Den laxen blev en pannkaka

Ponera att du beställt gratinerad hummer och istället serveras - grillad korv. Kul va? Fast sånt händer ju inte, säger du kanske.
Men se, det gör det. Är man bara tillräckligt gammal så...
Min mor, 95, fick erfara detta idag på själva nyårsafton. Normalt har hon matleveranser via hemtjänsten endast måndag till fredag, om helgerna brukar vi barn se till att att kosten blir lite mer varierad. Men just idag ville hon, och vi, göra ett undantag. Det stod ju lax på matsedeln. Kokt lax med hollandaisesås och potatis, grönsaker därtill. Och så chokladbakelse till dessert. Lät gott, nästan lite nyårsfestligt, tyckte mor.
Hon fick - fläskpannkaka. Utan sylt. Utan ett jävla skit till. Och chokladbakelsen visade sig vara något slags oaptitlig sörja, förmodligen kräm. Jag är glad att jag var där och såg allt med egna ögon, jag hade nog inte trott henne annars om hon berättat. Det är så lätt att stämpla gamla människor som förvirrade eller mindre tillförlitliga.
F ö åt hon upp. Mor är tålmodig av naturen, accepterar att saker och ting kan bli fel. Men vad skulle hon göra? Matvägra? Ringa och klaga? Vart då? Hemtjänsten har ingen ansvarig i tjänst på nyårsafton, ånej. Och Mathildenborgs storkök (leverantören) kunde ju knappast hjälpa att mors lax försvunnit nånstans längs vägen. Sannolikt hem till någon annan åldring som i sin tur beställt fläskpannkaka (ett av tre alternativ på menyn).
Det vore mig främmande att klanka på hemtjänsten rent generellt. Jobbet i sig är ytterst hedervärt, personalen ofta lite som änglar för våra äldre. Men just idag blev det, bokstavligt talat, pannkaka av alltihop. Och därmed ett ledsamt slut på 2011, får jag väl tillstå medan mitt inre ännu kokar.
Desto större anledning förstås att önska Gott Nytt År. Det gör jag här och nu, även till hemtjänsten i Limhamn.

S E

Till minne av en saknad vän

Vår fina lilla Vicki har gått bort. 15 år, skulle snart fylla 16. Hög ålder för en hund - men bara för ett par månader sen trodde vi att Vicki liksom var ett undantag, att hon kanske t o m kunde bli 20. Det fanns inga direkta tecken på åldrande, inget förutom nedsatt hörsel och lite grått här och där i den svarta pälsen. Plus ett litet morronpiller gömt i pastej för att lindra viss ledvärk.
Men lekfullheten var oförändrat valpaktig och aptiten som den alltid varit. Dvs mycket god vissa dagar, mindre god andra dagar. Vicki var en glad och välmående liten pudeldam, tillgiven mot alla utom möjligen mot alltför närgångna hanhundar. Och så älskade hon att cykla. Ja, inte för egen tass, där ungefär gick väl gränsen för hennes förmåga. Men sittandes i cykelkorgen medan husse trampade, det var bestämt livet när livet var som bäst. Vi cyklade till Lomma, till Höllviken, till hundfältet ute vid Ribban. Långa turer, vår-sommar-höst. Jag tror att vi med åren blev ett rätt välkänt ekipage, Vicki & jag.
Försämringen kom snabbt och obönhörligt, det fanns ingen återvändo. Saknaden gör ont men minnena är lite som balsam, trots allt. Tack kompis, du berikade vårt liv.

S E

Ett Redhawks i handbollsdress...

HK Malmö-IFK Skövde 28-34.
HK Malmö liknar mer och mer - Malmö Redhawks. En främlingslegion. Ett löst hopplock av mer eller mindre överreklamerade spelare som inte verkar trivas ihop. Och med en tränare som kanske är överreklamerad, han också. En sak är säker: Proppen Karlsson ska vara glad att han är handbollstränare, i fotboll och hockey hade han hängt löst vid det här laget. Därmed inte sagt att det är rätt - tvärtom kan jag ibland tycka att tränare kickas väl lättvindigt. Faktum kvarstår dock; tjugo omgångar in i serien har Proppen inte lyckats få någon fason på det HK Malmö han själv i vitala delar varit med om att handplocka.
Behållningen ikväll var alltså Skövde. Där fanns allt som saknades i hemmalaget. Tempo, spelglädje, vilja och även ett visst mått av elegans. Klass helt enkelt, duktiga killar på varje position. Själv njöt jag mest av att min specielle favorit Andreas Nilsson fick sista ordet; Malmö la ju väldigt mycket krut och brutalitet på att hålla honom mållös och lyckades faktiskt i fyrtio minuter. Men en match varar som bekant i sextio - och därför stod "Andy" lik förbannat noterad för fyra mål när allt var över. Snyggt jobbat.

S E

Zlatan, Andy & jag

God jul där ute. Kontrast mot i fjol vad vädret beträffar, eller hur? Själv gillar jag snö bäst - men bara på vykort.
Fick Zlatanboken i julklapp, det värmde. Har redan hunnit läsa fem kapitel. En sak stör mig: författaren Lagercrantz tillskriver på ett par ställen Zlatan uttrycket "vaddårå". Där snubblar nog Lagercrantz över sin egen stockholmska. I Skåne säger vi - du, jag, Zlatan, alla - vaddådå eller möjligen avaddådå. Men bortsett från den skönhetsfläcken verkar boken intressant.
I morgon ska jag gå på handboll. HK Malmö-IFK Skövde. Hellre härligt svängrum i Baltiskan än rälig trängsel på julrean. På köpet får man Andreas Nilsson, Gislövspågen som flyttade till Skövde och blev stjärna över en natt, eller över en säsong i alla fall. Uttagen i EM-truppen är han minsann också, 21 år ung.
Jag, som skrev om "Andy" i Sydis redan när han var 15, blir nästan lite piggig av såna genombrott. Det är så ytterligt få av alla talangfulla idrottsungdomar som passerar nålsögat och får den där karriären de drömt om.

S E

"Tomten" snäll mot Lundalagen

Alingsås-H 43 23-28.
Lugi-Ystad 28-22.
En klang- och jubelafton för Lundalagen i handbollens elitserie. Jag är inte helt förvånad. Det gäller att möta rätt lag vid rätt tillfälle - och så var det definitivt här. Både Ystad och Alingsås har gått otroligt starkt på sistone, avtändning låg liksom i luften. Det brukar bli så, i en lång serie finns ju bekvämlighetsmarginaler för topplagen.
Sagt utan att förringa Lundalagens segrar, båda f ö ytterst viktiga. H 43 fick andrum i bottenträsket, Lugi gick upp på slutspelsplats. Starkt jobbat, absolut.

S E

Delad pott hade klätt matchen

HK Malmö-Redbergslid 23-22.
Synd att det inte blev oavgjort. Lagen var ju jämnusla, matchkvalitén plågsamt medioker. Snäll som jag är (innerst inne) skyller jag på spelprogrammet; matcherna duggar tätt just nu, många spelare är säkert slitna. Så här kassa är de ju inte normalt, varken RIK:arna eller HK-killarna.
Det fanns ett undantag: Oscar Jensen. Hans lysande målvaktspel räddade poängen till Malmö. Och, i någon mån, behållningen för publiken.
F ö noterar jag att Lugi vaknat till liv. Tiomålsseger ikväll i Kungsbacka imponerar och tänder nytt hopp om slutspel. Vem kunde tro det efter debaclet i Malmö häromsistens?

S E

Värdiga världsmästare

Norge-Frankrike 32-24.
VM-final, ja. Spänning, nej. Bara en grym styrkedemonstration av norsk damhandboll. Nästan så jag tyckte synd om fransyskorna. De försökte verkligen, laborerade med olika uppställningar och spelidéer, stred smått desperat för att komma in i matchen.
Men blev utklassade. Och led förstås kolossalt av att de skadade stjärnorna Signate och Pineau saknades. Å andra sidan saknade även Norge ett par av sina normalt tongivande spelare - men det är Norge det. Landet där nya stjärnskott ploppar upp liksom oavbrutet, som komna ur drivhus för handbollsplantor.
Seriöst undrar jag vad di gör. Och hur. Vad har dom i Norge som vi saknar i Sverige? Bättre ledare? Annorlunda träningsmetoder? Tjejer med medfödd talang för just handboll tror jag inte på, det verkar långsökt.
Inte lönt att fundera kanske. Det är som det är. Norge äger damhandbollen, så som Sverige en gång ägde herrhandbollen.
Kul att Blekinge fick vara med på ett hörn i VM-finalen. Karlskronadäkan Amanda Kurtovic var ju dessutom alldeles lysande. Fyra mål bidrog hon med, två på kyliga straffkast. Hellgren i tv lät nästan sur över att svensk handboll tydligen sjabblat bort denna talang - men Amanda själv visste nog vad hon gjorde när hon valde Norge.
Vem vill inte vinna VM-guld?

S E

Karlskronatös förgyller VM-finalen

Norska karlskroniter - finns det? Yes box. I alla fall en. Annars hade inte Norges handbollsdamer spelat VM-final ikväll.
Eller jo, det hade dom kanske. Så bra, så betydelsefull för laget, är nog inte Amanda Kurtovic. Inte än. Tjugo år ung har hon sina bästa år framför sig, får man väl förmoda.
Men det är häftigt att Amanda Kurtovic är född och uppväxt i Karlskrona. Denna numera fördömda gamla handbollsstad, där jag själv en gång lärde mig stega till tre. Och där en viss Marinko Kurtovic hade några goda målvaktsår i anrika IFK långt senare. Förutom att han kärade ner sig, bildade familj och blev pappa - innan han fick bud från Norge och fortsatte handbollskarriären där. Ja, inte bara fortsatte. Avrundade. Stannade.
Därför blev dottern "norsk" - och svensk handboll blåst på en talang utöver det vanliga. Men enligt säkra källor talar Amanda Kurtovic fortfarande omisskännlig Karlskronadialekt, det känns nästan som huvudsaken för en sån som mig.
Heja Norge. Viva Amanda.

S E

Vision i otakt med prestation

Tumba-HK Malmö 32-30.
Det är såna här resultat som gör att man tvivlar på HK Malmös chanser att nå slutspelet. Mönstret är obrutet allt sedan säsongsstarten; någon bra match följd av en sämre, bokstavligt talat spel på vinst och förlust. Märkligt. Sjutton omgångar in i serien borde en viss stadga ha satt sig, kan man tycka. HKM:s egen ambition är ju att vara ett topplag, därtill finns visst en yvig vision om SM-final 2013. Nästa säsong alltså.
Visioner är bra, såna måste man ha i idrott. Men de bör helst vara realistiska, annars kan de lätt förväxlas med munväder.
Kul dock för Tumba att äntligen få vinna en match, laget är nog något bättre än sitt rykte som allas räddningsplanka. Kan vara bra för t ex Lundaklubbarna att veta.

S E

Vakna Lugi, matchen är slut

HK Malmö-Lugi 35-22.
Var i valet och kvalet. Tv-soffan och Sveriges match i dam-VM eller Baltiskan och Skånederbyt? Glad att jag sent omsider bestämde mig för det senare. Detta var propagandahandboll från Malmös sida, framförallt under den första halvleken.
Lugi var liksom aldrig med i matchen - jo, några minuter i början men inte mer. Svårt att avgöra om Malmö gjorde Lugi uruselt eller om Lugi gjorde sig uruselt av egen svaghet. Illa var det i vilket fall. Målvaktsspelet, försvarsspelet, skyttet, kombinationerna som jag antar att man nöter på träning efter träning; allt var i det närmaste obefintligt. Och playmakern Anders Hallberg, som jag tycker så mycket om, hade fler fel än rätt matchen igenom. En av Malmös bästa spelare, undslapp sig någon på läktaren när Lugikaptenen fumlat bort typ fem bollar för mycket. Elakt sagt ja, men nog har man hört värre lögner.
Men det var härligt att se Malmö ikväll. Äntligen lite flow i spelet, äntligen stabilitet och skärpa över 60 fulla minuter. Oscar Jensen i buren fick priset som lagets bäste, okej för det. Själv hade jag inte protesterat om Pape Granvig fått pris, hans kanonmatch var s a s mer otippad. Sen gillar jag Linus Persson, mer och mer för varje match. Killen är bara 18 år men har väldigt mycket i sig, det syns allt tydligare. Tre mål den här gången, fler kommer. Dock inte på ett tag; Linus ska opereras (knä) i veckan och lär bli borta till februari nån gång. Synd.
Nästan lika synd som det är om Lugi...om nu den här matchen ska tas för ett mått på lagets standard.

S E

Skrytbygge på hal is

Malmö Redhawks-Tingsryd 1-2.
Skam går på torra land, säger somliga. Skam går på blank is, säger jag.
Malmös skrytbygge i hockey har nu lämnat all anständighet bakom sig. Idag fick tydligen tränaren sluffen, han Strömberg som inför säsongen presenterades som ett kanonkap. Spelarna är visst kvar däremot, miljon-Klasen såväl som alla övriga överbetalda och överreklamerade medelmåttor. Hur finansiären Stenbeck mår vet jag inte, kanske som han förtjänar.
Idrott? Inte mycket.
Men det var kul att just Tingsryd drog i ytterligare en spik i kistan för rödhökarna. Lilla fina Tingsryd där jag semestrar och metar abborre varje sommar - och där hockeyn berör i princip varenda människa. En sån här kväll är det glädje i bygden, vill jag lova.
Kanske t o m ett visst mått av skadeglädje.

