Fågellivet under attack

VM-fritt idag. Det ger mig tillfälle att skriva om något helt annat. Fågelliv t ex. Det är under hot här på Elinegård. Byggmaskiner drar fram, skövlar det sista av guds fria natur. I dagarna inleddes attacken på den återstående dungen - den där fåglar häckat, lagt sina ägg, byggt sina bon. Kajor, skator, måsar i skön förening. Eller oskön, om man råkar vara känslig för kraxande o dyl. Hursomhelst. Bort buskar och snår, bort alla fria markytor, ty nu skall här byggas en förskola. Hur det blir med de ståtliga kastanjeträden vet jag inte. Kanske får de står kvar. Det är där fåglarna gömmer sig just nu. När de inte flyger i panik över schaktmaskiner och jordfräsar. Jag skäms lite som människa faktiskt. Vá faan håller vi på med? Bygga bort djur & natur? För inte alls länge sedan var den här delen av Malmö "grön". Öppna fält, skogspartier, terräng, en och annan gård. Viltvänligt och djurrikt. Nu reser sig huskroppar i rasande takt, hela området är förändrat. Ja, människor behöver någonstans att bo. Ja, Malmö behöver bostäder. Jag är inte dummare än att jag begriper detta. Men djuren då? Fåglarna? Vem respekterar deras behov och intressen? Ingen, såvitt jag kan se. Hjärtskärande är vad det är.

Resultaten som VM behövde

Sverige-Mexiko 3-0. Sydkorea-Tyskland 2-0. Sverige vinner gruppen, Tyskland kommer sist. Odds på det? Detta var ta mig tusan vad hela VM-turneringen behövde. Nåt chockartat, en oanad störning i allt det förutsägbara. Ett Sydkorea som - utan egen vinning - eliminerar den tyska maskinen, ett Sverige som lyfter mot spelmässiga höjder man inte kunnat föreställa sig. Här var det inte snack om att gneta hem en 1-0-seger, här behövdes varken tur eller VAR. Sverige klassade ut Mexiko och gjorde det på skicklighet. Djupt imponerande. Vilket lagarbete! En för alla, alla för en, från början till slut. Backlinjen! Så samtrimmad, så grym. Två målskyttar inklusive: Augustinsson gjorde förlösande 1-0, Granqvist drog en straff rätt upp i krysset till 2-0. Sen vet jag inte om det var Toivonen eller en mexikan som tofflade in trean, hoppas Toivonen för han var väl värd det. Sverige får Schweiz i åttondelen nu. Lätt? Självklart inte. Överkomligt? Kanske. Med det här spelet är allt möjligt. Det enda som bekymrar mig är förbundskaptenen. Idag såg han ut att pendla mellan ursinne (första halvlek) och tungsinne, trots att spel & resultat var som gjort för lättsinne. Spänn av, Janne Andersson! Det är fotboll. VM. Fest. Ditt landslag är i åttondelsfinal, succén är redan ett faktum. Njut!

Som forna tiders utedass

Jimmy Durmaz fick ta mycket skit efter Tysklandsmatchen. Det var ju han som orsakade den förödande frisparken i slutet. Turligt nog, så att säga. För rassarna på nätet alltså. De fick liksom hela sin världsbild bekräftad. Durmaz är osvensk. Mörk. Skäggig. Möjligen taliban. Definitivt skum i största allmänhet. En lätthatad jävel, förtjänar inte bättre. Och så gjorde de blågula fubbickarna just det. Hatade. Och hotade. På sociala medier - som det så vackert heter, det där forumet som påminner om forna tiders utedass: lyft på locket och skiten står dig upp i ansiktet. Klen tröst att det kom en kraftfull motreaktion...den avhjälper ju knappast stanken. Undrar hur dyngspridarna tänker rösta i höst. Nej förresten, det behöver man nog inte undra.

VAR-mästerskapet

Iran-Portugal igår kväll, vilket skräckexempel på modern VM-fotboll. Med VM menar jag då VAR-mästerskapet, inget annat. Precis så här kan det gå när tv-repriser upphöjs till domarnorm. Ideliga avblåsningar. Försenade straffar. Allmänt tumult. Patetiska protester. Utvisning - fast ändå inte eftersom plandomaren i det fallet bestämmer sig för att köra över videodomarna. Det tog drygt 100 minuter att genomföra skiten, förlåt matchen. Ronaldo ska vara glad att han slapp utvisning, Portugal tacksamt över 1-1. Å andra sidan borde cirka tre iranier fått röda kort för protester som gränsade till fysiska angrepp på den arme domaren. Om nu VAR måste finnas (gud förbjude), varför ingrep de inte där?

