Arma allsvenska, arma Malmö

MFF-Djurgården - avbruten pga knallskott.
Märkliga "resultat" i fotbollsallsvenskan nu för tiden. Läktarpöbeln verkar ha tagit över. Knäppgökarna, fubbickarna, alla som inte har på match att göra. Värst är tillståndet i det arma Malmö.
Synd om MFF som för andra gången på kort tid riskerar en skrivbordsförlust på 0-3. Ett par gånger ytterligare och det allsvenska kontraktet kan komma i fara. Men vad bryr sig en sann blådåre om sånt?
Om det nu inte var en djurgårdare som slängde in knallskotten, fotbollsmarodörer finns ju förvisso lite varstans. Utredning lär ge svar...eller också inte.
Stönar uppgivet, skiter nästan i vilket. Leve småklubbsfotbollen. Inklusive Mjällby AIF.

S E

Slitna snillen i soffan

America Vera-Zavala, dramatiker(?). Tove Lifvendahl, samhällsdebattör. Ulf Åsgård, psykiatiker. Eva Håkansson, psykolog...
Sverige är ett litet land. Det påminns man om efter varje katastrofal händelse i vår omvärld. Alltid samma tyckare i tv-sofforna, alltid samma nunor. De där som vet bättre än alla oss andra. Om varför det som sker verkligen sker. Om hur sorg ska hanteras. Om hur demokratin måste värnas och livet måste gå vidare.
Jag är rätt trött på dem, faktiskt. Misstänksam. Varför skulle just dom veta allt om allt? Finns ingen återväxt i proffstyckarleden? Nya infallsvinklar, nya fräscha ansikten? Måste Lifvendahl - som idag - dyka upp två gånger i samma SVT-soffa inom loppet av en timma? Har inte såna där besserwissers vett att själva säga nej?
Nog av. Fruktansvärt, det som hände i Norge.

S E

Melicharek matchens man

HIF-MFF 2-2.
Skandalfritt derby den här gången. Om man nu inte räknar Alexander Gerndts lusing i nacken på Miljan Mutavdzic som skandal. Jag skulle nog nöja mig med "intermezzo i stridens hetta". Gerndt fick f ö vad han förtjänade: rött kort. Hoppas killen tar sitt eventuella förnuft till fånga nu när han ska bli proffs i Holland.
HIF var annars det bättre laget, första halvtimman i båda halvlekarna rörde det sig om spelmässig utklassning. MFF bör tacka målisen Dusan Melicharek för poängkapet, han var lysande i skarpa lägen. Sen drar jag gärna en lans för nämnde Mutavdzic, hans inhopp sista tjugo tillförde MFF ett passningsspel värt ordet. Äntligen, liksom. Men det var värst så sur Rexhepi blev över att bytas ut. Snudd på öppen demonstration mot tränare Norling.
Underhållande match att titta på - i skuggan av dagens verkliga stordåd: Mjällby-Gefle 5-1. Man tackar.


S E

Glasgow Rangers, om jag får be

Sydsvenskan har bestämt att Glasgow Rangers inte längre ska få heta Glasgow Rangers. FC Rangers ska det vara, basta. Tidningen hänvisar till något officiellt papper, gud vet vad eller vilket.
Påminner om när Jesper Hussfeldt, TV4-sportens glyttigaste fotbollskommentator, plötsligt började kalla Ronaldo vid förnamnet Cristiano. "Någon" hade bestämt att endast Ronaldo fick heta Ronaldo och denne one & only Ronaldo skulle då vara brassen Ronaldo. Original-Ronaldo, så att säga. Fridlyst.
Effekten blev rent komisk när Hussfeldt och hans bisittare Kåmark kommenterade Real Madrids matcher i tv. Cristiano, sa den ene. Ronaldo, sa den andre. Om samme spelare, i samma andetag. Kåmark och resten av världen "vann" så småningom...Ronaldo nr 2 fick visst det heta Ronaldo.
Lite så nu också. Alla säger och skriver Glasgow Rangers, alla utom Sydis. Lägg ner, tack.

S E

Japan slog alla - med häpnad

Japan-USA 5-3 efter straffar. 1-1 vid full tid, 2-2 efter förlängning.
Japan världsmästare! Länge sen jag blev så tagen av en fotbollsmatch - eller av ett vinnarlag. Ingen trodde på Japan före mästerskapen, ingen nämnde dem ens som outsider. Allt skulle ju bli som vanligt. Tyskland, USA, Brasilien; någon av dem, de tre stora. Om nu inte Sverige...
Sen kommer japanskorna och stjäl hela showen. Spelar den bästa fotbollen. Den mest tekniska och passningsorienterade som skådats i damernas värld. Lite som Barca, samma modell. Och med samma, ska vi säga slutsats: storleken saknar betydelse, också i fotboll.
Små, smarta lirare slår stora, starka. Tyskland fick erfara det först. Sedan Sverige. Och slutligen USA.
Minnesvärd finalrysare, värdiga världsmästare.