S E

Sverige ville, Danmark ville och kunde

Danmark-Sverige 20-19.
Otroligt spännande VM-match, bitvis nästan gastkramande. Prestigen lagen emellan gick rakt genom tv-rutan - och en sak är väl trots allt säker: när krutröken skingrats stod rätt lag som vinnare.
Danmark hade viljan OCH spelskickligheten. Sverige hade viljan men saknade spelskickligheten. Inte generellt, bara på alltför många händer. Högersidan t ex var en smärre katastrof; inte ett enda mål kom därifrån. Inget från sexorna, inget från niorna.
Nyckelspelare som Torstenson och Gulldén togs dessutom bort av det danska försvaret, resolut och brutalt om vartannat. Torstenson verkade nästan paralyserad, sköt som en kratta i den mån hon sköt överhuvudtaget. Bollfumlig var hon också, särskilt i slutskedet. Men man ska inte vara orättvis - på Torstensons pluskonto fanns ett stort antal målgivande passningar.
Bäst i den offensiva delen var Helleberg på vänsterkanten, jämte Johanna Ahlm som pånyttfödd straff- och halvdistansskytt. I försvaret var alla mer eller mindre grymma, därav målsnålheten och spänningen.
Sen kan man ju inte annat än imponeras av detta Danmark. Den farten, den tuffheten, den förmågan att ersätta skadade stjärnor med nya fräscha förmågor. Där är Sverige helt enkelt inte jämbördigt - och inte många andra nationer heller.
VM går vidare, Danmark sällar sig definitivt till medaljaspiranterna. För svensk del kan det roliga snart vara över, Frankrike i åttondelen låter nästintill omöjligt.

S E

Det flamsiga landslaget

Sverige-Uruguay 31-14.
Till nöds kan jag förstå svenskornas närmast bisarrt torftiga insats. Det kan ju inte vara lätt att spela på normal nivå mot ett lag som inte spelar normal handboll - i en match som helt enkelt inte går att förlora. Uruguay var, om möjligt, sämre än Argentina, punkt.
Vad jag inte fattar är vad det är för kul med nationalhymnen. Än en gång såg jag de svenska spelarna flamsa, fnittra, falsksjunga sig igenom ceremonin...som vore det möhippa eller nåt annat sorglöst på g.
Hallå glyttar, det är VM. Seriös idrott liksom.

S E

Skämmig VM-premiär

Sverige-Argentina 37-11.
Som alltid i ett handbolls-VM. Skämtmatcher först, i väntan på nåt mer seriöst. Synd, det tar ner sporten. Själv stängde jag tv:n vid 30-8...smått förundrad över min uthållighet.
Men svenskorna tyckte kanske det var kul. Alla kunde glänsa, alla kunde göra mål efter behag. Nathalie Hagman hade säkert gjort tio. Om hon fått vara med. Moster Greta hade nog gjort tre - och en sån som jag minst ett.
Vet inte när argentinskorna började spela handboll, om det var igår eller i förrgår. De har allt att lära, i vilket fall. Och det värsta med VM:et är att det finns fler blåbärsnationer, Argentina är kanske inte ens den sämsta.
Nå. Tids nog blir det riktiga matcher. Och i slutändan står väl Norge där som vinnare, skulle jag tro. Eller möjligen Ryssland - om inte den galne coachen skrämmer vettet ur sina spelare.
Sverige? Outsider i medaljstriden, hög potential i grunden. Bara nu ingen tar premiärmatchen som värdemätare.

S E

Ful förseelse - men inte så ful....

Avstängd sex månader, dvs säsongen ut. Det kostar på att slå en högerkrok i handboll. Eller om det var en rak vänster, eller kanske både och...
Hursomhelst. Spontant kan jag tycka att straffet för RIK:s Nacor Medina INTE står i proportion till förseelsen. "Offret", Mattias Zachrisson i Guif, kunde trots allt spela matchen därpå - man kan ju jämföra med hockeyn där våldet orsakar både allvarliga och långvariga skador utan att förövarna straffas tillnärmelsevis lika hårt som Medina nu.
Men okej, det är kanske en dum jämförelse. Hockey är en värld för sig, smockor och annat skit ingår liksom. Så är det dessbättre inte i handboll. Har aldrig varit, kommer aldrig att bli.
Det är möjligen nåt bra med domen. Avskräckningseffekten. Sex månader i karantän...vem vågar riskera nåt sånt när sinnet rinner? Här slår det dessutom stenhårt mot RIK som lag; handbollstrupper är relativt sett tunna, nyckelspelare typ Medina inte utbytbara på samma sätt som i fotboll.
Sen kan man väl hoppas att även Mattias Zachrisson drar vissa lärdomar av det inträffade. Guifstjärnan är en retsticka, ofta inblandad i gruff och incidenter med motståndare. Skärpning skulle klä honom.
Sagt utan att på något sätt försvara Nacor Medinas blackout/knockout. Men sex månader...

S E

Grishandboll ger också poäng

HK Malmö-Aranäs 30-26.
Viktig seger för Malmö men inget övertygande spel. Det ville till att Oscar Jensen i buren agerade på toppen av sin förmåga, annars kunde lika gärna ett mediokert Aranäs ha vunnit. Större var inte skillnaden.
Många i hemmalaget underpresterade, danske Granvig grövst. Lindahl och Svännel presterade inte alls. De satt på bänken matchen igenom. Skadade, tydligen. Det säger en del eller kanske allt om "bredden" i HK Malmö; ersättare saknas, indisponibla spelare kallas till match för att fylla ut laguppställning och bänk. Tveksamt om det kan betecknas som elitseriemässigt.
Bugar mig annars för HKM:s karaktärsspelare. Dvs bröderna Geissler samt Mirsad Pecikoza. Tre små grisar, höll jag på att säga. Hursomhelst tycks de älska att rota i skiten, bakåt, framåt, överallt och konstant. Ovärderliga tillgångar, särskilt i såna här blåställsmatcher.
Publiksiffran denna afton dök till fjolårsnivå: 600 pers drygt. Pinsamt.

S E

Petad, ratad, nobbad, bjuden...

Än slank hon ut, än slank hon in...
Tycka vad man vill om alla märkliga turer hit och dit - men till slut blev det åtminstone delvis rätt: Sabina Jacobsen tas med som 18e spelare i damlandslagets VM-trupp. Bjuden bakvägen, liksom.
Varför hon uteslöts från början är alltjämt en gåta...tidigare skadeproblem kan ju knappast åberopas som anledning, inte med tanke på alla spelare som nominerats trots aktuella skadeproblem.
Viss cred ändå till förbundskaptenen, Per Johansson. En bra karl är aldrig sämre än att han kan ändra sig.

S E

Tränarduo utan personligt ansvar

Svårt att veta vem som är ansvarig huvudtränare för Lugis handbollsherrar - Johan Zanotti eller Tomas Axnér? Fast egentligen kan det kvitta; vid förlust är det ju alltid spelarnas fel.
Tycker tränarna - utan tillstymmelse till självrannsakan.
Framförallt Axnér utmärker sig eftersom det är han som sköter presskonferenserna och därmed blir citerad i media. Vad Zanotti säger i omklädningsrummet får vi aldrig veta...och tur är väl det.
För egen del har jag slutat tro på det återkommande bortförklaringstjafset i Lugi. Detta med spelare som inte gör jobbet. Spelare som viker ner sig och uppträder som pojkar istället för män. Spelare som inte följer spelplanen etc, etc.
Som om det vore helt uteslutet att just spelplanen kan vara en del av problemet - och tränarna i så fall en annan del.

S E

Petningar som stör VM-truppen

Sverige-Norge 24-25.
Genrep inför damernas handbolls-VM, norskor på sparlåga. Därav en hedersam svensk förlust - men med besk eftersmak. Sabina Jacobsen lämnas obönhörligt utanför truppen, hennes storartade insats här som blixtinkallad reserv hjälpte inte ett dugg. Chansen var liksom falsk, misstaget redan ett faktum. Jacobsen borde varit med i VM-truppen från start, punkt.
Vet inte om förbundskaptenen Per Johansson lider av Lugiallergi, man skulle nästan kunna tro det. Förutom Sabina Jacobsen har han ju, minst lika hårresande, valt att sidsteppa även Nathalie Hagman. Har Sverige två bättre högersexor än henne är det bara att gratulera, då bör det bli VM-medalj.
Men tänk, det tror inte jag. Jag tillhör heller inte dem som tror att chefen - förbundskaptenen i detta fall - alltid vet bäst. Däremot vet jag att cheferna själva ofta tror det, t o m på fullaste allvar. Med allt vad det innebär av prestige och hybris - och beslut som ingen annan riktigt fattar.
Men håll ut, Jacobsen och Hagman, tids nog kommer säkert en förbundskapten som INTE är sån.

S E

Förvandlingsnummer utan poäng

Drott-HK Malmö 27-25.
Två sidor av samma HKM; den ena utmärkt, den andra undermålig. Flow i cirka 40 minuter, kramp sista 20. Märkligt att ett lag kan förvandlas på det sättet under pågående match, illavarslande om målet fortfarande är slutspel.
HKM ledde med 19-14 när allt bara dog. Spelidén, i den mån någon sådan fanns. Bolltempot. Modet. Det var som om laget inte vågade vinna, inte trodde på möjligheten. Så himla bra eller skräckinjagande var väl inte Drott?
Tretton omgångar in i serien nu, marginalerna för genomklappningar krymper. Ska man spekulera i slutspelslag räknar i alla fall jag sju som givna: Guif, Sävehof, Drott, Ystad, Alingsås, Skövde och RIK. Sen får Kristianstad, Lugi och möjligen detta bräckliga HK Malmö fajtas om den åttonde och sista platsen - och där kan jag tänka mig att sätta en liten, liten slant på Kristianstad.
Det vore dessutom kul med tanke på det enorma handbollsintresset i just den stan.

S E

Alla kämpade - alla utom lagkaptenen

England-Sverige 1-0.
Träningslandskamper i fotboll...vem bryr sig? Ja, inte Zlatan i alla fall. Den svenske lagkaptenen gjorde på nytt en sån där insats som bara kan ha glatt hans belackare. Vi andra får allt svårare att motivera varför han överhuvudtaget ska spela i landslaget - nånstans går ju en gräns även för oss.
Övriga i blågult var däremot anständigt engagerade, vissa som vore det en riktig tävlingsmatch. Wernbloom t ex. Elmander förstås. Sebastian Larsson. Men det var nästan lite läskigt att se klasskillnaden rent fotbollsmässigt, att England var SÅ mycket bättre.
0-1 i baken kändes verkligen som smickrande siffror för Sverige.

S E

Oavgjort på alla plan

HK Malmö-IFK Kristianstad 27-27.
Finns rättvisa handbollsresultat så var väl detta ett sådant. Jämnt och tätt i målprotokollet matchen igenom, max två bollar upp för endera laget. Mot slutet till Malmös fördel flera gånger om, senast vid 27-25. Där och då anades en hemmaseger - men där och då började också HKM spela mot klockan, såg det ut som. Det hade kanske funkat mot sämre motstånd, inte mot detta ganska imponerande Kristianstad. Där krigarnas krigare Johan Jepsson, nyss tillbaka från långvarig skada, typiskt nog fick sista ordet i form av kvitteringsmålet. Skoj för honom, skoj för mig som gillar alla handbollslirare med ett förflutet i IFK Karlskrona.
Annars var det en danskafton som hette duga i Baltiskan. Åtta spelare från andra sidan bron fanns på banan, fyra i vardera laget. Oavgjort där med alltså. Synligast i oktetten var den väldige Möller Madsen i bortalaget; dels för formatet, dels för att han tycktes kunna göra mål ungefär när han iddes. Fast Malmös danskar spelade också framträdande roller, Olsen och Granvig framförallt.
Drygt 1800 på läktarna...det tar sig. Kul, kul.

S E

Det bubblar om Sydis

Sydissporten lever i sin egen lilla bubbla nu för tiden. I den bubblan finns gränslöst med utrymme för damfotboll i allmänhet och LDB Malmö i synnerhet - men inget utrymme alls för läsarintresset.
I dagens tidning bubblar det över alldeles. Ett helt uppslag om LDB:s senaste match, Gatukrönika och Fimantext som gjort sig bättre i ett medlemsblad. Inte mycket om själva matchen och inget alls om publiksiffran, desto mer om alla tårfyllda farväl. LDB skingras ju tydligen nu, flera spelare säger sig behöva "nya utmaningar". Denna förbannade modefloskel som alltid får stå oemotsagd, kanske för att den inte tål någon närmare penetrering. Jag menar Linköping istället för Malmö, Tyresö istället för Malmö. Samma serie, samma motstånd, samma resor.
Vaddå ny utmaning?
Sen fattar jag inte riktigt varför spelarna bölar. LDB tvingar ju inte bort dem, de har väl valt själva. Men Gatu och Fiman ställer inga såna frågor, de blåser bubblor och bölar med.
Allt medan prenumerantstocken tunnas ut...

S E

Gala utan glans

Småtrist fotbollsgala i tv. Som vanligt. Titta på när andra festar...tja, kanhända det roar en del men inte mig. Nivån är för låg, konceptet för fantasilöst. Lite sång, lite humor (tror jag), lite programledartrams. Och så en himla massa priser till en himla massa människor som verkar känna sig obekväma inför kameran.
Den enda som förde sig avspänt och elegant var Lotta Schelin, vinnare av diamantbollen. Alltid något. Zlatan kom nog mera pliktskyldigt för att hämta sin nya guldboll, särskilt road eller festsugen såg han inte ut att vara.
Men vem vet, när kamerorna slocknat blev det kanske kul på riktigt? Hoppas det.

S E

Puckat i hökboet...

Läste i nån tidning att en kille vid namn Klasen tjänar fem millar om året på att lira hockey i Malmö. Är uppgiften korrekt måste det röra sig om något slags världsrekord i komplett vansinne. Å andra sidan verkar ju hela Malmö Redhawks vara komplett vansinne, jag menar som idrottsförening betraktat. Stackars publik.
Fotbollsgala ikväll, förhoppningsvis fri från vansinne. Bara guldbollen hamnar i rätt mans händer. Dvs Zlatans. Såg ni hans passningar i gårdagens tv-sända ligamatch? Herre min skapare...

S E

Game over för Ängelholm

Syrianska-Ängelholm 3-1.
Snöpligt slut på en vacker fotbollssaga. Ängelholm kunde/skulle/borde säkrat den allsvenska biljetten...men ödet ville annat. Eller om det var försynen. Klubben lär ju sakna allt vad adekvata resurser heter. Pengar, publik, arena, sponsorer.
Och ändå var det så jäkla nära. Dolkstöten ombesörjde man själva: mål i egen bur i sista skälvande övertidssekunden. Möjligt att Syrianska vunnit ändå i förlängningen, synd bara att vi inte fick veta.
Ängelholm får alltså ta nya tag i superettan nästa år - en erfarenhet rikare och en dröm fattigare. Allsvenskan lär förbli en illusion, tillfället fanns nu och jag kan inte i min vildaste fantasi se att det kommer tillbaka.

