!

Kristianstad-Alingsås 24-23. Nähä. Gick det inte den här gången lär det inte gå nästa gång heller. Eller nästa igen. För Alingsås att rubba Kristianstad i Kristianstad alltså. Närmare än så här vet jag inte om de kommer; ledning genom nästan hela matchen, med 23-21 så sent som fyra eller fem minuter före full tid. Och lik förbannat förlust. Anledning 1: Glenn Anderssons idiotiska utvisning som gav Kristianstad numerärt överläge i slutet. Anledning 2: Johannes Löparen, killen som kutar upp och ner för högerkanten i Kristianstad och sällan gör nåt väsen av sig. Här gjorde han inte bara väsen, han gjorde hela skillnaden. 22-23, 23-23, 24-23, alla målen var hans. Två från kanten, men det mellersta på en straffrökare ribba-in. Snacka om sensationell matchvinnare. Undrar förresten hur många av Malmös handbollsvänner som minns denne Johannes Larsson (hans korrekta namn). HK lånade ju in honom under en del av fjolårssäsongen, från Vinslöv av alla klubbar. Han gjorde förstås inget väsen av sig då heller, det är svårt att göra det från en bänk. Hur han sedan hamnade i stjärnspäckade Kristianstad vet väl ingen handbollsnörd i världen - men visst är det underbart när en sån kille plötsligt stiger fram i rampljuset.

Rätt fokus, Kristianstad?

Lugi, Sävehof och Drott. Den trion tror jag tar sig vidare till semifinal i handbollens SM-slutspel. Jag är mera osäker på Kristianstad; Alingsås har hög potential, möjligen också bättre harmoni. I Kristianstadlägret är det ju snudd på "hela havet stormar" med flera spelare som redan fått besked att söka sig nånannanstans till nästa säsong. Låter inte som nåt optimalt slutspelsfokus precis. Men vi får se, första mötet Kristianstad-Alingsås börjar nu om en liten stund. SVT sänder.

Vänstervriden återställare

Sverige-Irland 0-0. En återställare för svensk fotboll. Back to normal, så att säga. Mållöst mot Irland säger nog mer om vår rätta standard än 4-4 i den där mirakelmatchen mot Tyskland i höstas. Det kan jag köpa, lättare än jag köper kvällens extremt vänstervridna startelva. Jonas Olsson, Safari, Källström, Kacaniklic, Hysén; fem man som verkar mer eller mindre oförmögna att slå ens en elementär passning med högerfoten. Konsekvens: avigt och krångligt spel, temposänkande sidleds- eller bakåtfjuttande. Skapade Sverige en enda het målchans på hela matchen? Tror inte det, möjligen nån halvljummen i slutet. Å andra sidan skapade väl inte Irland nån heller. Så det bästa med matchen var bestämt resultatet, 0-0 tangerade liksom underhållningsvärdet.

Inga bra vibrationer...

Oroar mig lite för kvällens VM-kval. Irländare är inte att leka med, inte alls. De har sin moral, sin stolthet och sin jävulska fighting spirit. Som Sverige, fast dubbelt upp. Det svenska laget gör mig också bekymrad. Hysén i anfallet, har vi ingen bättre? Kanske inte, men det hade varit mer spännande med Fejzullahu. Och backlinjen...samma som uppträtt darrigt länge nu. Minus Martin Olsson som ersätts av Behrang Safari - som sällat sig till alla ex-MFF:are som nöter bänk ute i Europa. Zlatan då? Kanske, kanske inte. Man vet vad han kan, men man vet sällan vad man får. Nästan så jag skulle bli nöjd med, säg, 1-1.

