Ungdomens afton i Baltiskan

HK Malmö-Lugi 23-25. Äras den som äras bör: Lugi. Tränaren Tomas Axnér, inte minst. Hans kyliga coaching kan ha avgjort derbyt. I Hallbergs frånvaro hade han i och för sig inte så många alternativ på nio meter - men det var ändå imponerande att se hans tillit till lagets ungtuppar. Fullt förtroende, ingen bänkning för sakens skull, okej att göra misstag. Axnér fick sin belöning i slutet: 18-årige Karl Wallinius gjorde fyra av Lugis sex sista mål, 19-årige Alfred Jönsson satte spiken (och ytterligare fem tidigare i matchen). Niclas Paradis, 21, var en annan rese i Lundalaget där äldsta "nian" var yngre (22) än HK:s yngsta (bland dem som fick speltid). Talanger växer när de känner sig betrodda, Axnérs Lugi är ett fint exempel på det. Dock vore det fel att inte nämna veteraner som Wickman-Modigh och Jildenbäck, utan dem hade derbyt antagligen fått en annan vinnare. Matchen var annars mer spännande än bra, HK lite fantasilöst och slarvigt. Stressat kanske, över motståndet? Riktigt glädjande var kvällens publiksiffra. Över tvåtusen. Så ska dé se ut, så ska dé låta.

Blekingsk samverkan, tack

Undrar hur det står till med grannsämjan i den blekingska fotbollen. Är den god kan man kanske hoppas på ett litet glädjerus kommande helg. Dvs att Mjällby snuvar Landskrona på seriesegern i div 1 och återvänder till superettan snabbare än gamla jag nånsin strybt en sill. Allt som krävs är litta hjälp från Karlskrona - som möter just Landskrona i sista omgången. Seger där, samtidigt som Mjällby gör sitt i Ljungskile, så är saken klar. Nä, troligt är det knappast. Men bara att chansen existerar känns fantastiskt. För några veckor sedan såg Mjällby ut att vara avhängt t o m från kvalplatsen...fem poäng bakom Utsikten, tio efter Landskrona om jag minns rätt. Man kan väl säga att aktuell form i alla fall inte utesluter ett mirakel: Mjällby har den bästa, Karlskrona den näst bästa. Heja Blekinge.

Det dreglande drevet

Drevjournalistiken når närmast parodiska höjder i dessa "MeToo-dagar". Förr var den alltid riktad utåt, dvs drevet gick mot alla utom just journalister. Det vi ser nu är en typ av inavelsdrev. Journalister som hänger ut journalister, medieprofiler som jagar medieprofiler. Ganska underhållande faktiskt för oss som gillar att kika i "finare folks" nyckelhål. Inget lämnas åt fantasin här, alla detaljer medföljer. Från nyp i stjärten till påstådda våldtäkter kolleger emellan. Offren är alltid kvinnor, förövarna alltid män, den rollfördelningen ligger liksom inbäddad i MeeToo-kampanjen. Men folkkära programledare? Profilerade krönikörer? Upphöjda författare? Håller dom på med sånt? Ja, tydligen. För mig som jobbat i branschen kommer det kanske inte som nån överraskning; krasst uttryckt kan man vara lysande journalist och odräglig buffel på en och samma gång, det har jag sett många exempel på. Även erotiskt frisinnade människor har jag sett - av båda könen, tro't eller ej. Däremot har jag aldrig sett parterna klä av varann i offentligt ljus - eller ens tänkt tanken att det skulle finnas ett överskott av svin just inom tredje statsmakten. Inte förrän nu. Mycket ska man vá mé om i jämställdhetens förlovade land. Är du tacksam att bli upplyst? Me Too.

Riddaren på Sydis

Gud så tröttsam han är, Sydsvenskans sportkrönikör. Detta evinnerliga tjafsande om damfotboll kontra herrfotboll, detta besynnerliga behov av att framställa sig själv som något slags riddare i jämställdhet. Sånt gör man genom aktiv handling, inte genom tomma ord i tidningsspalter. Skriva läsare på näsan ska man helt enkelt ge faan i, det är en journalistisk grundregel. F ö kan krönikören begrunda - och kanske göra något åt - läget på sin egen redaktion: idel gubbs, alla kvinns "bortsparade". Inte bra för trovärdigheten, Herr Riddare.