S E

Viljeseger i rättan tid

HK Malmö-Sävehof 30-28.
Vet inte om Sävehof hade fullt fokus på uppgiften - men ärligt talat: jag skiter i vilket. Malmö behövde den här segern. Spelarna, tränaren Proppen Karlsson, eldsjälarna i ledarstaben, publiken; alla behövde den så innerligt väl. Fem raka förluster var liksom redan två för mycket, en sjätte hade kunnat bli förödande. Nu dör krissnacket...ja, åtminstone för stunden.
Segern här var en ren viljesak. Sävehof hade råd att ta en förlust och agerade därefter, lite halvskärpt eller halvhjärtat i avgörande lägen. Bra av ett heltaggat Malmölag att utnyttja tillfället - och särskilt kul med nye dansken Kasper Olsens "lilla" genombrott. Fyra viktiga mål i andra halvlek, så många har han väl knappt gjort sammanlagt tidigare (magert med speltid förstås). Att hans landsman Rasmus Skram prickade in tio bollar i matchen var mindre anmärkningsvärt, HKM:s gammeldansk är ju notoriskt grym som avslutare.
Fast allra bäst denna afton var ändå Sebastian Geissler. Försvarsklippa, linjekrigare med sex mål på pluskontot, härföraren som visade vägen. Undrar vad den mannen hade i matchpuls.

S E

Nu blommar "Blomman"

Ängelholm-Syrianska 2-1.
Johan Blomberg matchvinnare! Så glad jag blir. Jag skrev ju om "Blomman" på Lundasporten i Sydis för några år sen, då när han fortfarande bara var en ung och lovande fotbollskille i mängden. Nå. Lite bättre än de flesta. Tekniskt driven, ovanligt målfarlig för att vara mittfältare, snabb som en skottspole.
Lunds BK var hans klubb men Johan Blomberg ville vidare, helst till allsvenskan. Det blev Ängelholm i superettan - och i huvudsak bänknötande. Ja, till den grad att i alla fall jag trodde "Blomman" skulle vissna eller tröttna. Som jag retat mig på hans vägnar!
Först i höst har han tagit en mer permanent plats i startelvan. Inte vet jag varför det dröjt, men skit samma nu. Det var ett fantastiskt frisparksmål Blomberg sänkte Syrianska med ikväll...och kanske, kanske betyder det att hans dröm om allsvenskan blir verklighet nästa år.
Retur i Södertälje på söndag. Spännande så in i bomben.

S E

Haltande handbollsanalys

Märkliga skriverier om handbollens elitserie i Kvällsposten idag. Skribenten, som ska föreställa expert, jämför HK Malmö med H 43 och kommer fram till att det är fördel H 43 därvidlag. De har ju alltid Zoran Roganovic som något slags säkerhetsgarant när ingen annan i laget presterar, menar skribenten ifråga. Och fortsätter: "när inte HK Malmö presterar så finns...ja, vem då?"
Den frågan är förstås berättigad - men jämförelsen med just H 43 haltar betänkligt, tycker jag.
Känner inte KvP:s handbollsexpert till att H 43 räddat sig kvar i elitserien de två senaste säsongerna tack vare den unika generositeten att endast ett lag flyttas ned? Samtidigt som HK Malmö faktiskt gått till slutspel samma två säsonger.
Visst gör han skillnad, Roganovic. Utan honom hade H 43 förmodligen blivit jumbo i serien, med honom har man blivit nästjumbo. Rejält distanserat av det HKM som alltså "saknar en Roganovic i laget".
Men okej. I år tror jag det blir lite jämnare lagen emellan. I det nedre tabellskiktet, närmre bestämt. Och särskilt H 43 bör passa sig så det inte slutar riktigt illa; något säger mig att den "givna" räddningsplankan Tumba inte alls är så given.

S E

Min allsvenska 2011

Alla summerar fotbollsallsvenskan 2011, så varför inte jag? Häng med...

Årets lag: Helsingborgs IF förstås. Mästare i suverän stil - trots tunga spelarförluster mitt i säsongen. Imponerande.

Årets tränare: Lätt att säga Conny Karlsson, HIF. Men själv är jag väl så svag för Andreas Ahlm i AIK. Och för Peter Swärdh i Mjällby. Och - som alltid - för Gefles evige trollkarl Per Olsson.

Årets spelare: May Mahlangu, HIF. Vem saknade Marcus Lantz?

Årets genombrott: Pontus Jansson, MFF. Jag flaggade för honom här på bloggen redan i förrfjol...bättre tidigt än aldrig liksom. "Ponne" har varit magnifik i höst, nästan burit sitt lag i vissa matcher. Joker i nästa års EM-trupp?

Årets trendbrott: Såg vi i Göteborgsfotbollen. Både Gais och Häcken kom före Blåvitt i tabellen. Laget som skulle bli bäst i Sverige blev sämst i stan.

Årets värvning: Mathias Ranégie från Häcken till MFF. Kostnad: cirka 14 mille. Di rige di kan.
Årets fråga: Var det värt pengarna?

Årets tomte: Gra(h)n. Tobias Grahn, Mjällby. Tio varningar, tre avstängningar. Däremot noll mål och noll assists. Jag gillar Grahn, gillar att han inte är så förbannat präktig. Mjällby blir inte lika roligt utan honom.

Årets revansch: Robert Åhman-Persson. Marginalspelare i MFF, nyckelspelare i AIK.

Årets flop: Får väl bli Örebro. Topptippat av diverse förståsigpåare, tolva i sluttabellen.

Årets sorti: Trelleborgs FF. Laget som inte kunde åka ut...inte så länge Tom Prahl var tränare. Trodde vi väl lite till mans. Men mirakelmän finns inte på riktigt - utom i Gefle då.

Årets slagpåse: Halmstad. Gamla fina HBK. 14 ynka pinnar på 30 matcher. Måste vara länge sen allsvenskan hade en lika hopplös jumbo.

Årets dumstrut: Sätter jag på mig själv - med glädje. Trodde ju att Mjällby skulle åka ur. Hur kunde jag?

Årets Dream Team: Mv: Pär Hansson, HIF. Backlinje: Mattias Johansson, Kalmar, Pontus Jansson, MFF, Alexander Milosevic, AIK, Christoffer Andersson, HIF. Mittfält: David Löfquist, Mjällby, May Mahlangu, HIF, Robert Åhman-Persson, AIK, Mervan Celik, Gais. Anfallare: Mathias Ranégie, Häcken/MFF, Tobias Hysén, Göteborg. Strikt personligt, här och nu. Och med viss reservation för klent minne.

S E

Upplösningstendenser i HK Malmö

HK Malmö-Guif 27-32.
HKM:s uttalade målsättning inför säsongen var att ta "ett steg till". Jag förmodar att man menade framåt, inte bakåt som det faktiskt blivit. Det här var fjärde raka förlusten - och jag tror HK Malmö gör klokt i att ändra målsättning medan tid är: nytt kontrakt, inte mer.
Laget är inte bättre än så i förhållande till konkurrenterna. Jo, möjligen på pappret men definitivt inte på banan. Självförtroendet är som bortblåst, sturskheten finns där inte längre. Ingen går i bräschen, ingen lyser av spelglädje. Irritationen är däremot påtaglig men dessvärre felriktad; det är inte domarnas fel att Malmös spel hackar, det är inte onda makter som avgör matcherna.
Svårt att se hur HKM ska kunna vända trenden. Närmast väntar Alingsås borta och därefter Sävehof hemma. Luktar 0 poäng lång väg.
Men Guif var bra...i typ 20 minuter. Det räckte för att köra över ett modstulet hemmalag. Matchen som sådan var annars rätt avslagen, första halvlek en långt utdragen pina.
747 i publiken, negativt säsongsrekord. Men det kommer att slås snart, sanna mina ord.

S E

MFF kvar i allsvenskan...

Malmö FF-Metalist Charkiv 1-4.
Allsvenskan är en sak, Europa League en annan. Det visste vi vanliga fotbollsnördar redan innan men frågan är om MFF visste. Såg inte så ut; spelet var lika naivt som tidigare, spelarna precis lika oförmögna att hålla bollen inom laget. Och här fanns ändå väl tilltagna ytor, Metalist decimerades ju tidigt i matchen av den hemmavänlige domaren.
1-1 var ställningen just då, genant nog för MFF. Tio mot elva gjorde alltså Metalist 3-0, sannolikt något slags kuriosarekord för fotboll på seriös nivå.
Men föralldel. Det var ändå rätt kul att se detta ukrainska lag, nästan uteslutande byggt på sydamerikaner. Sådana finns förvisso även i allsvenskan (bl a i MFF), dock ingen som ens kunnat sniffa på en bänkplats i Metalist. Erforderlig klass saknas, det är därför t ex Ricardinho och Figueiredo spelar här och inte där.

S E

Fotboll som fotboll - eller?

Man ska inte jämföra damfotboll med herrfotboll, men ändå: LDB Malmö visade att det är fullt möjligt att vinna allsvenskan två år på rad. På damsidan alltså. Starkt jobbat, låt vara med hjälp av en fet plånbok för spelarköp mitt i säsongen. Som herrarna gör, gör numera även damerna. Okej för själva principen, damer brinner väl för sin fotboll som herrar för sin och tränar väl nästan lika mycket också. Å andra sidan finns det massor av idrottare som brinner ännu mer och tränar ännu mer än vad fotbollsspelare gör - men utan att tjäna en spänn.
Rättvisa är svårt, överallt och i alla sammanhang.
Roligast den gångna helgen var annars att Zlatan visade att Zlatan fortfarande är Zlatan. Dvs som bäst när han är som mest ifrågasatt. Zlatan var mästerlig i Milans 3-0-match mot Palermo, glimtvis magisk som i good old days. Därmed kvarstår också gåtan: varför kan han inte prestera i alla fall hälften så bra i landslaget? Eller jo, det kan han kanske. Men det börjar bli plågsamt långt mellan gångerna, är vi bestämt några som tycker. F ö är en av expertgubbarna här på Söderkulla lätt vansinnig över att Zlatan utsetts till lagkapten i blågult; det är ju för jävulen lika tossigt som att sossarna gjort Juholt till partiledare, undslapp sig herr'n ifråga just idag.
Ikväll möter Malmö FF Syrianska i allsvenskan. Rotationen fortsätter i MFF, nya spelare tar plats i startelvan. Igen. Undrar om inte Norling leker lite för mycket med laget nu. Visst, tredje matchen på fem dagar. Men är fotboll så jobbigt? Jag menar, är inte killarna proffs?

S E

TFF:s logiska sorti

Trelleborgs FF-Mjällby 1-2.
Nästan så man skäms...att just Mjällby skulle ge TFF nådastöten. Jag som trodde att all godhet utgick från Blekinge.
Men allvarligt. TFF åker ur för att laget helt enkelt inte håller allsvensk klass. Inte i den här matchen, inte i så många andra heller under säsongen. Vilket i och för sig är märkligt - i stort sett samma lag kom ju femma i fjol. Det nya, mindre angenäma, skulle i så fall vara målvaktsbekymren. Skador och formsvikt på den begåvade Victor Noring, dito på hans ersättare Fredrik Persson. Med följdverkningar på det som förr alltid varit TFF:s styrka: backlinjen, försvarsspelet. Drygt 60 insläppta mål är katastrofalt.
Ytterst ansvarig för fiaskot måste enligt normal praxis i sammanhanget ändå vara Tom Prahl. Tränaren, legenden, garanten för TFF:s eviga allsvenska status (tror jag att många i TFF trodde). Som han har hyllats genom åren får han väl tåla lite kritisk granskning nu, tycker jag. Ämnen saknas inte; utfrysningen av Sjöhage, hanteringen av vissa nyförvärv med utländsk bakgrund, spelare som liksom bara försvunnit ur A-lagsdiskussionen innan de ens fått chansen. Mittbacken som plockades in i somras t ex. David Simba hette han bestämt. Till vad nytta? Ingen har sett röken av honom på banan.
Tror hursomhelst att det blir svårt för TFF att komma tillbaka. Med eller utan Tom Prahl som tränare.

S E

Dyra köpelag säljer sig billigt

Dyster kväll för Malmös båda köpelag. 21-30 låter som ett klockslag men i handboll är det utklassning - och det var med dom siffrorna HKM sket ner sig mot Aranäs i Kungsbacka. Redhawk's löjligt överreklamerade hockeylirare var å sin sida inte ett dugg bättre: 3-6 i Örebro, tredje smällen på kort tid.
Jag är egentligen inte förvånad. Mycket kan köpas för pengar men sällan jävlar anamma, aldrig varaktig framgång. Definitivt inte klubbkänsla. Eller trivsel. Eller för den delen tränare som kan hantera såna här konstruerade lagbyggen.
Det är nåt systemfel med Malmös idrott (MFF undantaget). Om nu idrott är rätt beteckning överhuvudtaget på det som framförallt Redhawks håller på med. Äventyrliga affärer, skulle jag snarare kalla det. Skrytbygge utan stabilitet.
Fullt så tossigt är det inte i handbollen. HK Malmö har ingen Stenbeck som pumpar in miljoner till spelarköp, inte vad jag vet i alla fall. Men hopvärvat är det förstås, hela det lag som nu gör bort sig i match efter match.
Visionen om SM-final 2013 lär dock finnas kvar - på papperet. Själv tror jag inte ens på slutspel 2012 längre. För många mesar i laget, för få som inser att elithandboll gör ont. Bröderna Geissler och så Pecikoza, knappast fler.
Inte för att det kan ha varit meningen men HK Malmös nya ärmlösa machotröjor belyser liksom problemet: utanpåverket går att köpa för pengar, svårare med innandömet.