Detta med etiketter

Mitt föregående inlägg blev kanske en smula kryptiskt. Vad jag menar är att männens Champions League helt enkelt inte behöver någon könsetikett. Alla med ett minimum av fotbollsintresse vet att det är originalet i sammanhanget. Damernas motsvarighet är ett senare påfund, en kopia i förminskat format. Somliga skulle säkert säga en avart, men så långt vill inte jag sträcka mig. I tal och skrift är det hursomhelst rimligt att använda beteckningen damfotboll om damfotboll, allt annat blir bara virrigt trams. Som i dagens Sydis där redaktör Woman hävdar att Lyons överlägsenhet hotar att ta död på fotbollsintresset i Europa. Månn de? Damfotbollsintresset, möjligen. Fast det är bestämt klent redan. Kollar man bilderna från Lyon i Sydsvenskan är det svårt att upptäcka nån människa överhuvudtaget på läktarna. Otur med kameravinklar, kanske? Nån publiksiffra redovisas inte...men frågan är om ens LDB Malmö var där. 0-5 i baken är inget övertygande bevis.

En fråga om utförande

"Kan någon förklara varför det heter Women's Champions League, men inte Men's Champions Leauge"? Frågan ställs av Sydsvenskans jämställdhetsreporter Max Woman i dagens tidning. Jag tror jag kan hjälpa till med svaret. Det är nog för att det ena är fotboll för kvinnor medan det andra är fotboll för män - och för att skillnaden däremellan är monumental.

Ur led är våren

Vårdagjämning idag, enligt almenackan. Vad bryr sig Kung Bore om sånt? Vinterguden, eller vad han är, bjuder på ymnigt snöfall och isande vind. Nyss hemkommen från en moddig cykeltur ber jag att få tacka. Ödmjukt. Men snart får du ge daj, Bore.

Elitidrottens egen eliminering

Pengarna först, sporten sen. Svårt kanske att protestera mot ordningen som sådan, men lätt att lida med klubbar som drabbas av den. Aranäs idag, nån annan i morgon. Handbollsklubben i Kungsbacka fråntas alltså sin elitlicens och straffdegraderas från elitserien. Röda siffror i ekonomin slår ut de sportsliga resultaten, spelarna har kämpat förgäves. Modern elitidrott i ett nötskal; endast de rika göre sig besvär. Ja, möjligen de som är bra på att trixa med räkenskaperna också. Övriga får leka på sina egna gårdar, en bit bakom "adeln". Fy faan.

Till kval med loserstämpel

HK Malmö-Sävehof 30-34. Malmö går till kval med nio raka matcher utan seger, den som vill se elitseriehandboll i Baltiskan även nästa säsong kan bli mörkrädd för mindre. Negativa trender bryter man liksom inte på beställning, inte ens mot lag som på papperet är sämre. Rimbo borta på lördag blir en första fingervisning vartåt det lutar - och om Malmö överhuvudtaget är kapabelt att vinna längre. Ikväll ledde faktiskt HK matchen i närmare 50 minuter, eller så länge Sävehof tillät. När gästerna väl bestämde sig för att vinna, så gjorde de det. Bekvämt, enkelt, smått nonchalant. Bliznak stänkte in tio mål, Tönnesen sju (om jag räknade rätt). Motsvarande skyttekraft fanns inte i Malmö, bara en ensam Mathias Thynell. Som f ö gjorde sin sista elitseriematch för HK. Efter kvalet lämnar han laget för en ny handbollsframtid i, just precis, Sävehof. Bara att gratulera unge Thynell till en spännande fortsättning på karriären. Samtidigt får man beklaga HK Malmö; spelare efter spelare flyr, det är en trend i trenden som verkligen inte lovar gott.