Där blev det i alla fall 1-1...

Först i efterhand har jag sett skandalscenerna i samband med Tysklands 2-1-mål mot Sverige. De som utspelade sig i ledarzonen utanför planen. Jag får nog säga att den matchen slutade 1-1. Visst, det var tyskarna som började. Två till synes vuxna herrar i ledarstaben apade sig hej vilt framför Sveriges bänk, glädjefnattet över målet slog s a s knockout på omdömet. En grov provokation, helt klart. Men att reagera som den svenske förbundskaptenen...nja, jag vet inte. Vreden har jag i och för sig lätt att förstå, vem har inte? Uttryckssättet däremot. Förvillande likt en huligans, fullständigt olikt en förbundskaptens. Hur tänkte Janne Andersson där? Inte alls, är väl det enkla svaret. Läget var liksom inte "tänka-efter-vänligt". Tur att diverse neutrala funktionärer höll tillbaka Andersson - och för den delen även Pontus Jansson som tycktes dela sin chefs ursinne. Intrycket var att Janne & Ponne helst ville slåss med de tyska töntarna. Ja, herregud. Någon lär ha sagt att krig är futtigheter jämfört med fotboll - och efter att ha bevittnat detta exempel anar jag åtminstone innebörden av påståendet.

Vad händer vid 2x1-0?

Sverige-Mexiko 1-0. Tyskland-Sydkorea 1-0. I väntan på hur det verkligen går kan man alltid leka fritt med tankarna. Ponera alltså att de avgörande matcherna i Sveriges VM-grupp slutar precis så. Då hamnar Mexiko, Tyskland och Sverige alla på sex poäng och dessutom med identisk målskillnad, 3-2. Vilka två går vidare i det läget? Vem slås ut? Blir det något så bisarrt som lottning? Inte vet jag...men resultaten är ju faktiskt inte utopiska. Gott det var onsdag så att dimmorna skingras.

Rå knock på tappert landslag

Sverige-Tyskland 1-2. Blytungt är bara förnamnet. Avgörandet i femte stopptidsminuten sedan olycklige inhopparen Durmaz orsakat en frispark vid yttre straffområdesgränsen. Ett makalöst skott av Toni Kroos och allt var förlorat. Horribelt. Hjärtskärande. Brutalt. Men - jag vågar knappt säga det: i någon mening rättvist. Tyskland var bättre. Tyskland är nästan alltid bättre än alla andra i fotboll. Maskinen som bara matar på, om så behövs i evighet. Ikväll med tio man under slutdelen, försvarsresen Boateng blev nämligen utvisad. Där och då tordes jag luta mig tillbaka i fåtöljen, nöjd och stolt över mitt 1-1-tips. Förresten skulle Sverige haft en straff i första halvlek. Varför knuffen på Berg i öppen målchans fick passera vet jag inte, vet någon? För att just Tyskland råkade vara part i målet? Nä, så konspiratoriskt lagd är inte ens jag. Eller jo, nästan är jag nog. Tapper match av Sverige i det stora hela, faktiskt mer framåt än tidigare. Fint mål av Toivonen, hårt arbete av alla. Dessvärre till ingen nytta, utom för hedern om den räknas. Nu krävs seger mot Mexiko för avancemang. Känns vanskligt, att resa sig från knockout är det svåraste som finns. Tyskarna å sin sida ångar väl på mot ett nytt VM-guld. Vem skulle bli förvånad?