S E

Bytet bedrog drevet

Håkan Juholt sitter kvar.
Jag säger inte att beslutet är rätt eller fel, bara att det är häpnadsväckande. Och möjligen nådastöten för Socialdemokraterna som politisk maktfaktor, det ger sig väl i sinom tid. Folk i allmänhet brukar inte vara så benägna att förlåta fiffelpolitiker, fråga Mona Sahlin.
Vad man kan undra över nu är vad som händer med drevjournalistiken. Dör den? Gärna för mig i så fall. De tre senaste offren har ju faktiskt överlevt: Lundby-Wedin, Tjabo Kung, Juholt. Överlevt i den meningen att de i alla fall sitter kvar på sina poster. Det är intressant och lite pikant, förr lyckades alltid kvällspressmurvlarna lägga ner sina byten.
Men som sagt, mer än 20 procent blir det knappast för Socialdemokraterna i kommande val. Storhetstiden är förbi - och det beror inte enbart på Håkan Juholts udda ledarskap.
Fast ganska mycket.

S E

Helt enligt tipsen...

Sverige-Holland 3-2.
Sverige kan ju! Bara inte Zlatan är med - och bara inte motståndaren har nånting att spela för. Är på så sätt rätt nöjd med min förhandsanalys, för en gångs skull blev den ju klockren. Eller finns det nån som tror att Holland bjudit på det här halvhjärtade försvarsspelet om det varit skarpt läge?
Men nu ska jag inte förringa Sveriges prestation, därtill är jag alltför imponerad. Viljan sprutade kring varje spelare, ingen föll ur ramen. Fantastiskt frisparksmål av Källström, holländsk klass och lite till på den pärlan. Sebastian Larssons iskalla straff, Toivonens distinkta segermål...minnesvärda bilder det med. Fast allra bäst var nog Anders Svensson. Som han slet! Värre än Elmander nästan.
Ljuvligt att se den oförställda glädjen efteråt. Spelarnas lycka, Hamréns extas. EM 2012, here we come!
Får jag avslutningsvis vara bara lite, lite tråkig så reserverar jag mig för bragdstämpeln på Sveriges insats. Hörde att det omaka tv-paret Hussfelt/Fjellström använde just det ordet, liksom tidningarna garanterat kommer att göra i morgon. I min värld kan det aldrig vara en bragd att besegra en motståndare som per definition saknar anledning att vinna.
Bra gjort kan väl räcka?

S E

Klyschan talar för Sverige

Motivation slår klass...
Ikväll prövas sanningshalten i en av idrottsvärldens mest slitna klyschor. Sverige mot Holland i EM-kvalet, all motivation på svensk sida; Holland är redan klart för EM-slutspelet, Sverige blir det vid seger. Bättre förutsättningar får man leta efter.
Ja, jag tror på klyschan. I det här fallet gör jag det. Varför skulle holländarna jaga livet ur sig för att vinna en match de inte behöver vinna? Jag säger inte att de lägger sig, självklart inte. Men litta slappt blir det nock, det vore nästan märkligt annars. Fotbollsartister är väl också människor.
Tar sen samtliga svenskar på sig Elmanderblåstället, ja då grisar vi hem poängen.

S E

Får man tycka synd om en syndare?

Typiskt mig. Nu har jag redan nått den där punkten då jag tycker synd om Håkan Juholt. Ångrar t ex att jag kallade honom superrufflare häromdan, kunde nöjt mig med rufflare. Man ska aldrig sparka på den som ligger, sen får det vara en politiker eller vad som helst. Och drevjournalistik är bland det värsta jag vet, det är den som ständigt väcker min tycka-synd-om-känsla.
Tänker på Håkan Juholts tonårssöner hemma i Oskarshamn. Tänker på hans åldriga mamma, hon som var så omåttligt stolt när "lille Håkan" blev partiledare. Jag tror de lider i dessa dagar. Det finns så många offer när drevet går - men vad bryr sig en jägare om det?
Nej, jag skall inte försvara Juholt. Det går inte. Han själv borde förstås tänkt på sina nära och kära. Och på offentlighetens pris.
Hoppas ändå att Håkan Juholt ges en någorlunda anständig sorti från posten som S-ledare - och att han reser sig i sinom tid. Kanske, slår det mig, kan han återgå till sitt gamla yrke. Journalist. Där behöver man inte vara felfri.

S E

HKM inte i nivå med YIF

HK Malmö-Ystads IF 29-31.
Först en avbön. Det där jag skrev häromsistens att HKM nog kunde bli en smygare i toppstriden den här säsongen, det tar jag tillbaka. Laget har inte den klassen, inte den stabiliteten. Inte än - och frågan är om det blir så mycket bättre framöver.
Ändå en hygglig match den här gången. Eller i alla fall en tapper. Annars hade förlustsiffrorna skenat iväg, så pass överlägset kändes Ystad. Samma Ystad som Malmö haft tämligen lätt för i tidigare möten - fast ändå inte.
Årets Ystadupplaga är förnyad OCH förbättrad, förstauppställningen kan vara elitseriens allra vassaste. Årets Malmöupplaga är också till viss del förnyad men INTE förbättrad, resultat och prestationer pendlar som de gjorde redan på Martin Josefssons tid. Bra då och då, men sällan över längre perioder. Tränar-Proppen har ett problem där, med sitt eget renommé inte minst.
Just på tränarposten tror jag Ystad gjort sin viktigaste värvning inför den här säsongen. Mats Engblom, nämligen. Handbollens svar på fotbollens Peter Swärdh, om man så vill. Dvs otränad själv (till synes) men en jävel på att träna andra.
Kul att se detta YIF, jag är helt säker på att de vunnit även utan domarhjälp. Eller vad man nu skall kalla det faktum att HK Malmö "vann" utvisningsstatistiken med tio minuter mot två, inkluderande rött kort på Mattias Thynell i ett tidigt skede. Thynell straffades såvitt jag förstår för spontant käftglapp efter en tvivelaktig tvåminutare i momentet innan. Möjligen en korrekt åtgärd strikt efter regelboken...men hallå, när blev känsla och spelförståelse förbjudet i domarkretsar?

S E

Jag har bott där förr...

Åren mellan 1975 och 1980 bodde jag mitt i eldoradot. Ja, Seved alltså. Rasmusgatan 14, närmre bestämt. Tre trappor upp i en luggsliten fastighet, balkong med utsikt över torget. Inte så dumt.
Området var väl vid den tiden som de flesta andra Malmöområden. Blandat fastighetsbestånd, mest gammalt. Konsumbutik och tobaksaffär vid torget, blomsterhandel i just det hus där jag bodde. Fler fyllos än pundare i kvarteren, även om båda sorterna förvisso var representerade. Vanligt hyggligt folk i övrigt. Inga ungdomsgäng, inget att frukta.
Annat nu tydligen. Läser i Sydis att brevbärarna på Seved utrustats med överfallslarm, att socialarbetarna i stadsdelen kräver detsamma. Ligister i flock hotar och hetsar, sannolikt i brist på egna jobb och i vart fall på eget förstånd. Det är en katastrofal situation som beskrivs, i det närmaste hopplös.
Aldrig kul och sällan sant att säga "det var bättre förr" - men just i fallet Seved vore det lögn att inte säga det.
F ö har jag bott på Rosengård också. Och på Backarna. Och på Hermodsdal. Innan jag flyttade hit, till Söderkulla. Fråga mig om Malmö, jag vet en del.

S E

Partikillern Juholt

Redan när Håkan Juholt valdes till ny s-ledare tidigt i våras reserverade jag mig här på bloggen. Det var nåt som liksom inte stämde. Nåt med trovärdigheten, nåt med omdömet, nåt med hans talekonst som kanske lät vackert men lik förbannat klingade falskt.
Säg så här: jag ser idag ingen som helst anledning att ändra uppfattning. Juholt framstår som en superrufflare, möjligen tidernas värsting i politikerleden (skarp konkurrens, jag vet). Arma socialdemokrati om det inte finns nån bättre.
Avgå för guds skull - innan alla väljare gör det.

S E

Seger - men inga skönhetspoäng

Finland-Sverige 1-2.
Ett steg närmare EM - vad nu det skall tjäna till. Med den här skitfotbollen blir Sverige inte mycket mer än utfyllnad i ett slutspel. Finland var bättre, skapade mer, kanske för att de hade ett komplett lag. Det vet jag inte om Sverige hade.
Wilhelmsson t ex lekte osynlige mannen så länge han fick vara kvar på banan. Och Zlatan var så där som han allt oftare är i landslaget numera: icke fullvärdig. Tog inte jobbet, deltog inte i spelet mer än sporadiskt. Illa, illa.
Men Sverige vann alltså och det var väl huvudsaken. Tacka Isaksson i buren, i någon mån även backlinjen. Men tacka framförallt Johan Elmander för en magnifik viljeinsats matchen igenom. Ge den killen kaptensbindeln nästa gång!

S E

För stor för sitt eget bästa

Den som gapar över mycket mister ofta hela stycket - eller i alla fall delar av stycket...
Det har mångsyssleriets överste värsting Marcus Birro fått erfara i dagarna. Han, författaren. Och poeten. Och krönikören. Och debattören. Och dansören. Och fotbollsexperten. Och programledaren. Och partiledaren.
Han, mannen som länge nog gett uttrycket "sitta på många stolar" ett arsle som svämmar över alla bräddar.
Nu är det plötsligt synd om Birro. Tycker Birro. Två av titlarna rök ju i samma smäll. Togs ifrån honom, bort, bort.
Partiledare - nåja, självutnämnd kandidat - för KD.
Programledare för "oberoende" Kvällsöppet i TV4.
Javisst, gärna det. Men inte samtidigt, inte parallellt. Ansåg ledningen på Fyran - och insåg möjligen Birro i ett ögonblick av klarsyn. I vilket fall drog han tillbaka sin KD-kandidatur illa kvickt. Fast för sent. Skadan var redan skedd, hans trovärdighet som programledare i det specifika sammanhanget satt ur spel.
Den bedömningen verkar väl rimlig, kan jag tycka. Men offret själv fattar förstås ingenting; i en tt-intervju stämplar Birro tv-bossarna bakom beslutet som "jävla idioter".
Så där talar en pojke som fått sin hybris sårad. Så elegant formulerar sig en poet. Och så politiskt korrekt uttrycker sig en sann kristdemokrat.
Bevare mig väl.

S E

Störst, bäst och trettio...

Idag fyller världens bäste fotbollssvensk 30 år. Zlatan Ibrahimovic, the one & only. Nästan så man vill hålla tal, tacka för alla högtidsstunder.
Det blir inte så många fler, är jag rädd.
Zlatan har haft sina tio år i toppfotbollen, gränsen brukar gå ungefär där. Sen planar även de finaste karriärer ut, kanske sakta men ändå skoningslöst. Vissa tecken tycker jag mig se redan; Zlatan leker inte fotboll som förr, lurar inte motståndarna lika lätt, vinner inte självklart varje närkamp eller löpduell. Magin är liksom borta, kvar finns fortfarande en naturligt briljant spelare men inte en övernaturligt briljant.
Det har sina sidor att fylla 30. Särskilt för en fotbollskonstnär.

S E

Den befriande segern...

Göteborg-Mjällby 0-1.
Det går säkert fortfarande att räkna fram någon teoretisk risk att Mjällby åker ur - men se, det skiter jag i. För mig är det klart nu, Trelleborg å dom får leta andra räddningsplankor.
Mest vill jag faktiskt hylla Peter Swärd, tränaren. En superseriös men lågprofilerad man, lite som Conny Karlsson i HIF. Och alltså inte ett dugg som tränarkårens ordbajsande kostymnissar, inga namn.
Swärd behöver aldrig spela över, han inger förtroende naturligt. I snart två hela säsonger har han f ö klarat av att hantera Tobias Grahn, det har såvitt jag vet ingen annan tränare mäktat med. Värt en staty bara det.
Slut för idag. Barskåpet kallar, Blekinge jublar.

S E

Dags för självrannsakan i MFF

Malmö FF-Austria Wien 1-2.
Ny tycka-synd-om-sig-själva-match av MFF. Det börjar bli prövande nu, allt tjafs om otur, oflyt och orättvisa resultat. Självrannsakan vore klädsammare.
I mina ögon var det inte nån däruppe som avgjorde, inte den här gången heller. Det var MFF:s egen svaghet, möjligen i viss kombination med Austrias relativa styrka. Österrikarna var bättre med bollen, säkrare i passningsspelet, kyligare i avsluten. Utan att för den skull hålla någon internationell toppklass, långt därifrån. Vilket ju bara gör MFF:s tillkortakommande så mycket sorgligare.
Varför det ser ut som det gör får väl utredas av något slags oberoende granskningsnämnd. Tränare Norling verkar ju inte kapabel till nykter analys, han såväl som spelarna tycks ha fastnat i självömkan. Sådan herde, sådan flock.
Själv undrar jag vad som egentligen hände med MFF:s ungdomssatsning. Var tog de vägen...Kroon, Malm, Stenström, Nazari och allt vad talangerna hette. A-lagsspelare i somras, inte ens på bänken nu. Där sitter å andra sidan Rexhepi fastnitad, anfallslöftet som redan i fjol stod på tröskeln till stora genombrottet.
Har killarna plötsligt stagnerat - och i så fall varför? Eller är det ledarskapet som havererat?

S E

H 43 lätt byte för brett HKM

HK Malmö-H 43 28-20.
Det hade sagts att H 43 skulle vara bättre än på länge - och det såg faktiskt så ut. I en kvart ungefär. Eller om det var Malmö som sov den kvarten och lite till.
Hursomhelst blev H 43 sig likt tämligen snart. Mycket Roganovic, lite Lindqvist, hyfsade kantkillar i Creutz och Fors. Som i fjol, varken mer eller mindre. Ingen klass på nyckelpositionerna M9 och M6, ojämnt målvaktsspel (Christensen utmärkt i första halvlek men fel på det i andra).
H 43 får nog räkna med bottenstrid även den här säsongen, jag har svårt att tro något annat.
Malmö vann komfortabelt men utan att övertyga mer än fläckvis. Styrkan finns - till skillnad från i H 43 - på bredden, i mångfalden av kompetenta spelare. När t ex Lindahl, som i den här matchen, underpresterar å det grövsta finns danska nytillskottet Granvig att byta in. Den killen ber inte om ursäkt för sin existens; fyra mål och frisk satsning, riktigt kul att se. Samma på nästan alla positioner i laget: två alternativ, mycket för "Proppen" att bolla med.
Kanske blir HKM en smygare i toppstriden redan i år, jag börjar så smått ana att det är fullt möjligt. Får väl se mot Ystad i nästa hemmamatch om bra kan bli ännu bättre...