HK Malmö i uppenbar kris

Man får sina "uppenbarelser". Ibland är de falska, det skall gudarna veta. Men nån gång landar de mitt i prick. Som idag, när jag läser att Malmös förträfflige handbollsmålvakt Oscar Jensen skrivit på för H 43. Tänk, det sa jag till min kollega M M redan för ett par veckor sedan. Inte för att jag visste utan för att jag kände. Fast det var det nog fler som gjorde; Jensen är trots allt Lundapåg och H 43 behövde stärka upp målvaktssidan, samtidigt som hela HK Malmö verkar vara i upplösning. Skram, Pape Granvig, Jensen; tre avhopp på kort tid. Om jag "känner" nåt mer vad gäller HK? Ja, dessvärre. Thynell sällar sig till flyttfåglarna, mentalt tycks han redan ha gjort det. Lindahl, Pecikoza, Olsen, Nielsen...anar oråd där också. Och långtidsskadade Sebastian Geissler går nog samma väg som Jensen, förutsatt att han nånsin kan spela handboll igen. Dessutom känner jag att kvällens evakueringsmatch mot Sävehof kommer att locka på sin höjd 400 åskådare - och att det stundande kvalet blir en mara för HK Malmö. Spelare som har tankarna på annat håll brukar inte vara mycket att hålla i handen för ett lag i nöd.

Det händer sauker i staun...

Efter Magnus Andersson - Ulf Schefvert. Visst händer det spännande saker kring handbollen i Karlskrona. Framförallt i Hästö IF som är den dominerande klubben numera. Schefvert ny tränare alltså och den mannen är i det avseendet väl så meriterad som Andersson. Närmast kommer han från Minden i tyska bundesligan, dessförinnan har han verkat i Danmark och som förbundskapten för damlandslaget. Bland annat. Som spelare nådde Schefvert aldrig nån Anderssonsk nivå, dock har de representerat samma klubb (Drott). Ska bli intressant att se vad detta kan betyda för Hästö. Som f ö bröt en förbannelse och vann sin sista match i allsvenskan igår. Sen kan jag spä på med att gamla anrika IFK smugit ut ur källaren och vunnit sin division 3-serie. Men där heter tränaren samma som han alltid hetat: Lasse Hällkvist. Heja Karlskrona.

Starkt jobbat, Hammarby

Inte Skövde. Inte RIK. Inte Malmö. Men väl Hammarby. Till slutspelet i handbollen alltså. Det var det inte många som trodde inför säsongen. Tvärtom. Hammarby tippades som ett av bottenlagen - på goda grunder, får man väl säga. Bajen var nära att åka ur elitserien redan i fjol, årets spelartrupp var i princip densamma. Stockholmsbaserad, stjärnfattig, inga yviga förstärkningar utifrån. Samma på tränarposten: Kalle Mattsson, nu som då. Ung (33), ganska oprövad i större sammanhang, okänd utanför "familjen". Inte längre. Det är, antar jag, Mattsson som lyckats trolla med det här mindre namnkunniga materialet och förvandlat det till ett vinnande lag. Med betoning på lag. Visst, spelare som Dolck och Pujol sticker ut men det är kollektivet som gjort jobbet...inte minst i det särpräglade superoffensiva försvarsspelet. Iögonfallande har också varit förmågan att genom hela säsongen vinna "rätt" matcher vid rätt tillfällen. Typ den igår mot Kristianstad när slutspelsplatsen hängde löst. Mycket imponerande. Bara nu inte det kommer surt efter; Hammarby har tydligen en ekonomi som inte riktigt matchar elitlicensen, beslut om eventuell tvångsdegradering väntas i veckan. Hoppas inte.

Grattis, Lugi

Lugi vinner herrarnas elitserie i handboll, det står klart efter kvällens seger i Skövde. Jag som tvivlade på att laget ens skulle ta sig till slutspel. Det är bara att lyfta på dumstruten, buga och bocka och gratulera tränarparet Axnér/Zanotti till en stilig fjäder i hatten. Jo, jag vet att en omgång återstår men att Lugi skulle förlora hemma mot Hammarby finns inte på kartan.