Mulliga Tillbakablickar...

Initialer i tiden: M T. Som i Män's Trakasserier. Som i Martin Timell. Som i MeToo. Svin é vá vi é, lite till mans sådär. Bara nu inte den gamla hederliga flirten är i fara, det vore ju synd. Och hur blir det med kasedansen? Personligen har jag slutat med sånt, men jag har inte glömt hur svårt det var att undvika handpåläggning m m i den umgängesformen. Hoppas det är preskriberat.

Östersund lyfter svensk fotboll

Europa league: Östersund-Athletic Bilbao 2-2. Ett svenskt fotbollslag som överglänser ett spanskt i teknik och passningsspel. Det trodde jag aldrig man skulle få se - men jo min själ: Östersund upphör inte att fascinera. Synd att effektiviteten just igår lämnade en del i övrigt att önska. Och att matchuret tickade aningen långsamt: spanjorernas kvittering i slutminuten kändes som en halv knockout på begreppet rättvisa. MFF må vara bäst i Sverige fotbollsåret 2017 men bäst i Europa är lika odiskutabelt Östersund. Fantastiskt.

Märklig bön om lön efter kön

Lika lön för lika arbete är en princip så god och könsneutral att den borde vara självklar. Funderar bara på om den är tillämplig undantagslöst. I fotbollens galna värld t ex. Frågan har ju aktualiserats av Danmarks landslagsdamer i dagarna. De strejkar. Kräver bättre villkor, läs mer pengar. Kanske inte av herrstorlek - men jotack, helst och gärna. Sveriges landslagsdamer hejar på, Tax Fiman och andra politiskt korrekta svansviftare i medierna likaså. Själv tänker jag tillbaka på tiden när fotbollen i sig var så förbannat rolig att en "limmonad på två" räckte som belöning efter match. 50 år sen cirka, dvs innan damerna var påtänkta. För fotboll alltså. Missförstå mig rätt: att tjejer inte FICK spela fotboll förr är inget min generation ska vara stolt över, tvärtom. Men därifrån till dagens hojtande om "likaprinciper"...nja, tveksamt. Betyder inte utförandet något? Kompetens, prestation? Alla vet att även ett starkt damlag riskerar stryk mot ett hyggligt pojklag (P16), tester har gjorts. Efterfrågan är en annan "detalj". Damfotbollen lockar en bråkdel av herrfotbollens publik, varan säljer liksom inte trots idoga kampanjer. Att bortse från allt detta är att blunda för besvärande men faktiska omständigheter. Eller ungefär lika begåvat som att hävda att Anna Book ska ha del av Bruce Springsteen's gage; båda sjunger ju. Fotbollens verkliga problem, som jag ser det, är inte att damerna har för dåligt betalt utan herrarna åt helvete för bra. Tack för kaffet.

Svårt - men inte omöjligt

Italien. Kunde Sverige fått en svårare lottning i play off till nästa års fotbolls-VM? Kanske inte. En lättare? Tveksamt. Danmark, Schweiz, Kroatien var alternativen. Inga munsbitar de heller. Italien inger respekt men mest pga gamla meriter, det är i alla fall min känsla. Så chanslöst tror jag inte Sverige är. Ett gott hantverk kan ibland slå teknisk briljans...

Vinnande lag i förlorad stad

HK Malmö-Sävehof 28-25. Inte utan att jag tycker synd om HKM. Laget är bra, slåss i toppen av handbollsligan, slog "omöjliga" Kristianstad i förra hemmamatchen. Och så kommer det 788 åskådare till kvällens match mot Sävehof. 7-8-8. Alltmedan det mångdubbla möter upp strax intill bara för att hylla MFF. Jag har sagt det förr och det tål att upprepas: Malmö är en förlorad handbollsstad, bortom räddning. Inget hjälper, inget lockar folk utanför den trängre kretsen till Baltiskan. Inte en levande legend och fantommålvakt som Dan Beutler. Inte en Fredrik Petersen med gud vet hur många landskamper på meritlistan. Inte ett spännande nytillskott som Binai Aziz ty honom har man inte ens hört talas om. Inte ett lag som går till SM-slutspel i princip varje år - och som kanske, kanske kan utmana om guldet den här säsongen. Starkt av HKM att hålla ut i snålblåsten, det måste jag säga. Nå. Vi som var där ikväll fick se en underhållande handbollsmatch med rätt lag som vinnare. HKM hade bättre skytte, bättre målvakt (Beutler's andrahalvlek!), bättre disciplin. Sävehof såg hängigt ut, en spelare som Larholm var faktiskt en större tillgång för Malmö än för sitt eget lag. Otroligt att han inte bänkades förrän i slutminuterna. Stjärnförvärvet Johan Jakobsson verkade heller inte inspirerad - men hans ersättare! Gzim Sahili hette han bestämt, den unge grabben som byttes in på högernio. Mycket begåvad, ytterst sevärd. Där har ett just nu småkrisande Sävehof nåt att trösta sig med.