Funderingar inför kvällens rysare

Spelare för spelare har inte Sverige ett landslag som ska kunna matcha Tyskland. Lika lite som vi hade det mot Holland och Italien på vägen mot VM. Ändå är vi här, ändå kan vi skicka de regerande världsmästarna ur turneringen ikväll. Realistiskt? Kanske inte. Men igen: vi kunde mot Italien i playoffkvalet och det var min själ inte realistiskt, det heller. Det är något med Sverige som då och då verkar "bita" på skarpt motstånd. Organisationen. Arbetsviljan. Försvarsförmågan. Uttråkningsmetodiken. Såna saker. Ingen glans, inget glitter, det försvann med Z. Och nej, jag tror inte för ett ögonblick att Sverige kan besegra Tyskland - men poängen är att det inte behövs. Oavgjort är gott nock. Förutsatt att Mexiko gör sin "plikt" mot Sydkorea i matchen före. Då kan ju Sverige och Mexiko kryssa bort Tyskland i sitt inbördes möte på onsdag och missar de den straffsparken kan det bara bero på VAR. Så jag hoppas på 1-1 ikväll. 0-0 lär det knappast bli, även om tyskarna såg trubbiga ut mot Mexiko nollar de nog inte två matcher på rad.

Tack, Kroatien

Jag hade precis börjat tycka att VM blivit småtråkigt. Skrällfritt, rader av 1-0-matcher, låst och idéfattigt spel. Förutom detta märkliga påfund med videodomare som sitter och delar ut straffar i efterskott. Men. Så kom Kroatien! Och visade att fotboll fortfarande kan vara den skönaste av konster: 3-0 på Argentina! Så ska spelet spelas, så ska stöddigheten straffas. Argentina med alla sina stjärnor lufsade omkring som om de trodde att matchen och hela VM var deras - och fick vad de bad om. En lektion. I attityd. I lagspel. I teknisk briljans. Kroatien hade allt detta och mer därtill. Spelare som Modric och Rakitic "stal" mittfältet, vann närkamperna, slog gudomliga pass. Och gjorde dessutom varsitt mål. Men styrkan låg nog ändå i helheten: ingen föll ur ramen, alla gjorde jobbet. Ska bli spännande att se hur långt Kroatien räcker - får man ihop det såhär i match efter match kan inget uteslutas. I Argentina tyckte jag mig skymta the one & only Messi. Ja, man fick nästan anstränga sig för att upptäcka att han faktiskt var med. Så loj, så högst ordinär, så fjärran sin status. Och på läktaren satt hans föregångare och grät som ett barn. Argentina ute ur VM redan innan det börjat på allvar...tårar kan säkert spruta för mindre om man heter Diego Armando Maradona. Nå. I morgon gråter vi för Sverige. Eller jublar. Jag tror på det senare. Faktiskt. Kan inte förklara varför, bara en feeling. Glöm nu inte att det är midsommarafton idag. Och som min gamle chef i Sydissätteriet alltid sa: man kan ha roligt utan mat.

Sorg i glädjens tid

Malmö en helt vanlig måndagkväll. VM-fotboll på tv, midsommar runt hörnet, sommarlov för barnen. Vid Värnhem, i denna glädjerika tid, automateld på öppen gata. Tre unga människoliv till spillo. Orden är slut, hoppet ute.

Vad hände med "domar'n dömer"?

Alla håller inte med mig i frågan om VAR. Det hade jag inte väntat mig heller. Så länge Sverige gynnas är vi alla enögda, det ligger i nationalismens natur. Ponera det omvända: att Sydkorea fått den där straffen som kom att avgöra gårdagens match. Andra tongångar då, eller? Själv saknar jag den svunna tiden. Då när man - uppgivet eller upprivet men alltid lika sant - tvingades konstatera att domar'n dömer. Då när fotboll utspelades i nuet och efterklokheten var förbehållen oss som tittade på. Nästa steg i utvecklingen blir väl att en helikopterarmé hovrar över planen. Uppdrag granskning av det redan granskade, liksom. Då vill jag inte vara med längre.