S E

Särklassiga HIF

Helsingborgs IF! Snacka om värdigt mästarlag i allsvenskan 2011. Avgjort med tre omgångar kvar - inte på tillfälligheter eller marginaler, inte på några stora spektakulära spelarköp för att utarma konkurrenterna. Bara på stabilitet och trygg spelidé, iscensatt av den diskrete tränarveteranen Conny Karlsson.
Ytterst imponerande.
Bottenstriden däremot, den lever. TFF kippar efter andan, Syrianska verkar ha bäst form (och bästa programmet kvar), Norrköping svettas allt ymnigare och Mjällby ska inte inbilla sig att nånting är säkert bara för att man spelat hem 31 pinnar.
Minst 32 lär behövas, i alla fall för att undgå kval.
Och apropå poäng: HIF kan bli första allsvenska laget att nå osannolika 70, hoppas det räcker som morot i de tre återstående matcherna.

S E

Säkert tips: ovissheten består

Skönt att tippa fel ibland, det bevisar ju bara att man är expert. Apropå gårdagens resultat i fotbollsallsvenskan alltså...
TFF förlorade, Norrköping fick nöja sig med kryss. Syrianska vann dock, alltid något i förhållande till mina förutsägelser. Om läget ljusnade för Mjällby vet jag inte, Blekinges stolthet kan fortfarande klara sig kvar av egen kraft alternativt åka ur på egen svaghet eller ren jävla otur.
Halmstad hemma inom kort är en tänkbar räddningsplanka för Maif, men det kan behövas ytterligare någon poäng. Var den ska tas är jag inte människa att se. I Trelleborg kanske? Fast en ödesmatch just där vill jag helst inte tänka på...om inte minnet spelar mig ett spratt får ju Mjällby alltid däng av TFF. Usch ja, hemska veckor som återstår.
Bli aldrig nörd, det är onyttigt.

S E

Mjällby i mitt hjärta...

Snaran dras åt kring Mjällby, det känns inte alls bra. Och ikväll blir det värre om matcherna går som jag fruktar. Dvs segrar för TFF och Norrköping, kanske även för Syrianska.
Åker Mjällby ur allsvenskan går förvisso inte världen under, bara Listerlandet. Men det är faan i mig illa nog. Synd att vi inte har MFF kvar att möta, där hade tre välbehövliga poäng cashats in utan problem.
Tror jag.

S E

Naivt både i och runt MFF

AZ Alkmaar-Malmö FF 4-1.
Känns som mina farhågor besannas match för match: Rikard Norling är inte vuxen uppgiften att organisera detta vilsna MFF-lag, för mycket lämnas åt naiva drömmar och filosofiska floskler.
Undrar hur länge Norling ska komma undan med det...mediahorden verkar älska honom, Sydiskrönikören särskilt. Inte ett kritiskt ord från den senare idag heller, inget ifrågasättande av eventuell taktik eller spelmodell. Ingenting. Men så går det kanske när en "oberoende" krönikör nästlar sig in i ledet och liksom blir medlem av svansen runt det lag han ska granska och bevaka.
Inte bra, inte trovärdigt.
Vi andra såg i alla fall något av en skämtmatch. Alkmaar behövde ju inte ens anstränga sig, målen trillade in ändå. MFF var inte där, i Europa league. MFF var kvar i allsvenskan, om ens det. Så jävla pinsamt. Och minst vilja av alla visade 14-miljonersklippet från Häcken, där tycks MFF ha köpt på sig ett problem som heter duga.
Grattis Trelleborg, frestas jag säga. Bottenkrigande TFF möter ju tillplattade MFF i den allsvenska ankdammen redan i övermorgon, här finns poäng att hämta.

S E

Bästa laget vann

HK Malmö-HK Drott 28-30.
Malmö förlorade hemmapremiären i handbollens elitserie av en mycket enkel anledning: Drott var bättre.
Bättre i målvaktsspelet. Bättre i skyttet. Bättre på mittsexpositionen. Bättre i försvarsjobbet. Bättre i bolltempot. Bättre på att spela som ett lag. Bättre i allting faktiskt. Inte mycket men tydligt och konsekvent.
Malmö ledde inte matchen en enda gång, Drott hade full kontroll. Fast en sak var förstås Malmö bäst på, dessvärre en värdelös: att sprida målskyttet. Elva hemmaspelare antecknade sig i protokollet, "gammeldansken" Skram oftast som vanligt.
De nya danskarna var däremot en skuffelse. Nielsen i buren anfäktades kanske av nerver nu när han ställdes mot forna Drottpolare, i vilket fall agerade han väldigt ojämnt. Kasper Olsen och Mattias Granvik på nio meter visade ingenting som inte den ratade fjolårsduon Björklund och Ögren kunde gjort lika bra eller bättre.
Men okej, det här var blott en premiärmatch så definitiva omdömen får anstå.
Roligast var publiksiffran. Styvt 1600 pers. På handboll. I Malmö. Man tror knappt det är sant.

S E

MFF på villovägar

Gefle-MFF 2-0.
Jag är normalt ingen vän av lokalpatriotism, snarare tvärtom. Men här måste jag ändå undra: är MFF ett Malmölag eller? En säger en skåning i startelvan, Bjärredssonen Daniel Andersson. I övrigt idel importer av skiftande kvalité. Stockholmare, göteborgare, örebroare, danskar, finnar, brassar, juggar...allt medan MFF:s egna talanger fick avnjuta matchen från bänken. Eller avnjuta, genomlida är kanske ett bättre ord.
Jag undrar bara i mitt stilla sinne vad sådant gör med lagmoralen, i den mån sådan finns nu för tiden. Vad har MFF för mål och mening med sin ungdomsverksamhet om köpespelare utifrån ändå går före i kön? Tror inte klubben på sin egen förmåga? Hur förklarar man för Rexhepi, Mehmeti och Alex Nilsson att ett Häckenpar måste bilda anfall? Hur långt och länge ska Daniel Larsson behöva löpa innan HAN hamnar på bänken?
Och så det här med att ställa över spelare som varit på landslagsuppdrag. Försvaga laget medvetet. Vad är det för jävla manér? Tror Rikard Norling att han kommit till en lekstuga?
Allsvenskan är värd en seriösare inställning än så, tycker i alla fall jag. Men grattis Gefle till säkrat kontrakt, ödmjukhet slår alltid hybris.

S E

Plockhandsken av för Stefan Liv

Jag såg honom bara i tv, men det räckte. Stefan Liv gick genom rutan, som det heter. Inte så mycket för att han var en rasande skicklig hockeymålvakt, mer för att han var så annorlunda som stjärna. Vänlig, tillmötesgående, nästan lite blyg eller valhänt i intervjusituationer. Ett småländskt naturbarn, totalt okonstlad. Det var så jag upplevde honom.
Och så plötsligt är han borta, förolyckad tillsammans med hela sitt ryska klubblag i en grym flygplanskrasch. 30 år ung, småbarnspappa, livet och drömmarna kvar att leva.
Så meningslöst, så sorgligt.

S E

Seg seger, ny näring

San Marino-Sverige 0-5.
Såg inte matchen, var upptagen av väsentligheter. Men ska man tro tidningarnas sportkrönikörer - vilket man sällan ska - var det skit. Från svensk sida alltså. Och det är klart, en dryg timme för att spräcka nollan på världens sämsta fotbollslandslag imponerar ju inte direkt. Kan nog vara något slags rekord för San Marinos glada amatörer att hålla tätt så länge. Kul för dem i så fall, och skämmigt för "oss". För Zlatan inte minst. Mållös trots full speltid. Det är det inte många forwards som klarar mot San Marino. Han är väl inte slut?
Bäst denna afton var övriga resultat runt om i Europa. I princip allt gick Sveriges väg, hoppet om EM-slutspel fick ny näring.

S E

Sverige på efterkälken

Friidrotts-VM är över för den här gången. Fantastiska tävlingar, minnesvärda ögonblick. Dopingfritt också, såvitt jag förstår. Åtminstone i den meningen att ingen åkt dit.
För svensk del gjordes de bästa insatserna av Kajsa Bergqvist, André Pops, Jonas Karlsson, Anders Gärderud, Jakob Hård samt Marie Lehmann.
Just det, tv-gänget.
Bland de aktiva var det magert. Mest uppmärksammad blev Emma Green - för att hon grät i tv över sitt höjdhoppsfiasko. Jag tycker man skulle lämnat henne i fred, det hade varit mera anständigt. Föredettingar som Klüft och Olsson placeringsmässigt bäst men på resultat fjärran deras forna kapacitet. Tiden har sprungit ifrån dem, helt enkelt. Inget märkligt med det, snarare ett sundhetstecken. Värre då med kategorin "övriga", de som gång på gång kvalar (myglar?) in till mästerskapen och verkar nöja sig med det. Okej, Moa Hjelmer undantagen, hon presterade väl i nivå med sitt max på 400 meter.
"Bättre förr" är ett trist uttryck. Men för svensk friidrott väldigt adekvat just nu.

S E

Rätt vinnare i "medelklassmötet"

Ungern-Sverige 2-1.
Snöpligt? Ja, som alltid när avgörandet faller alldeles i slutet. Orättvist? Nja. Sverige har haft slutminutstur tidigare mot just Ungern, den här gången var det ungrarnas tur att ha tur. Det kan jag köpa, det kan jag ta utan att svära ve och förbannelse över ödets nyck.
Kanske gick EM-tåget för Sverige nu, mycket talar för det. I så fall finns inget att skylla på - inget förutom den egna oförmågan. Sverige, precis som Ungern, tillhör den europeiska medelklassen i fotboll...något bättre än t ex Finland, Malta och Moldavien men markant sämre än t ex Spanien, Holland och Tyskland. Den som inte insett det måste vara sportkrönikör.
Fast på Lagerbäcks tid hade vi nog räddat en pinne i en match som denna, det tror jag.

S E

Lag utan ordning

Var och kollade på Croatias match mot Liria igår kväll. 1-5 blev det - och det var inte enda örfilen för mitt favoritlag i den malmöitiska småklubbsvärlden. Tidigare på dagen kom beskedet att 4-1-segern mot Bosnien-Hercegovina häromsistens förbytts i en skrivbordsförlust på 0-3. Anledning: Croatia hade använt en spelare som skulle varit avstängd pga varningsbelastning.
Same procedure as last year...då var det nio poäng som flög åt fanders av samma skäl. Oordning och oreda ska det va, annars är det liksom inte Croatia.
Nu väntar jag bara på att tränaren Robert Ekholm hoppar av, det brukar Croatiatränare göra och Ekholm verkade rätt uppgiven efter Liriamatchen. För egen del stannar jag nog kvar som supporter, trots allt.
Man är väl självplågare.

S E

Löpare utan målsinne

Såg, apropå matchen MFF-Dinamo Zagreb, att Sydis värderar Daniel Larssons insats till en 4:a på betygsskalan. Det näst högsta man kan få. Kvällsposten ger, enligt samma skala, Larsson en blygsam 2:a.
Jag ber att få ansluta mig till KvP:s bedömning.
Larsson löper och löper i match efter match, det ska han ha cred för. Men karl'n saknar ju pondus i avsluten, vägrar nästan göra mål. Blott fyra i allsvenskan hittills - på nitton matcher. En enstaka lyckträff mot Glasgow Rangers i Champions league-kvalet därtill. Inte mycket att komma med för en forward.
Larssons ineffektivitet är ett problem för MFF, tycker jag. Och Mehmeti har också kört fast, som det verkar. Dags kanske att ge Alex Nilsson en fair chans?

S E

Pontus i trans - Norling i trams

Malmö FF-Dinamo Zagreb 2-0.
Ett ynka mål från Champions league. Försmädlig seger för MFF, men storartad match. Allra bäst och hela planens gigant: Pontus Jansson. Tur för honom - och alla normala fotbollsälskare - att MFF bytte tränare, under Rolle Nilssons ledning var han ju i det närmaste utfryst.
Fast annars har jag rätt svårt även för Nilssons efterträdare Rikard Norling. Stå och smöra för en kvinnlig tv-reporter i direktsändning...va e de? Oseriöst och glyttigt, om du frågar mig.
Gult kort Norling, snudd på rött.

S E

Tänt ljus, slocknad låga

Ikväll tänder jag ett ljus för min käre storebror. Fyra månaders omänsklig kamp är över. Känslan är sorg och smärta, hand i hand med lättnad. För hans skull. Ingen borde behöva lida så, men det bryr sig Ödet inte om.
Vila i frid, brorsan. Jag skall minnas dig med glädje.

S/

MFF-FCK om bara lotten vill...

MFF-Glasgow Rangers 1-1.
Den här gången var det inte publiken som bar sig åt. Det var spelarna. Tre utvisningar, mängder av gula kort. Skottarna värst, åtminstone enligt domaren. Hursomhelst; med sådana förebilder behöver huliganismen ingen gödning.
Knackigt spel men starkt jobb av MFF, resultatet huvudsaken. Nu väntar tredje och sista kvalomgången till Champions league, det får man väl kalla en typ av genombrott för nye tränaren Rikard Norling.
Spännande lottning på fredag. Gissar att MFF-spelarna inte skulle ha något emot Rolle Nilssons FC Köpenhamn. Inte Norling heller, kanske.

S E

Pallar MFF trycket?

MFF-Glasgow Rangers i Champions league-kvalet, knappt två timmar till avspark.
Inte mycket har gått MFF:s väg denna säsong - det lysande undantaget är bortamatchen mot just Glasgow Rangers förra veckan. 1-0-segern där ger ett kanonläge i kvällens retur.
På papperet.
Hur det blir på planen återstår alltså att se. Själv tror jag fortfarande att Glasgow Rangers i grunden är ett bättre lag än MFF och mycket väl kan vinna med 2-1 eller annat för avancemang erforderligt resultat.
Men jag hoppas jag har fel. Svensk klubbfotboll skulle behöva en framgång, MFF skulle dessutom behöva kosingen som följer med succé.
Må lyckan stå di blåe bi.

S E

Blekingar emellan...