FCK, Rosenborg, MFF...

Norrköping-MFF 1-3. Avgjort! MFF vinner allsvenskan 2017, alla reservationer kan strykas. Femte guldet bara sen 2010, tjugonde totalt. Danmark har FCK, Norge har Rosenborg, Sverige har MFF...men till Europatoppen är vägen fortsatt lång. Sagt utan avsikt att förminska själva prestationen. Tvärtom. Årets MFF-guld skulle jag nog ranka som ett av de mer imponerande - och den enkla förklaringen om "överlägsna resurser, bästa truppen" etc köper jag blott delvis. Jag menar, vad ska man då säga om Stockholmsklubbarna? Djurgården, AIK, Hammarby...var det några som hårdsatsade inför säsongen och även mitt i densamma var det väl dom. MFF vinner snarare på bättre kontinuitet, många av spelarna i årets trupp var ju med redan om fjolårets guld. Däribland Rasmus Bengtsson som jag tyckte var bäst ikväll. Kanske för att jag gillar hans remarkabla comeback; grava knäproblem hotade ju att ödelägga Bengtssons hela karriär. Sämst ikväll var tyvärr de tillresta fansen. Jag förstår deras lycka, var själv likadan en gång i tiden. Men att försöka storma planen långt innan matchen är slut...nä, fullt så dinga var vi inte förr. Tack till MFF-ledningen och de spelare som lyckades avvärja invasionen. En till sak, nog så anmärkningsvärd. Wolff-Eikrem fick speltid. Lite grann, men dock. För första gången på mycket, mycket länge. Där har guldtränare Pehrsson något att förklara. Jag tror han slipper. Segrar förlåter allt, guld överglänser t o m gåtfullt ledarskap. Och Sarfo hoppar vi över ikväll, han är väl ändå inte inbjuden till guldfesten. F ö känns det en smula märkligt och kanske opassande - men ändå relevant - att ställa frågan om vilket som egentligen är Årets lag i svensk fotboll. Självklart MFF? Glömmer vi inte Östersund då?

Tjoget fullt ikväll, MFF?

Säkrar MFF guldet ikväll i Norrköping? Öppen fråga, svar om ett par timmar. För klubbens och svärsonens skull får man väl hålla en tumme, att skjuta upp avgörandet kan ha sina risker. MFF:s restprogram är nämligen allt annat än lätt: AIK hemma, Sirius borta, Häcken hemma. AIK är enda återstående hotet och ruggigt formstarkt som det verkar. Sirius bröt en förlusttrend igår, Häcken spelar för medalj. Så "hundra" känns det inte, MFF:s tjugonde guld. Inte än. Det fattas någon liten promille. Sjysst läge förvisso, nästintill öppet mål. Men sen ska det göras också - och en sak vet nog alla fotbollsvänner: sista passet är alltid svårast. Lycka till, MFF.

Detta med brottsrubricering...