"Absurd" premiärseger

Sverige-Sydkorea 1-0. När Sverige vinner sin premiärmatch i VM ska man vara glad, annars är man väl per definition ingen riktig svenne. Det är jag också. Glad. Men behärskat glad, inte okontrollerat upprymd typ som Härenstam i tv. Stör mig på att VAR avgjorde. Vet inte vad VAR är en förkortning av, vet bara vad det betyder. Nämligen att ett helt domarkollegium sitter i slutet rum och kollar på tv-repriser - med mandat att förminska huvuddomaren och hans assistenter till halvfigurer. I min fotbollsbok fullständigt absurt. Här inträffar alltså det smått fantastiska att Sverige vinner på en straff, utdömd retroaktivt mitt i ett farligt koreanskt anfall. Huvuddomaren hade precis friat för situationen ifråga men blev tydligen uppringd av "gänget i rummet". Tagen i örat. Ombedd att videogranska situationen på en monitor strax utanför planytan. Och visa mig den rättsskipare som i det läget vågar stå på sig mot fotbollens nyinstiftade version av Högsta Domstolen. Ingen som är rädd om jobbet, skulle jag tro. Personligen tycker jag inte tv-repriserna av den aktuella situationen ger något entydigt besked - och då finns en gyllene regel: hellre fria än fälla. Fanns förr, i alla fall. VAR är i mina ögon förödande för fotbollen. Tar bort rätten till mänskliga misstag. Upphöjer efterklokheten till norm. Som om varje tveksam eller diffus matchsituation kunde klargöras i ett videorum. Som om fotbollen hade hur mycket pengar som helst: jag menar, vad kostar det inte att arvodera cirka tio domare per match? Men som sagt, idag bör man vara glad. Systemet gynnade ju Sverige. Segern var dessutom, i någon mening, rättvis. Synd bara att ingen av de sjysta målchanserna kunde utnyttjas. Matchen som sådan var slätstruken, kanske den sämsta hittills i VM. Pontus Jansson ersatte en sjuk Lindelöf i startelvan, kul att se hur väl han tog vara på chansen. S k hjälte blev dock kapten Granqvist. Det var han som slog förseningsstraffen.

Ronaldo tar, domarna ger

Ovanligt många straffar i VM. Fem stycken bara igår, på fyra matcher. Alla korrekt utdömda. Jag menar, med videodomare som fotbollens senaste påfund i ivern att felminimera är det ju svårt att hävda något annat. Men låt mig ändå göra ett lamt försök. Ronaldo. Den straff han fick med sig i Portugals match mot Spanien häromdan. Korrekt? Ja - och nej. Ronaldo faller över ett utsträckt ben, absolut. Innebär det per automatik straffspark? Inte i min bok. Jämför gärna med de eviga diskussionerna kring huruvida "boll söker arm (ej straff) eller arm söker boll" (straff). I det här fallet: är det Ronaldo som söker benet eller benet som söker Ronaldo? För mig är svaret enkelt. Ge Ronaldo ett ben och han tar det alla dar i veckan. Mannen är ett fotbollsgeni men det betyder inte att moralen är särskilt högtstående. Tvärtom. Fusk & fejk ingår liksom i genialiteten, domarna är till för att duperas. Även vid frisparken som ledde till 3-3 bjöds ett typexempel. Lätt beröring bakifrån strax utanför straffområdet, Ronaldo föll som en knockad prisboxare. För att i nästa ögonblick resa sig och slå in den frispark han beställt. Mästerligt och vämjeligt på en och samma gång. Men en del av VM 2018. Fotbollsfester av det här slaget kallas ju inte för inte för skådespel.

Alla ska mé...

Ryssland-Saudiarabien 5-0. Alla ska mé. Vill minnas att det var Göran Persson - svårt saknad bland dagens slätstrukna politiker - som använde de orden till en typ av sosseslogan i någon valrörelse för länge sedan. Fifa tycks resonera likadant vad gäller fotbolls-VM. Alla ska mé. Därav kval i geografiska zoner, världsdel för världsdel. Jag kan sympatisera med tanken - men ifrågasätta utfallet. En invigningsmatch som denna mellan Ryssland och Saudiarabien hade aldrig blivit av om det inte vore för "alla ska mé". Som efterrätt såg jag superettanmötet Halmstad-Helsingborg, där nånstans ligger nog saudiernas nivå. I bästa fall. Synd att VM ska börja med en sån här match, tycker jag. Sagt med viss respekt för Ryssland; 5-0 är bra även på beskedligt motstånd.

Fotbolls-VM - äntligen!

Idag börjar VM i fotboll. Herrarnas, är väl bäst att tillägga. Finns det nåt större i idrottens värld? Skulle vara OS då, men knappt ens det. Där finns så mycket doping å skit numera, så många grenar som strider mot den olympiska grundidén. Golf och tennis t ex. I fotbolls-VM nöjer man sig med mygel, om inte på banan så i kulisserna. Annars hade väl knappast Ryssland stått som värd för årets turnering. Eller Qatar för nästa. Nå. Vem vinner VM 2018? Tyskland som "vanligt"? Brasilien? Spanien? Svårtippat. Själv är jag lite förvånad att ett land som Argentina nästan inte nämns i förhandsspekulationerna. Ej heller Frankrike. Det är många om budet, den saken är klar. Roligast - och bäst för fotbollen i stort - vore om en afrikansk nation äntligen kunde få titulera sig världsmästare. Vågar man hoppas på Senegal? Sverige? Nja. Prestationen är redan gjord, att kvala in på bekostnad av Holland och Italien var stort. Danmark tror jag mer på, en spelare som Christian Eriksen gör skillnad. Till slut en logisk frivolt: Belgien vinner VM. Ta det som ett skott från höften...