Spelare utan speltid

Agon Mehmeti. Guillermo Molins. Mathias Ranégie. Daniel Larsson. Många ex-MFF:are som nöter bänk runt om i fotbolls-Europa just nu. Jag är inte förvånad. Det är en sak att glänsa i allsvenskan men en helt annan sak att duga i ligor som den italienska eller spanska. Svenska spelare har sällan varken teknik, explosivitet eller psyke för nåt mer än just allsvenskan - och om inte dom och deras agenter begriper det själva, så borde väl de europeiska proffsklubbarna veta bättre vid det här laget. Har dom ingen scouting? Tror dom att alla svennar är Zlatan? Hur det sen kan gå för fotbollskillar som inte får spela såg vi ett par varnande exempel på i fjol, ex-MFF:are de också. Jag tänker på Jimmy Dixon och Labinot Harbuzi. Båda återvände till allsvenskan - Häcken respektive Syrianska - efter misslyckade proffssejourer i Turkiet. Ingen av dem platsade, ringrosten var förödande. Nu är duon på vift igen, som lycksökare på fotbollens bakgård. Sorgligt vad gäller Harbuzi, för mindre än tre år sedan var han ju en framtidsman och stjärna nästan på riktigt. Dvs i MFF och allsvenskan. Pengar tjänar f ö killarna där också, rätt grova jämfört med folk i allmänhet. Fast mindre än i de större ligorna förstås. Undrar bara om det är värt priset? Och apropå bänknötare kan man lägga till ytterligare en ex-MFF:are: Markus Rosenberg, om någon minns. Hoppas han har cashat in duktigt under alla sina år som i bästa fall inhoppare. Han om någon vore värd det, jag menar som kompensation för utebliven speltid.

"Anderssonsåpan" rullar på

Förlust för HK Malmö i elitserien. Förlust för Hästö i allsvenskan. Det börjar nästan bli parodiskt nu, detta med stjärntränaren Magnus Anderssons blivande respektive nuvarande lag i handbollen. Igår kväll stod de alltså på öronen igen, så som de gjort i varje match sedan "Anderssonaffären" läckte ut. Okej, minus en oavgjord match vardera. Men annars: Malmö sju förluster på raken, Hästö sex. Vad det än beror på är det faan inte klokt. Och hur Malmö ska kunna klara kvalserien övergår mitt i och för sig begränsade förstånd...det förutsätter ju att laget efter nio raka "torsk" (inkluderat Sävehofmötet på tisdag) plötsligt kan börja vinna igen. Hur skulle det gå till? Nä, Andersson får nog ställa in sig på att träna ett allsvenskt lag även nästa år. Och då eventuellt möta bl a Hästö. Om nu inte dom också åker ur. Risk finns.

Vilja hellre än kunna...

HK Malmö-Hammarby 26-26. Viljan var tillbaka i Malmölaget, det var den som gav en poäng. Spelet lämnade mycket i övrigt att önska även den här gången, framförallt anfallsmässigt. Hammarbys superoffensiva försvar gjorde Malmöspelarna alldeles handlingsförlamade under stora delar av matchen. Det borde det inte gjort: alla vet att Hammarby spelar så. Men rörligheten och bolltempot var för dåligt i HK - och en del av förklaringen satt väl som vanligt på läktaren. Kasper Olsen, Fredrik Lindahl, Carl Johan Andersson, Sebastian Geissler, alla skadade. Utan dem - och utan fungerande målvaktsspel - är HK Malmö ett mediokert lag, det tror jag ingen tränare i världen kan avhjälpa. Men plus för viljan alltså, den lär behövas i kvalserien.

Bästa sångaren vann

Låten är ingenting för mig men jag gillar Robin Stjernberg, Göingegrabben som vann melodifestivalen. Han verkar så jordnära och oförstörd, till skillnad från många andra i den där branschen. Ikväll var det nästan lite rörande att se hans reaktion på triumfen. Akut chock, tror jag vore korrekt diagnos. Hoppas Robin Stjernberg landar mjukt - och att han vårdar sin image som naturbarn. Killen som råkar ha sångröst, typ.