Kalmar-Mjällby 0-3.
Nån fantastisk match var det kanske inte - men upplösningen, den var fan i mig mer än fantastisk. Tre Mjällbymål på dryga tre minuter...när jag satt där och hoppades att 0-0 skulle stå sig tiden ut, en pinne hade ju känts helt okej med tanke på spelet och så.
Tack, Mattias Asper. Tack "Bagar'n", gamle man. Tack Patrick Osiako för det rörande vackra 2-0-målet. Tack domar'n för den förlösande straffsignalen och tack till dig däruppe, undrar om du inte är bleking du med.

S E

Gatus generalisering

"Våldet styr fotbollen just nu", skriver Anja Gatu i dagens utgåva av Sydsvenskan.
Nja.
Bara i Malmö, Gatu. Bara i Malmö. Okej, kanske i Stockholmsområdet också, fläckvis.
Men inte i Halmstad. Inte i Kalmar. Inte i Borås. Inte i Örebro. Definitivt inte i Gävle. Och minst av allt i Mjällby, där stryber man på sin höjd en sill.
Allsvenskan är gudskelov större än Malmö, det var bara det jag ville säga.

S E

Arma allsvenska, arma Malmö

MFF-Djurgården - avbruten pga knallskott.
Märkliga "resultat" i fotbollsallsvenskan nu för tiden. Läktarpöbeln verkar ha tagit över. Knäppgökarna, fubbickarna, alla som inte har på match att göra. Värst är tillståndet i det arma Malmö.
Synd om MFF som för andra gången på kort tid riskerar en skrivbordsförlust på 0-3. Ett par gånger ytterligare och det allsvenska kontraktet kan komma i fara. Men vad bryr sig en sann blådåre om sånt?
Om det nu inte var en djurgårdare som slängde in knallskotten, fotbollsmarodörer finns ju förvisso lite varstans. Utredning lär ge svar...eller också inte.
Stönar uppgivet, skiter nästan i vilket. Leve småklubbsfotbollen. Inklusive Mjällby AIF.

S E

Slitna snillen i soffan

America Vera-Zavala, dramatiker(?). Tove Lifvendahl, samhällsdebattör. Ulf Åsgård, psykiatiker. Eva Håkansson, psykolog...
Sverige är ett litet land. Det påminns man om efter varje katastrofal händelse i vår omvärld. Alltid samma tyckare i tv-sofforna, alltid samma nunor. De där som vet bättre än alla oss andra. Om varför det som sker verkligen sker. Om hur sorg ska hanteras. Om hur demokratin måste värnas och livet måste gå vidare.
Jag är rätt trött på dem, faktiskt. Misstänksam. Varför skulle just dom veta allt om allt? Finns ingen återväxt i proffstyckarleden? Nya infallsvinklar, nya fräscha ansikten? Måste Lifvendahl - som idag - dyka upp två gånger i samma SVT-soffa inom loppet av en timma? Har inte såna där besserwissers vett att själva säga nej?
Nog av. Fruktansvärt, det som hände i Norge.

S E

Melicharek matchens man

HIF-MFF 2-2.
Skandalfritt derby den här gången. Om man nu inte räknar Alexander Gerndts lusing i nacken på Miljan Mutavdzic som skandal. Jag skulle nog nöja mig med "intermezzo i stridens hetta". Gerndt fick f ö vad han förtjänade: rött kort. Hoppas killen tar sitt eventuella förnuft till fånga nu när han ska bli proffs i Holland.
HIF var annars det bättre laget, första halvtimman i båda halvlekarna rörde det sig om spelmässig utklassning. MFF bör tacka målisen Dusan Melicharek för poängkapet, han var lysande i skarpa lägen. Sen drar jag gärna en lans för nämnde Mutavdzic, hans inhopp sista tjugo tillförde MFF ett passningsspel värt ordet. Äntligen, liksom. Men det var värst så sur Rexhepi blev över att bytas ut. Snudd på öppen demonstration mot tränare Norling.
Underhållande match att titta på - i skuggan av dagens verkliga stordåd: Mjällby-Gefle 5-1. Man tackar.


S E

Glasgow Rangers, om jag får be

Sydsvenskan har bestämt att Glasgow Rangers inte längre ska få heta Glasgow Rangers. FC Rangers ska det vara, basta. Tidningen hänvisar till något officiellt papper, gud vet vad eller vilket.
Påminner om när Jesper Hussfeldt, TV4-sportens glyttigaste fotbollskommentator, plötsligt började kalla Ronaldo vid förnamnet Cristiano. "Någon" hade bestämt att endast Ronaldo fick heta Ronaldo och denne one & only Ronaldo skulle då vara brassen Ronaldo. Original-Ronaldo, så att säga. Fridlyst.
Effekten blev rent komisk när Hussfeldt och hans bisittare Kåmark kommenterade Real Madrids matcher i tv. Cristiano, sa den ene. Ronaldo, sa den andre. Om samme spelare, i samma andetag. Kåmark och resten av världen "vann" så småningom...Ronaldo nr 2 fick visst det heta Ronaldo.
Lite så nu också. Alla säger och skriver Glasgow Rangers, alla utom Sydis. Lägg ner, tack.

S E

Japan slog alla - med häpnad

Japan-USA 5-3 efter straffar. 1-1 vid full tid, 2-2 efter förlängning.
Japan världsmästare! Länge sen jag blev så tagen av en fotbollsmatch - eller av ett vinnarlag. Ingen trodde på Japan före mästerskapen, ingen nämnde dem ens som outsider. Allt skulle ju bli som vanligt. Tyskland, USA, Brasilien; någon av dem, de tre stora. Om nu inte Sverige...
Sen kommer japanskorna och stjäl hela showen. Spelar den bästa fotbollen. Den mest tekniska och passningsorienterade som skådats i damernas värld. Lite som Barca, samma modell. Och med samma, ska vi säga slutsats: storleken saknar betydelse, också i fotboll.
Små, smarta lirare slår stora, starka. Tyskland fick erfara det först. Sedan Sverige. Och slutligen USA.
Minnesvärd finalrysare, värdiga världsmästare.

S E

Den svenska bronsyran

Damfotbolls-VM, bronsmatch: Sverige-Frankrike 2-1.
Det här var ju kul. För svensk damfotboll i stort. För Fiman och andra riddare på jämställdhetens barrikader. För TV4-sporten framförallt. Inte visste jag att Susanne Sjögren och gänget ingick i ledarstaben. Men tydligen...lyckofnattet där överträffade nästan spelarnas. Olof Lundh, den strame s k analytikern, ballade ur i dans, say no more.
Allvarligt talat. Bra match av Sverige, rättvis seger. Hammarströms avgörande drömmål värt ett frimärke. Skönt också att Lindahl fick återupprätta sin målvaktsheder. Tossan Öqvists utvisning glömmer vi, hon levde bara upp till sitt smeknamn.
Återstår att se om bronset får någon varaktig betydelse för svensk damfotboll. Man kan alltid hoppas - men VM-silvret 2003 fick det inte, om jag minns rätt.

S E

Finlirare förstörde festen

Japan-Sverige 3-1.
Bara att erkänna: jag underskattade Japan å det grövsta. Dåligt uppdaterad på damfotbollens utveckling, kanske. Som en svensk hejaklacksjournalist i mängden i så fall, nästan alla förhandsyrade ju om VM-final. Inte kunde väl Japan - Japan, av alla outvecklade fotbollsländer - stå i vägen för den drömmen...åh nej, icke i tiden.
Så vaknade man med filten i örat.
Det här var ju knappt ens match. Det var balettdansöser mot arbetshästar, finlirare mot spelförstörare. Lite som när Sveriges herrar mötte Holland i EM-kvalet senast. Klasskillnad, olika typer av fotboll.
Misstänker att darriga målvakten Lindahl kommer att hudflängas av mediahorden idag. Syndabocksletande är populärt i de kretsarna. Själv nöjer jag mig med konstaterandet att ibland är fotbollen så rättvis att bästa laget vinner.
Tack Japan. För uppvisningen.

S E

Raka spåret mot VM-final...

Sverige-Australien 3-1.
Inte ett ont ord från Kåmark den här gången. Det fanns - till skillnad från mötet med USA - liksom ingen anledning; Sverige spelade stabilt i 90 minuter, kontrollerade matchen. Och hade dessutom flytet i behåll. Det där som ger enkla eller lite turliga mål, typ Schelins avgörande 3-1 på en australisk bjudning.
Ödet är också snällt mot blågult...nu väntar Japan i semifinal, inte Tyskland som alla fruktade. Känns faktiskt som en straffspark mot final. Jo jag vet, Japan slog sensationellt ut Tyskland men just därför; urladdning har ett pris, efter knall lurar fall.
Dagens huvudnummer var förstås ändå USA-Brasilien. USA-back utvisad av en vilsen domare, Marta utbuad av en taskig publik, brassorna utslagna efter förlängning och straffar; matchen hade allt, inklusive ett rättvist slut. Amerikansk vilja är inte att leka med.

S E

Sanningssägare i onåd

Aja baja, Pontus Kåmark. Inte kritisera de svenska fotbollsdamerna i tv, då får man med hejaklacksjournalisterna att göra. Max Fiman på Sydis, bland andra. De där låtsaskorrekta typerna som stryker medhårs och blundar hellre än ser - bara för att det är tjejer som står i fokus. Ett slags kulmen har nåtts nu under pågående VM; gull-i-gullreportagen flödar, hysterin är uppskruvad till bäng. Som om svenska medier ville ta igen år av försummelser. Som om alla mulliga sportreportrar plötsligt blivit intresserade av just damfotboll.
Det luktar fejk, tycker jag. Stinker.
Vad gäller Fimans påhopp på Kåmark slår det tillbaka mot honom själv. Den som verkligen tar damfotbollen på allvar vågar också kritisera den...så som Kåmark kritiserade svenskornas spelmässiga dekadans i andra halvlek mot USA. Fiman (och likasinnade) nöjer sig med att Sverige trots allt vann matchen, det räcker för att höja samtliga spelare till skyarna. Rör inte våra hjältinnor, typ. Tror förresten inte det spelat roll om Sverige förlorat, det finns ju en manlig förbundskapten att skylla på.
Vidare. Fiman ställer frågan huruvida Kåmark varit lika kritisk om det gällt Sveriges herrar mot t ex Brasilien - och han tillhandahåller minsann också svaret: nej, det hade inte Kåmark.
Men tänk, det tror jag.
Dålig fotboll är dålig fotboll, alldeles oavsett kön. Och en oppurtunist är en oppurtunist, alldeles oavsett skrud.
Heja Kåmark.

S E

"Darrig" MFF-seger

Malmö FF-Kalmar FF 2-0.
Märklig match. Svängdörrar i försvaren, mängder av målchanser, inte minst för Kalmar. 4-4 eller nåt hade känts logiskt men så är ju sällan fotboll. Logisk alltså.
Att Melicharek i MFF-buren höll nollan var t ex inte alls logiskt. Snarare något av ett under. Så darrigt som han uppträdde matchen igenom...utan att straffas en enda gång.
Kalmarspelarna sköt utanför, nämligen. Eller över. Eller på täckande försvarare. Eller inte alls. Länge sen man såg så många julgransfötter i allsvenskan.
Bättre då i MFF. Inte mycket men något. Daniel Larsson snubblade äntligen in ett mål, hans första sedan premiären mot Trelleborg. Och Pontus Janssons 2-0-nick var en riktig pärla. Kul att just han fick bli matchvinnare, det hör inte till vanligheterna. Därmed stryker vi också ett streck över alla hans felpass i matchinledningen - Jansson och många MFF:are med honom växte f ö med uppgiften allteftersom.
Gladast denna kväll var nog tränaren Rikard Norling. Första vinsten på nya jobbet, grattis.

S E

Norlings iskalla facit...

Han kom som loser, fortsatte som loser...
Skarpt läge nu för nye MFF-tränaren Rikard Norling. Känns som MFF måste vinna morgondagens hemmamatch mot Kalmar - för hans skull.
Norling lämnade alltså Assyriska med tre raka förluster i bagaget och han har inlett MFF-jobbet precis lika illa: två matcher, två förluster. Huruvida allt är hans fel kan så klart diskuteras, men i vilket fall är det obehagliga fakta för en fotbollstränare på elitnivå. Resultaten räknas, inget annat.
Själv är jag väldigt osäker på om Rikard Norling är rätt man för MFF. Hans cv som tränare väger tämligen lätt i jämförelse med tungviktare som Prahl, Bergstrand, Conny Karlsson, Pelle Olsson och för den delen även tidigare MFF-aktuelle Stuart Baxter. En halvlyckad sejour i AIK räknas såvitt jag vet som Norlings främsta merit...men den slutade trots allt med att han fick kicken. Smått berömda, åtminstone i journalistkretsar, är hans presskonferenser. Mest för filosofiska utläggningar som ingen riktigt förstår. Delvis därför är han faktiskt lätt att tycka om; tränartorrisar som plattitydpratar så att alla förstår finns i överflöd, avvikare friskar upp.
Jag skulle unna Rikard Norling en seger i morron kväll. Han behöver den. För att inte tala om hur MFF behöver den.

S E

Kul match, oanad hälsning

Olympic-Kvarnby 1-2.
Division 2-fotboll en fredagkväll i juni, inte så dumt. Kul att se Kvarnby, småklubben som blivit stor med gamla ideal i behåll. Egna spelare, sund ekonomi, gedigen organisation; det är svårt att bli annat än imponerad.
Rättvist resultat, tycker jag. Kvarnby kändes mer strukturerat än Olympic, vårdade bollen bättre. Med segern närmar sig laget nu den absoluta serietoppen och gud vet var det slutar. I division 1 kanske?
F ö blev jag skitglad när jag kom hem. I mailboxen låg en hälsning från en gammal polare på Sydsvenskan. Thomas Holmbeck, nämligen. TFF-stjärna när det begav sig på 1980-talet, sedermera utflyttad till Småland för spel bl a i Öster. Holmbeck var en hyvens kille på alla sätt och vis, vi spelade dessutom handboll ihop i Sydis korpgäng. Hedrande att höra ifrån honom efter alla dessa år!
Bör väl nämna att Thomas Holmbeck idag är tränare för Ljungby. Just det, samma division 2-serie som Kvarnby och Olympic. Som det kan bli här i livet.