Välkommen, Nisse Pettersson

Nisse Pettersson. Det var så - eller något liknande - farbröderna hette när jag var barn. Men namn kommer tillbaka, ta t ex Sixten. Så hette min far, född 1916. Jag var länge helt övertygad om att det namnet gjort sitt. Ungefär som Sten. Eller Börje. Eller Åke. För att inte tala om Gösta. Men vad händer? Plötsligt går det en våg av Sixten genom bebis-Sverige. Kul, kul, min far ler kanske i sin himmel. Hur många kids som heter Nisse Pettersson nuförtiden vet jag inte, men en spelar handboll och det var dit jag ville komma. HK Malmö presenterade ju Fredrik Petersens efterträdare i dagarna. Det visade sig vara just han: Nisse Pettersson från Hammarby. 27 år ung och faktiskt en av mina favoriter i handbollsligan. Inte så mycket för namnet. Mer för hans uttryckssätt på planen. Diskret men duktig, skulle jag säga. Lysande utan att vara stjärna. Tvåvägsspelare, kapabel straffskytt. Bra för laget, helt enkelt. Och förhoppningsvis bra även för Simon Nyberg. Konkurrenssituationen på v6-positionen förändras ju i grunden: Fredrik P ansågs given och spelade i princip nonstop, Nyberg och Nisse Pettersson kan dela på jobbet och bli en bättre fungerande "match". Bara det nu inte blir förvecklingar när HK Malmö ska möta Hammarby. Nisse P:s tvillingbror Gunnar spelar ju kvar där, såvitt jag vet. "Lika som bär" känns nästan som en underdrift om Petterssonpojkarna. Kunde inte HK plockat båda?

Öresundstågen dödar resglädjen

Jag gillar att åka tåg. När och om det funkar. När och om servicen är begriplig. Vilket händer ibland - och ibland inte. Senast igår hände det inte. Jag ska fatta mig kort. På väg hem från Småland skulle jag, via buss från Tingsryd, ta Öresundståget med slutdestination Köpenhamn från Ronneby. Avgång 18.08, beräknad ankomst till "min" station Hyllie ca 20.30. Det sket sig direkt. Tåget blev hängande i Ronneby, diffust varför. Lokföraren förmedlade olika besked i högtalarsystemet. "Mötande tåg". "Fel på signalsystemen längs spåret". "Värmen kan ha slagit ut tekniken". "Nu har jag klartecken men vi får gå på neddragen hastighet tills signalsystemen fungerar normalt vilket de förhoppningsvis gör bortom Bräkne-Hoby". Jag kan ta sånt, min toleranströskel är erkänt hög. Gränsen går ungefär vid Öresundstrafikens idé om hur man kompenserar förseningsdrabbade resenärer. Jag citerar här direkt ur högtalaranläggningen, så som det lät i höjd med Hässleholm: "förseningen medför att detta tågs ändstation blir Malmö Central. Ni som ska vidare mot Triangeln, Hyllie, Köpenhamn får byta till annat tåg". Jaha. Sjyst. Kompensera försening med ytterligare försening, det är ju för faan lysande. Jag konfronterade tågklareraren - heter det så? - som råkade komma förbi och jag tror ju inte det var därför, men i Lund basunerades ett sensationellt kontrabesked ut: "tåget går vidare från Malmö C som planerat, glöm tidigare besked". Där borde storyn varit slut, där kunde researrangören kommit undan med ett uns av heder i behåll. Men nej, Öresundstrafiken hade mer att ge. När tåget rullade in på Malmö Central rasslade det ånyo till i högtalaren: "Ja, mitt herrskap. Som vi meddelat går vi vidare härifrån mot Triangeln, Hyllie samt Köpenhamn. Men först måste vi göra ett uppehåll på 35 minuter så ni som har bråttom gör klokt i att söka avgångar från andra spår". Sällan har jag sett ett tåg utrymmas så snabbt. Själv gav jag fingret i ett slags meningslös avskedshälsning, kom inte på nåt mer relevant. Tog bussen till Hyllie. Avrundade med 3 km gång. Gick vilse. Nådde hemmet vid 23-tiden. Utmattad. Utsvulten. Man är 72 och borde veta bättre. Än att utsätta sig för Öresundstågen - utan att åtminstone ha ätit innan.