Stian Tönnesen - nu?

Man ska respektera äldre människor, det har jag alltid tyckt. Men det betyder inte att man måste värva dem som handbollsspelare, allra minst i elitserien. Nu är det ju inte säkert att HK Malmö finns där nästa säsong, säkert är bara att Stian Tönnesen kommer att finnas i laget. För tio eller t o m tjugo år sedan hade det funnits all anledning att jubla över en sådan värvning. Norrmannen Tönnesen var ju i sina finaste stunder en lysande speldirigent, det såg vi i IFK Ystad redan på 90-talet innan han blev bundesligaproffs. Men nu. Tönnesen fyller 40 under nästa säsong, mig veterligt har ingen handbollsspelare i den åldern nånsin varit något annat än en skugga av sitt forna jag. De flesta har slutat. För längesen. Men Stian Tönnesen är kanske en undantagsmänniska, lite kul är det ju att han tydligen har suget kvar. Eller också är HK Malmö en undantagsklubb. Den som lever får se.

"Anderssoneffekten"

Bistra tider för handbollsikonen Magnus Andersson. Det lag han tränar den här säsongen ut har tagit en ynka poäng på de senaste sex matcherna och riskerar kval för att (eventuellt) hålla sig kvar i allsvenskan. Det lag han ska träna nästa säsong har en svit på sex raka förluster och är definitivt klart för kvalserien, den som i bästa fall leder till förlängd elitseriestatus men annars degradering. Hästö IF respektive HK Malmö alltså. Det märkliga här är att båda lagen slutade vinna i samma ögonblick som Magnus Andersson presenterades som ny Malmötränare. Dessförinnan gick det bra; Hästö, med Andersson som nytillträdd tränare, fick en lidnersk knäpp och vann t ex borta mot topplaget Helsingborg. Malmö var fortfarande med i striden om en slutspelsplats - och tränaren Proppen Karlsson lyckligt omedveten (förmodar jag) om att "snöret" lurade runt hörnet. Orsakssamband kan man bara spekulera i, personligen tror jag inte det är lyckligt när klubbledningar petar på spelares och tränares fokus och motivation mitt i säsongen. Undrar förresten hur det hela slutar - Magnus Andersson själv hävdar ju att kontraktet med HK Malmö gäller endast vid fortsatt elitseriespel. Vem törs garantera det nu?

Ett smått imponerande vinnarlag

Lugi-Kristianstad 23-25. En oskön handbollsmatch, men med rätt vinnare. Kristianstads försvarsspel var ännu bättre än Lugis, målvaktskampen gick också i gästernas favör. Lucau var stabil genom hela matchen, Cleverly som inledde i Lugiburen var bra i första halvlek men tappade stilen i andra. Där borde nog Lugi bytt in Espen Christensen tidigare än vad som nu skedde. Kristianstads fokus och metodik imponerade, laget stängde matchen utan några egentliga problem. Och utan att använda kanterna, höll jag på att säga. Det behövdes liksom inte. Niometersbesättningen med Markus Olsson och Olafur Gudmundson som drivande krafter drog lasset, mittsexan Koch var också utmärkt. I Lugi stod väl endast Anders Hallberg att känna igen, alltså i positiv bemärkelse. Övriga nior kändes igen på ett mindre smickrande sätt: Tingsvall blandade och gav, Hippe körde fast, Ernstsson gjorde inte ens det. Kan till viss del ha berott på Kristianstads betongdefensiv, det måste gjort ont att konfronteras med den. 3000 åskådare var på plats, cirka en tredjedel i orange Kristianstadmundering. Härlig inramning, något olik den man som Malmöbo är van vid i Baltiska hallen.