S E

Den svenska bronsyran

Damfotbolls-VM, bronsmatch: Sverige-Frankrike 2-1.
Det här var ju kul. För svensk damfotboll i stort. För Fiman och andra riddare på jämställdhetens barrikader. För TV4-sporten framförallt. Inte visste jag att Susanne Sjögren och gänget ingick i ledarstaben. Men tydligen...lyckofnattet där överträffade nästan spelarnas. Olof Lundh, den strame s k analytikern, ballade ur i dans, say no more.
Allvarligt talat. Bra match av Sverige, rättvis seger. Hammarströms avgörande drömmål värt ett frimärke. Skönt också att Lindahl fick återupprätta sin målvaktsheder. Tossan Öqvists utvisning glömmer vi, hon levde bara upp till sitt smeknamn.
Återstår att se om bronset får någon varaktig betydelse för svensk damfotboll. Man kan alltid hoppas - men VM-silvret 2003 fick det inte, om jag minns rätt.

S E

Finlirare förstörde festen

Japan-Sverige 3-1.
Bara att erkänna: jag underskattade Japan å det grövsta. Dåligt uppdaterad på damfotbollens utveckling, kanske. Som en svensk hejaklacksjournalist i mängden i så fall, nästan alla förhandsyrade ju om VM-final. Inte kunde väl Japan - Japan, av alla outvecklade fotbollsländer - stå i vägen för den drömmen...åh nej, icke i tiden.
Så vaknade man med filten i örat.
Det här var ju knappt ens match. Det var balettdansöser mot arbetshästar, finlirare mot spelförstörare. Lite som när Sveriges herrar mötte Holland i EM-kvalet senast. Klasskillnad, olika typer av fotboll.
Misstänker att darriga målvakten Lindahl kommer att hudflängas av mediahorden idag. Syndabocksletande är populärt i de kretsarna. Själv nöjer jag mig med konstaterandet att ibland är fotbollen så rättvis att bästa laget vinner.
Tack Japan. För uppvisningen.

S E

Raka spåret mot VM-final...

Sverige-Australien 3-1.
Inte ett ont ord från Kåmark den här gången. Det fanns - till skillnad från mötet med USA - liksom ingen anledning; Sverige spelade stabilt i 90 minuter, kontrollerade matchen. Och hade dessutom flytet i behåll. Det där som ger enkla eller lite turliga mål, typ Schelins avgörande 3-1 på en australisk bjudning.
Ödet är också snällt mot blågult...nu väntar Japan i semifinal, inte Tyskland som alla fruktade. Känns faktiskt som en straffspark mot final. Jo jag vet, Japan slog sensationellt ut Tyskland men just därför; urladdning har ett pris, efter knall lurar fall.
Dagens huvudnummer var förstås ändå USA-Brasilien. USA-back utvisad av en vilsen domare, Marta utbuad av en taskig publik, brassorna utslagna efter förlängning och straffar; matchen hade allt, inklusive ett rättvist slut. Amerikansk vilja är inte att leka med.

S E

Sanningssägare i onåd

Aja baja, Pontus Kåmark. Inte kritisera de svenska fotbollsdamerna i tv, då får man med hejaklacksjournalisterna att göra. Max Fiman på Sydis, bland andra. De där låtsaskorrekta typerna som stryker medhårs och blundar hellre än ser - bara för att det är tjejer som står i fokus. Ett slags kulmen har nåtts nu under pågående VM; gull-i-gullreportagen flödar, hysterin är uppskruvad till bäng. Som om svenska medier ville ta igen år av försummelser. Som om alla mulliga sportreportrar plötsligt blivit intresserade av just damfotboll.
Det luktar fejk, tycker jag. Stinker.
Vad gäller Fimans påhopp på Kåmark slår det tillbaka mot honom själv. Den som verkligen tar damfotbollen på allvar vågar också kritisera den...så som Kåmark kritiserade svenskornas spelmässiga dekadans i andra halvlek mot USA. Fiman (och likasinnade) nöjer sig med att Sverige trots allt vann matchen, det räcker för att höja samtliga spelare till skyarna. Rör inte våra hjältinnor, typ. Tror förresten inte det spelat roll om Sverige förlorat, det finns ju en manlig förbundskapten att skylla på.
Vidare. Fiman ställer frågan huruvida Kåmark varit lika kritisk om det gällt Sveriges herrar mot t ex Brasilien - och han tillhandahåller minsann också svaret: nej, det hade inte Kåmark.
Men tänk, det tror jag.
Dålig fotboll är dålig fotboll, alldeles oavsett kön. Och en oppurtunist är en oppurtunist, alldeles oavsett skrud.
Heja Kåmark.

S E