Nöjd med att inte vara missnöjd

Pust, stön, suck, flämt. SD får bara 18 procent i SCB:s dagsaktuella väljarundersökning. Det bör betyda att partiet landar på max 25 i valet. En lättnad i förhållande till mina mardrömmar om 30. Ja, ja, man får vá nöjd med mycket konstigheter nuförtiden. Mest nöjd är jag nog med att inte vara missnöjd. Varför skulle jag? Född i vackra Blekinge, uppvuxen i ostkustens pärla Oskarshamn, vildvuxen i syndiga Karlskrona, mogenvuxen i mångkulturella Malmö. Svensk uti tåspetsarna. Välfärdsbarn, förvisso ett stökigt. Inga krigserfarenheter, ingen aning om hur det känns att tvingas fly för ett bättre liv. Ren tur, alltihop. Jag skulle ju ljuga om jag sa att jag valt att födas i Sverige. Min vagga kunde lika gärna stått i Eritrea, Syrien, Afghanistan...eller tänker jag fel nu? För stort, för smått, för dumt? Okej, kalla mig norrman. Eller byfåne. Eller fubbick. Kalla mig vad faan som helst. Utom Sverigedemokrat. Där går gränsen.

Närmare stiltje än bris...

Cyklade till Ön igår. Slog mig ner på en bänk vid stråket som löper längs med havet. Inbillade mig att det skulle fläkta lite. I tider som dessa är ju svalka en nåd att stilla bedja om, kan jag tycka. Men nej, inget gehör. Även havet hade lagt sig platt för högtrycket. Definitivt närmare stiltje än bris. Cykelturen fläktade mer - fast ändå ingenting. Det är med värmeböljor som med själva helvetet: det finns grader. Och inte får man klaga. Det är åtminstone vad alla säger, ofta efter att först ha gjort just det. Ojat sig alltså. Slutklämmen kommer som en logisk frivolt: "ja, ja, man ska inte klaga". Själv säger jag bara: varför inte? Om svetten lackar å benen svullnar å ögonen går i kors å hjärnan smälter till mjukost...då vore det väl faan om man inte fick klaga. Men det är vackert ute på Ön, det måste jag säga. Rätt miljö för positiv thinking. Min storebror, salig i åminnelse, hade lyckan att bo precis här de femton sista åren av sitt liv. Han älskade havet, oavsett liksom. Stormpiskat eller spegelblankt, ingen betydelse så länge horisonten kunde anas i fjärran. Tänkte mycket på bror min igår. Hans liv, hans öde, alla "varför". Vår olikhet: att t ex klaga på värme eller väder generellt skulle aldrig falla honom in, jag tror det var en fråga om värdighet. Futtigheterna fick jag ha för mig själv. Och apropå det åker jag till Småland i dagarna. Sommarfiske hägrar. Får man be om en regnskur? Tack.

Goda grannar i snällt VM-genrep

Sverige-Danmark 0-0. Träningspass inför VM, förutsägbart resultat. Kryss gör alla glada och nöjda, mållöst är heller inte fel. Det visar att organisationen sitter. Att systemen fungerar. Att man kan hoppas på nån oskön 1-0-seger när det väl gäller. Danmark kanske på mer än så: ikväll saknades fixstjärnan Christian Eriksen, med honom tillbaka i laget höjs den danska potentialen avsevärt. Vad gäller Sverige kom jag på mig själv med att sakna Z. Det finns inte längre någon att reta sig på. Ingen att tjusas av. Ingen att hoppas på när spelet går i stå. Det finns bara präktiga pojkar i blåställ. Beundransvärda på sitt sätt. Hårt kämpande för varann, som lag betraktat möjligen starkare än när Z tog plats. Definitivt jämnare. Men också tråkigare. Man vet vad man får, så att säga.