S E

Oprovocerat fågelvåld

Känner att jag måste rycka upp mig. Skriva lite, skingra sorg och bekymmer.
Jag kan t ex berätta om fågellivet på Söderkulla. Det är, sedan en tid tillbaka, alldeles för jävligt. Skratta inte, saken är blodigt seriös. Vi som bor här vågar knappt gå ut, utom när vi absolut måste.
Fåglarna anfaller! Stryker över ens huvud, krafsar en i håret, lägger upp skrin som kan skrämma skiten ur vem som helst. Kajor, tror jag att det är. Kajor med ungar i områdets alla träd och buskar - och med en människosyn som är förödande.
För människan framförallt. Tänk att vi är så lömska, så suspekta, så hotfulla, i en kajas ögon. Inte går det att prata dem tillrätta heller, har jag märkt. Och slå tillbaka är knappast lönt, våld föder bara ännu mera våld.
Kännare av problematiken säger att allt går över så fort ungarna blivit flygfärdiga. Må det vara sant, vi är rätt många som väntar på den dan. Själv är jag nästan ledsen vid det här laget - har man gulligullat med fåglar i alla sina dar vill man ju inte bli behandlad som en buse.

S E

Timeout

Har legat lågt med bloggandet ett tag - och kommer så att göra på ödesbestämd tid. Ber om överseende.

S E

Partykillern från Partille

Sävehof-Eslöv 25-23.
Sävehof-Guif 35-18.
En handbollsmatch varar i 60 minuter. Sen vinner Sävehof.
Två handbollsmatcher varar i 120 minuter. Sen vinner Sävehof igen.
Dubbla SM-guld till Partilles stolthet, förlåt om jag kväver en gäspning. Festen kom ju av sig på något sätt, allt blev precis som i fjol.
Heder dock åt Eslöv som gjorde damfinalen till något av en rysare. Avgörande blev straffkasten; Sävehof satte åtta av tio, Eslöv brände fem av sex.
Vanheder däremot över Guif som la sig platt i herrarnas final. Länge sen man såg en liknande genomklappning - och minst lika länge sen man såg sådan skillnad på målvaktsspel. Forsberg i Sävehofburen var som en vägg, Guifs alternerande duo kunde lika gärna ersatts med en handduk hängande på ribban. Nästan alla bollar fladdrade in, målvakterna var liksom inte där.
Mest av allt: respekt, Sävehof. En värdig mästarklubb så klart. Även om jag fortfarande ogillar herrlagets sporadiska bjudmatcher i serielunken.

S E

Baxter - i brist på annat?

Stuart Baxter ny MFF-tränare.
Känns lite som MFF fått ta vad som fanns ledigt - om nu Kvällspostens uppgifter idag stämmer. Nåt fräscht eller spännande namn är det ju inte; Baxter går mot de 60, kommer närmast från en misslyckad sejour som finsk förbundskapten och dessförinnan från ett brutet kontrakt med HIF. Kontroversiell, frispråkig, hängiven. Säkert en kompetent tränare i grunden (guld med AIK på meritlistan).
Men för MFF? Tvivlar. Baxter har, vad jag vet, aldrig gjort sig känd som talangutvecklare. Ej heller som anhängare av den passningsorienterade fotbollsmodell MFF praktiserat under Rolle.
Är rädd att tränarbytet kan bli lite chockartat för alla unga spelare i truppen, särskilt som det kommer mitt i säsongen. Och som jag skrivit tidigare: guld tog MFF i fjor, guld tar nån annan i år. Så brukar det bli.
Alldeles oavsett namn på tränare.

S E

90 sekunder med Eslöv

Lugi-Eslöv 22-23.
Fel av mig (och alla tidningar). Matchen sändes ju i tv trots allt. I kunskapskanalen, tror jag det var. Upptäckte det av en slump när halvannan minut återstod av dramat. Alltid något.
Kul att Eslöv vann, ännu roligare att just Anna Olsson fick sista ordet. Tydligen var hon punktmarkerad igen, fri endast vid straffkasten. Det räckte, Lugi straffades rent bokstavligt.
På lördag får vi se om Eslövstjejerna har några krafter kvar. Final mot Sävehof, allt att vinna. Heja Karlshamn.

S E

Blåsningen i SvT

Hade bespetsat mig på spännande damhandboll i tv ikväll, Lugi mot Eslöv om en finalplats (mot Sävehof) i SM-slutspelet.
Tji fick jag.
SvT sände match tre och match fyra mellan Skånelagen men den femte och avgörande får man leta förgäves efter i tablåerna. Skulle ge en mille för att få ta del av den journalistiska bedömningen. Det är ju för bövelen som att stryka sista avsnittet i en dramaserie. Eller som att sända kvarts- och semifinaler från ett VM, för att sedan rita svart ruta över finalen.
Får hålla tummarna för Eslöv i blindo. Jag håller som jag gör av två skäl.
Det ena är Lugis destruktiva punktmarkeringstaktik, senast tillämpad över 60 fulla minuter. Kontraproduktivt visade det sig - dessbättre.
Det andra är Eslövs gedigna Karlshamnsstomme. Åtminstone fem av spelarna kommer därifrån, ess som Anna Olsson och Jennie Johansson inklusive.
Vi blekingar ska hålla ihop, överallt och alltid.

S E

Budbäraren viktigare än budskapet?

Är Sverige ett land i chock?
Sydsvenskans sportchef ställde frågan - eller om det var ett påstående - i sin helgkrönika häromdan. Detta med anledning av Patrik Sjöbergs uppmärksammade självbiografi, inkluderande smaskiga delar om misstänkt pedofili.
Jag tror jag kan lugna krönikören. Sverige är inte ett land i chock. Sverige är ett land med knappt tio miljoner invånare. Ursvennar, nysvennar. Unga, gamla. Friska, sjuka. Välanpassade, missanpassade. Fattiga, rika. Vårdbiträden, sportkrönikörer. Hetero's, homo's, bi's, transor, t o m pedo's (gud förbjude). Alla sorters människor finns i Sverige - och jag är rätt säker på att för flertalet går livet vidare precis som förut. Arbetslinjen gäller, piskan på, inget jävla dalt med olycksbröder eller olyckssystrar. Finns chock med i bilden kan det bero på kölden i själva systemet, knappast på ännu en bok av ännu en kändis.
Vet inte vad just Sjöberg har för syfte med sitt författarskap (genom spökskrivare). En gissning är att tjäna pengar. Om inte kan han ju avstå lite royalties till Bris...och det kommer han kanske att göra i sinom tid, vi får väl se. Makabert dock att trampa över lik, det måste jag säga oavsett. Och mystiskt att det skulle dröja drygt trettio år från påstådda händelser till färdigskriven bok.
Många, Sydiskrönikören bland andra, har hyllat Sjöberg för hans "mod". Där hänger jag inte heller med riktigt. På vilket sätt skulle det vara modigt att peka ut sin tränare/styvpappa som pedofil tolv år efter att denne gått ur tiden och inte längre kan försvara eller förklara sig? Betyder det att alla vi andra som bär på liknande - eller betydligt värre - erfarenheter är fegisar bara för att vi inte "kommer ut"?
Okej, då är jag gärna fegis. Man har väl integritet. Och dessutom viss insikt om tingens ordning: för medierna finns liksom inte problemen förrän de påtalas av en kändis, allra helst en megakändis.
Det förhållningssättet, den aningslösheten, lämnar onekligen en del i övrigt att önska.

S E

Gott att leva när rätt lag vinner

Arsenal sätter Manchester United på plats, 1-0. Mjällby pulvriserar Norrköping, 3-0.
Vissa fotbollshelger är bättre än andra, eller hur? Jag myser hela vägen till barskåpet...

S E

Tvivlen kvarstår...

Såg och hörde Juholts 1a maj-tal i tv. Mycket floskler i retoriken, många applådknipande köttben till den redan s-frälsta publiken.
För mig kvarstår frågetecknen. Är Håkan Juholt rätt man att leda Socialdemokraterna mot en ny vår? Är han statsmannamässig? Utstrålar han trovärdighet? Är han en omdömesgill person eller en omdömeslös?
Famlar efter svaren, fortsätter tvivla.

S E

En fotbollskväll för reflektion

Mycket "tänk om" igår kväll. Plågsamt mycket. Se här:
1. Tänk om fotbollen vore så enkel att bästa laget alltid vann. Då hade inte Mjällby behövt åka hem tomhänt från Malmö.
2. Tänk om El-Kabir kunde bli vuxen nån gång. Då hade han sluppit stå på tre varningar redan efter fyra matcher - och då hade han kunnat lämna Mjällby i sommar med något slags heder i behåll.
3. Tänk om Arsenal kunde lärt sig att stänga en match som redan är vunnen. Då hade livet som Arsenalfan varit så mycket lättare och kampen om ligatiteln så mycket öppnare. Värst av allt: 3-3 mot Tottenham efter 3-1-ledning var faktiskt ett fall framåt, i förra mötet lagen emellan förvandlades 2-1 simsalabim till 2-3 i slutminuterna. Suck.
4. Tänk om det vore sant att "ett mål betyder så mycket". Då hade den gamle Zlatan pånyttfötts redan efter tre minuter i Milans cupmatch mot Palermo (2-2). Men tyvärr. Jag såg inte ens att han blev särskilt glad över sitt mål. Jag såg bara fortsatt frustration, låt vara mer inbäddad än tidigare. Var finns leendet? Den positiva energin?
5. Tänk om alla matcher vore lika fantastiska som spanska cupfinalen mellan Barcelona och Real Madrid (0-1 i förlängning). Då hade man snart blitt...kräsen, mätt och däst. Man måste se kassa matcher också, annars kan man aldrig uppskatta de bra.

Glad påsk, alla vänner av rättvisa och fair play.

S E

Gefle flyger - Göteborg dyker

Nämnde jag IFK Göteborg bland tänkbara guldkandidater i årets fotbollsallsvenska? Jag menade Gefle...
Skämt åsido. För Göteborg är det redan kört. Ett lag som vill vara med i racet kan inte inleda med tre förluster. Det finns ingen glans om blåvitt längre, bara en stank av problem. Ihåliga lag har heller ingen tur, det såg vi i kvällens match mot HIF. Göteborg ledde 1-0, hade spelet och målchanserna. Men föll lika förbannat, avgörandet i slutminuten. Snacka om nackskott.
Kan verkligen inte låta bli att beundra Gefle. Allsvenskans lågbudgetlag nr 1 står på sju pinnar efter tre matcher - och expertisen står som vanligt med brallorna nere. Alla tippar alltid Gefle på nedflyttningsplats men Gefle vägrar liksom lyssna. Det är stort. Det är uppkäftigt - och mycket respektingivande.
Dock tror jag inte att laget kan överta Göteborgs plats i guldstriden. Det vore att spränga alla sannolikhetsgränser i tusen bitar.
Däremot nämnde jag Häcken som seriös outsider i mitt förhandstips, kom ihåg det.

S E

Pajen, Putte & jag...

Allsvenskan i all ära, men först nu har fotbollssäsongen börjat på riktigt. Småserierna är igång, nämligen. Premiär helgen som gick, matcher överallt. Och om inte hög kvalité så definitivt äkta vara.
Själv valde jag att se Croatia-Husie i division 5. Inte utan anledning.
Croatia har varit mitt favoritlag i Malmös småklubbsmylla ända sen 1980-talet. Det var då jag flyttade till Hermodsdal och fick Gullviksborgs IP in på knuten. Croatias dåvarande hemmaarena, visade det sig.
Det var inte svårt att ryckas med, inte alls. Varje match var en fest, liksom. Stor publik, hög stämning, särskilt när det serbdominerade Balkan kom på besök från Rosengård. Juggederby, som man sa. Med allt vad det innebar av prestige och polis. Minns inte om begreppet högriskmatch fanns...men piketer fanns i alla fall runt Gullviksborgs IP, alltid en eller flera vid just dessa matcher. Inte för det hände nåt, men om utifall...
Croatia hade - med småklubbsmått - ett fantastiskt lag på den tiden. Goran Voloder, Nikola Corak, Michele Liuzzi, Pajen, Pelsky, Putte Ekholm; en blandning av sött och salt, skulle man kunna säga. Flera av spelarna hade talang för spel på högre nivåer - talang, men kanske inte vilja eller karaktär.
Tränare under de allra bästa åren var Puskas Ljungberg, den hetlevrade MFF-profilen. Han och laget passade varann som hand i handske. Framgångsvågen bar så småningom ända upp till division 2 som då var vad det hette, dvs tredje nivån i seriesystemet. Och Puskas själv bars i gullstol av överlyckliga supporters efter seriesegern i trean, den synen glömmer jag aldrig. Hederskroat blev han minsann också, officiellt hyllad och ärad. Vilket inte hindrade att klubben senare skilde honom från tränaruppdraget...möjligen till domarkårens lättnad, jag tror nästan det.
Ja, vilka tider, där i skarven mellan 80- och 90-tal. I tvåan mötte förresten Croatia (då med Malmö IP som ny hemmaarena) bland alla lag en storhet som HIF. Den enes högsta topp sammanföll med den andres djupaste dal.
Idag känns allt det där nästan verklighetsfrämmande. Croatia är ju sedan länge tillbaka i normal mylla, pendlande mellan fyran och femman. På Sorgenfri IP numera, onekligen ett passande namn på en tummelplats för levnadsglada fotbollspojkar. Några profiler i klass med gårdagens finns knappast i laget längre, ingen publik heller förutom jag och kanske 50 trogna till. Synd. Bästa sättet att hålla minnen vid liv är att fortsätta umgås.
Men Putte är kvar. Robert Ekholm alltså. Mittfältsterriern som nu blivit tränarterrier, engagerad så det hörs ända bort till Värnhem.
Och störst av allt: Pajen, Petri Paajanen, är också kvar. Ingen har gjort fler matcher än han för Croatia, ingen har gjort fler mål, ingen går det fler stories om och ingen har bättre förtjänat etiketten "tidernas Croatiaikon". Idag är Pajen lagledare, chosefri och uppskattad servicegubbe åt en ny generation spelare. Förlåt om liknelsen haltar - men lite känns det som om Bosse Larsson skulle bli vattenbärare i MFF.
En till sak. Croatia vann premiärmatchen mot Husie med 2-1. Det höll jag nästan på att glömma. Laget ser rätt bra ut i år - även om det förvisso var bättre förr.

