Oprovocerat fågelvåld

Känner att jag måste rycka upp mig. Skriva lite, skingra sorg och bekymmer.
Jag kan t ex berätta om fågellivet på Söderkulla. Det är, sedan en tid tillbaka, alldeles för jävligt. Skratta inte, saken är blodigt seriös. Vi som bor här vågar knappt gå ut, utom när vi absolut måste.
Fåglarna anfaller! Stryker över ens huvud, krafsar en i håret, lägger upp skrin som kan skrämma skiten ur vem som helst. Kajor, tror jag att det är. Kajor med ungar i områdets alla träd och buskar - och med en människosyn som är förödande.
För människan framförallt. Tänk att vi är så lömska, så suspekta, så hotfulla, i en kajas ögon. Inte går det att prata dem tillrätta heller, har jag märkt. Och slå tillbaka är knappast lönt, våld föder bara ännu mera våld.
Kännare av problematiken säger att allt går över så fort ungarna blivit flygfärdiga. Må det vara sant, vi är rätt många som väntar på den dan. Själv är jag nästan ledsen vid det här laget - har man gulligullat med fåglar i alla sina dar vill man ju inte bli behandlad som en buse.

S E