Årets bragd kom tidigt

Johan Olssons guldlopp på femmilen i VM var inte bara dagens mäktigaste idrottsupplevelse. Jag vågar påstå att det var hela årets, trots att tio månader och en fullmatad tävlingskalender återstår av 2013. Vad skulle kunna överträffa detta? Sättet Olsson vann på, modet att göra sitt eget sololopp de tre sista milen, kraften att stå emot den jagande klungan...när alla vi som tittade på bara väntade på det oundvikliga; att Olsson skulle fångas in, kanske gå i väggen av mjölksyrechock. Det hade varit mänskligt. Men skidåkare är sällan mänskliga på det sättet, Johan Olsson var det definitivt inte denna söndag. Hoppas nu han hade blodvärden å sånt i ordning. Då väntar både bragdguld och Jerringpris vid årets slut, säkert som bubbel i skumpan.

Fina namn, flagnad glans

IFK Kristianstad köper hem förre landslagsmålvakten Dan Beutler, 35. På treårskontrakt. Förlåt, men jag är inte imponerad. Hur många exempel på floppande hemvändare krävs innan klubbarna ska vakna och satsa lite mer långsiktigt? I årets elitserie finns ju ett antal "fall" som borde stämma till eftertanke. Carl Johan Andersson i HK Malmö. Robert Arrenius i Skövde. Henrik Lundström i RIK. Fredrik Ohlander i Ystad. Joacim Ernstsson i Lugi. Alla med långa utlandskarriärer bakom sig, alla med utgånget bäst-före-datum som yrkesmän i handboll. Inget märkligt med det, bara naturligt. Tiden går och tiden tär, för toppidrottsmän faktiskt snabbare och hårdare än för oss vanliga dönickar. Nu säger jag inte att de fem nämnda tokfloppat, inte direkt. Men ingen av dem har heller gjort avtryck på något avgörande sätt, inte vad jag vet. Närmast i så fall är väl målvakten Ohlander som åtminstone pendlat mellan utmärkt och medioker. Övriga har snabbt förvandlats till spelare i mängden, om ens det. Arrenius i Skövde nöter mest bänk numera, Ernstsson i Lugi likaså. Vad berörda klubbar betalt för "förstärkningarna" får vi aldrig veta - och det har vi kanske inte med att göra. Men förvånad kan man väl få lov att bli, jag menar över själva affärsidén. Nu väntar vi bara på Dalibor Doders återkomst till svensk handboll. Undrar vem som lägger ut fetaste betet där. Kristianstad eller Lugi?

Ett lag i upplösning

HK Malmö-Lugi 14-28. Jodå. Lugis Espen Christensen är en skicklig handbollsmålvakt, kanske elitseriens bästa. Men så fenomenal som ikväll är han inte, det skulle ett seriöst motståndarlag aldrig tillåta. Kvällens HK Malmö var inte seriöst, snarare ett tragiskt skämt. Fem ynka mål i första halvlek, fem även i andra innan Lugi förbarmade sig och bjöd på fyra till i slutet. HK Malmö blöder just nu, det är alldeles uppenbart. Nyckelspelare går skadade, alla tillgängliga underpresterar eller också, hemska tanke, kan de inte bättre. Några av spelarna gruffar dessutom inbördes, få om ens någon verkar ha kontakt med tränaren Proppen Karlsson. Viljan, tidigare lagets signum, är som bortblåst. Ikväll hörde jag flera röster i publikleden höjas för en enkel lösning på ett svårt problem: entlediga Proppen omedelbums. Själv blir jag inte ett dugg förvånad om han går självmant endera dan...luften pös nog ur honom redan för några veckor sedan. Dvs i samma ögonblick som klubbledningen presenterade Magnus Andersson som ny tränare från nästa säsong. Som om den pågående säsongen var över, när den i själva verket var inne i sitt absolut viktigaste skede. Osmidigt agerat, kan jag tycka. Undrar förresten om Andersson fått med någon klausul om elitseriegaranti i sitt tränarkontrakt med HKM. Det borde han kanske tänkt på, annars. Kvalserien lär inte bli nån promenad i parken...