S E

Och plötsligt var det slut...

Alingsås-HK Malmö 32-23.
Jaha. Det var kul så länge man kunde fantisera. Dvs fram till avkast. Okej, tio minuter ytterligare. Sen ökade Alingsås trycket - och vips blottades Malmös alla svagheter.
Målvaktsspelet.
Bolltempot.
Distansskyttet.
Inget av detta höll måttet, inte den här gången heller. Det enda som höll måttet - och dessvärre med råge - var de tekniska felen. Thynell värst igen, till hans försvar kan dock sägas att han i alla fall försökte. Det vet jag inte om Lindahl gjorde, det såg inte så ut. Björklund sparsamt matchad som alltid, förstår inte vad Proppen har emot killen.
Två man i HKM, inte fler, låg nära sitt max: Sebastian Geissler och Rasmus Skram. Självklart var det otillräckligt mot ett komplett Alingsåslag.
Punkt för säsongen alltså, för Malmös del. Godkänt att nå slutspelet men till nästa säsong måste vissa förstärkningar in för att höja nivån. En mittnia som kan sätta lite fart på bollen vore inte fel. Konrad Rasmussen? Högersidan bör också ses över, Lindahl och Varsamis behöver avlastning. Sen vet jag inte om det är för sent att rädda kvar Björklund, förhoppningsvis inte.
Våtaste drömmen går väl inte att lösa. Andreas Nilsson som ny mittsexa...

S E

En stund i ljuset för bortglömda HK

På gång: Alingsås-HK Malmö i handbollens SM-slutspel. Vinnaren till semifinal, förloraren till ingenting mer än sorti.
Tänk om Malmö kunde skrälla, det skulle kanske betyda nåt för handbollsintresset här i stan. Eller också inte. Läget verkar ju nästintill hopplöst. Fattar inte hur entusiasterna i HKM:s ledning orkar driva sitt projekt vidare...eller hur de finansierar det. Publikintäkterna täcker väl på sin höjd domarkostnader och möjligen bjudfikan till proffssnyltarna i pressrummet.
Men nu ska vi inte gnälla. Nu ska vi hålla tummarna. Knappt två timmar till avkast, drygt 3,5 till fakta i målet. Allt i tv.
Heja HK.

S E

Rättelser i rättvisans namn

Apropå föregående inlägg om duellen Jimmy Durmaz-José Zamora: vid en närmare studie tycker jag mig se att Durmaz kopplar något som är misstänkt likt ett strupgrepp på Zamora. Att denne då försöker slå sig fri är väl bara naturlig överlevnadsinstinkt, jag hade gjort likadant själv. Hoppas rättvisa skipas i efterhand, dvs avstängning för den som avstängas bör.
En till sak. Jag skrev att Mjällby med Grahn och El-Kabir hade en tomte för mycket i laget. Där är jag skyldig alla snälla tomtar en ursäkt. Stolle skulle det vara.

S E

Stolpskott och smörpass...

Intressant iakttagelse: brottning är tillåtet i fotbollsallsvenskan - men inte boxning. Någon annan slutsats går inte att dra av domslutet i duellen Durmaz-Zamora under MFF:s möte med Halmstad igår. Zamora visades alltså ut för en lättare jabb mot överkroppen på Durmaz...som i sin tur friades trots att det var han som medelst diverse brottningsgrepp provocerat fram hela situationen. Märkligt.
Allsvenskans schweizerost: Trelleborgs FF. Åtta insläppta på två matcher, ihåligare kan det inte bli.
Obehaglig känsla: Mjällby åker ur i år. För många spelare med utgånget bäst-före-datum. Plus att två tomtar - Grahn och El-Kabir - i samma lag är åtminstone en för mycket (jag vet, det höll i fjol men i längden...). Senast mot AIK (0-3) tvingades tränare Swärd byta ut bägge för att förekomma de röda korten.
Veckans "det där känner vi igen": MFF:s utfrysning av Molins. Var det inte precis så Labinot Harbuzi behandlades innan han fick nog och stack? Jomenvisst. Fatta den som fatta kan...jag kan det inte.
Veckans fråga: Hur går det för Harbuzi i Turkiet? Spelar han? Är han skadad? Inte en rad nånstans, i turkiska ligan blir man glömd snabbare än Rolle hinner säga Gishe. Synd, tycker jag. Harbuzi är (var?) en lysande fotbollsbegåvning, bättre än t ex Wernbloom sju dar i veckan.

S E

Zlatans sorgliga comeback

Fiorentina-Milan 1-2.
Zlatan tillbaka från avstängning - bara för att bli utvisad på nytt. Jag satt som paralyserad i tv-soffan, ville inte tro att det var sant.
Det började ju så lovande; Zlatan såg naturligt spelsugen ut, verkade fräsch och fokuserad, var bra med bollen och hade del i båda Milanmålen. Länge var han faktiskt en av de lugnaste i en annars rätt hetsig tillställning.
Psykbrytet, eller vad man ska kalla det, kom i slutet. Först en lika sen som onödig tackling på mittplan, därefter en verbal loska riktad mot linjemannen. Två gula kort, lika med ett rött. Hårt men korrekt dömt. Sorgligt att bevittna.
Varför gör han på detta viset?
Jag tror Zlatans största problem är - Zlatan. Han vet vad han kan och vill på en fotbollsplan, vet vad han kräver av sig själv. Men det stämmer liksom inte längre. Allt oftare blir saker och ting lite, lite fel. En bollmottagning, en passning, ett dribblingsnummer, närkampsspelet; där han förr vann ständigt vinner han nu blott sporadiskt, magin är bruten.
Till det kommer själva droppen: måltorkan. Senast Zlatan gjorde nåt spelmål i ligan var tydligen i januari, sen dess har det varit bom, bom, bom. Mot Fiorentina sumpade han ett par vidöppna lägen - till sin egen djupa förtvivlan, det kunde nog ingen undgå att se.
Nej, jag försvarar inte Zlatans sätt att exponera personlig frustration. Jag försöker bara förstå eller förklara det till synes obegripliga.
Tur att Milan höll undan och vann matchen. Gissa vem som blivit värsta syndabocken annars.

S E

Hög tid för fair play i handbollen

Hoppas handbollen skippar det här med slutspelsserier till nästa säsong. Tvålagsmöten i bäst av fem måste vara bättre på alla sätt och vis - då skulle man slippa ifrån pinsamheter som Sävehofs framträdande i Malmö i fredags. Eller för den delen Guifs mot Drott idag. Dvs matcher där redan semifinalklara lag oförblommerat bryter mot tävlingsidrottens bärande idé, den om att alltid göra sitt bästa.
Guif hade förvisso en ursäkt för att matcha ett B-lag mot Drott. Någon var sjuk, sades det. Andra var skadade eller allmänt slitna. Det kan man ju tro på om man vill...själv är jag alldeles säker på att samtliga ordinarie kunnat spela om matchen varit av betydelse.
Vilket den faktiskt var. För Drott. För Lugi och RIK, övriga lag i gruppen. För publiken. För sportens anseende.
Det glömde Guif.
Det glömde Sävehof i Malmö.
Eller glömde och glömde, jag tror väl snarare att de sket i det.
Och som alltid - inget ont utan gott. Nu får vi en direkt avgörande match mellan Alingsås och Malmö på onsdag, tv-sänd dessutom. Det hade vi inte fått utan Sävehofs hjälpinsats.
En får tacke.

S E

Den segern gick inte att undvika

HK Malmö-Sävehof 30-28.
Ser man på. Malmö står inför en direkt avgörande match mot Alingsås om en plats i SM-semifinal. Starkt jobbat, vass replik till alla tvivlare.
Nån bragdartad insats behövdes förstås inte för att ordna saken. Det räckte med simpel vilja, aggressivt försvarsspel och fullödigt målvaktsjobb av Cazal. I anfallet kunde HKM kosta på sig säsongsrekord i tekniska fel - mot ett Sävehof som inte ville vinna matchen spelade det ingen roll.
Beklämmande att uppträda så oengagerat inför betalande publik, däribland en grupp egna supporters som rest ner från Partille. Vilket jävla svek! Och det här laget kan alltså bli svenska mästare inom kort, det är ju vad nästan all expertis tror.
Sorry, men själv mår jag lätt illa vid tanken. Ett lag som använder sin överlägsenhet så utmanande ska faan inte ha nåt guld. Inte i min värld.
Heja Guif. Och heja Malmö på onsdag. Undrar om inte Alingsås darrar lite på manschetten...

S E

Semifinalhoppet vid liv...

HK Malmö-IFK Skövde 31-29.
Har HKM sent omsider hamnat i den s k zonen? Det verkar nästan så. Andra raka segern över Skövde, andra raka matchen där viljan brinner och marginalerna ler. Det ena med det andra liksom.
Igår är det väl frågan om inte t o m domarna log med HKM. Trelleborgsparet Björk/Andersson bjöd på fem Skövdeutvisningar innan de fann skäl för Malmös första, och lika sned var fördelningen av straffkast. Tveksamt om det motsvarade skeendet, tvivlar på att Skövdes "sönderrivne" mittsexa Andreas Nilsson tyckte det.
Nå. Kvällens profil var förstås hemmalagets vänstersexa Rasmus Skram. 14 mål drog han in, nio eller möjligen tio bara i andra halvlek. Kantavslut, kontringar, straffar; allt satt. Länge sen man såg nån liknande one man show i handboll...näst bäste Malmöskytt stannade på tre mål.
Om Skövde tyckte jag mest synd. Laget kom till Malmö i icke-komplett skick, på bänken satt fler ledare än avbytare. Skador har slagit sönder en säsong som länge såg ut att kunna sluta i succé, kvar finns bara stukade självförtroenden. Den här gången saknades Forsmoo, Cederholm, Svernling, Komayesh och Magnus Johansson - för att nämna dem jag kommer på.
I det skenet ska man se Malmös seger, utan att på något sätt förringa den. Och hoppet lever vidare, hoppet om SM-semifinal...

S E

Malmölagen heta - men Molins kall

Angenäm helg för oss idrottsbitna Malmöbor. MFF-seger över TFF i fotbollsallsvenskans premiär, HKM-seger borta mot Skövde i handbollens SM-slutspel. Det senare var en s k skräll och gladde i alla fall mig mest...MFF å sin sida vann väl trots allt mera pliktskyldigt. Fast övertygande, tydligen (var inte där, har bara sett tv-bilder).
4-2 i en premiär är ovanliga siffror, så uppsluppet brukar det sällan vara. Vackert nickmål av Mehmeti, min specielle favorit. Noterade också att Rolle fortsätter in i det sista med att provocera Molins. Dvs bänka honom, sänka honom. Tycka vad man vill om det - men jag är säker på att Molins inte för en sekund sörjer det stundande tränarbytet i MFF. Förresten drar han kanske iväg redan innan av ren frustration, jag skulle inte ha svårt att förstå det.
Märkligt att inte Sydis kommenterar saken, tidningen hade ju Molins i startelvan på själva matchdagen. Har staketreportern noll koll på läget?
Över till handbollen där HK Malmö med vinsten i Skövde alltså greppade ett halmstrå. Det sista för en eventuell semifinal. Full pott i de tre återstående matcherna är allt som krävs. Skövde och Sävehof hemma, Alingsås borta, det ska väl inte vá nån konst?
Eller jo, det ska det kanske. Men osvuret är bäst, som Putte Kock skulle ha sagt.

S E

Med Zlatan borta dansade Milan...

Milan-Inter 3-0.
Utklassning, efter en närmast sensationellt stark match av Milan. Trots att inte Zlatan var med. Eller tack vare?
Frågan bör nog ställas, tror jag.
Så här harmoniskt och gnisselfritt har inte Milan uppträtt på mycket länge. Borta var alla missnöjesyttringar spelarna emellan. Gesterna. Blickarna. Tjafset. Allt det där som Zlatan - tyvärr, tyvärr - förpestat laget med från och till när spelet kärvat.
Men visst. Ibland har han frälst laget också, mer eller mindre på egen hand. Det får man inte glömma. Ska bli intressant att se hur Milantränaren ser på saken...nästa match är ju Zlatan tillgänglig igen.
Platsar han?

S E

Inte MFF - men möjligen Elfsborg

Fotbollsallsvenskan 2011, vem vinner den? Mitt tips får bli Elfsborg. Med Helsingborg, Göteborg och möjligen Häcken som främsta utmanare.
MFF? Nja, inte i år. Det är svårt att vinna guld två år på rad, svårt att fokusera både på champions league-kval och allsvenskan. Dessutom tror jag att laget hade ett slags pik i fjol, att framgångsmåttet liksom rågades redan då. Inga förstärkningar har heller införskaffats, det enda nya är en uppskruvad tränarturbulens.
Själv håller jag, som alltid, på Mjällby. Där är målsättningen modest; nytt kontrakt och jag blir glad som en speleman. Lite håller jag på Syrianska också - deras inträde i allsvenskan känns så himla uppnosigt och uppfriskande i sverigedemokratiska tider.
Premiär nu i helgen. Därmed är det väl vår, va?

S E

Detta var ren skitfotboll

EM-kval i fotboll, Sverige-Moldavien 2-1.
Det sägs att segrar förlåter allt - men detta måste ha varit ett gränsfall. Bortsett från den inledande kvarten var det svenska spelet så uselt att det nästan gjorde ont att titta på. T o m målen var usla; ett halvt självmål till 1-0 och så en rälig gammal tåfis till 2-0. Innan moldaverna - de utdömda, förringade moldaverna - visade att det går att göra snygga mål också.
Zlatan? Inte på topp, långtifrån. Fast ändå i särklass i den blågula elvan. Han, bara han, stod för lite skön fotbollskonst. Inklusive ett antal läckra passningar på foten - till skillnad från exempelvis Källström som spred bollarna hej vilt. Tyvärr har Zlatan kommit in i en period av måltorka, den här gången hjälpte det inte ens med en straff (feldömd i mina ögon).
Usch, vilken trist match. Beundrar mig själv att jag inte somnade i andra halvlek.

S E