Värst vad det blev tyst om Kingsley Sarfo. Från full storm till total stiltje i mediebruset, nästan snabbare än åklagaren hann säga "våldtäkt mot barn". Det vidrigaste av brott, den grövsta av anklagelser. Man behöver nog inte vara förälder själv för att tycka så - eller för att förstå den närmast besinningslösa avsky som rörs upp i folkdjupet över "nyheter" av det slaget. Beklagligt då att de sällan visar sig hålla inför juridikens krav på kalla fakta. Sarfos fall är ett av flera där "våldtäkt mot barn" blivit "sexuellt utnyttjande av minderårig"...som om det inte vore illa nog. Men tydligen inte; i så fall kunde ju åklagarna använt korrekt brottsrubricering från början. Varför dra till med den värsta? Varför göda näthatet mer än nödvändigt? Vad är det för fel på ett visst mått av försiktighet? För Sarfos del är skadan redan skedd, karriärmässigt irreparabel såvitt jag kan se. Det är möjligt att han får skylla sig själv, jag vet inget om killens förståndsgåvor och eventuella dådkraft utanför fotbollen. Och ännu mindre om tjejen som påstås vara hans offer. Vet bara att den ursprungliga brottsrubriceringen var falsk. Att utredning pågår. Att åtal eventuellt kommer att väckas. Och så gissar jag att MFF våndas över problemet. Hur avyttrar man en spelare som anklagats för det vidrigaste av brott? Hur tar man honom till nåder? Hjälper ens ett frikännande? Om nätet ska betraktas som domstol är svaret på den sista frågan entydigt...och det är inte ja, surprise.

Finns det nån tur kvar?

Nederländerna-Sverige 2-0. Italien. Schweiz. Kroatien. Danmark. Det är dom alternativ som står till buds för Sverige i playoff till nästa års fotbolls-VM. Finge man välja fritt hade jag nog tagit Schweiz, eller möjligen Danmark. Knappast Kroatien. Och absolut inte Italien. Lotten avgör dock, exakt när vet jag faktiskt inte. Oavsett motstånd tror jag Sverige behöver tur för att lyckas. Frågan då är om det finns nån kvar. Tur alltså. Vi fick ju onekligen vår beskärda del i kvalgruppen: det sena och något suspekta kvitteringsmålet hemma mot Nederländerna, den öppna buren som gav oss tre poäng mot Frankrike, det helt osannolika och med facit i hand helt avgörande målkalaset mot Luxemburg nyligen. Nederländerna tog trots allt fyra poäng av sex - med mersmak - mot Sverige, men till ingen nytta. Lite ledsamt, kan jag tycka. För Arjen Robbens skull. Den holländske legenden tog ett smått gripande farväl av sitt landslag igår kväll. Båda målen var hans, nästan allt av extraordinär klass i matchen var hans. Så slutar en riktigt stor spelare.

Typiskt "prisexempel" i Arenan

Var på hockey igår kväll. Omväxling förnöjer, heter det ju. Men om matchen Malmö Redhawks-Örebro bjöd på så mycket nöje vet jag inte, möjligen för den extremt lättroade. Som vanligt i hockey numera gick matchen till förlängning där Örebro avgjorde och vann med 3-2. Helt rättvist. Redhawks var segt, spel- och chansmässigt underlägset. För en oinvigd betraktare såg det ut som om laget tog sig en mellandag på jobbet där "arbetstiden" är orimlig. Hockeyligan tuggar alltså på i 52 omgångar, lagen möter varann om och om igen. Därpå följer ett slutspel enligt modellen "bäst av sju". Ett otroligt tröttsamt upplägg. För spelarna - som förvisso har förbannat bra betalt för besväret. För publiken - som finansierar vitala delar av kalaset. Priset, tror jag, blir matcher som denna. Skenbar spänning, fejkad nerv, torftig underhållning. Inget lag kan vara på topp i 52 omgångar, inget lag behöver vara det. Utrymme finns för både dippar och bjudningar, huvudsaken man skärper sig i slutet. Igår var det Malmös tur att softa, i morgon kan det vara Örebro. Märkligt att man kan hålla luft i en sån ballong...om man nu kan det. Den officiella publiksiffran i Arenan igår kväll sa i alla fall ingenting om sanningen. 4500 var antalet sålda biljetter, inklusive företagspaket och liknande. Den faktiska närvaron var betydligt lägre.

Målkalas i blåbärsskogen

Sverige-Luxemburg 8-0. Dagens gåta: hur kunde Frankrike spela 0-0 mot detta Luxemburg? Undgå att göra mål i 90 minuter. Spelkupp, eller? Nä, jag vill inte förringa Sveriges insats, 8-0 är bra även på obefintligt motstånd. Oanständiga siffror i ett VM-kval dock, som fotbollsvän föredrar jag mållösa matcher mellan jämbördiga lag. Liksom jag föredrar spelare som inte fuskar, vilket Toivonen gjorde för att få den förlösande 1-0-straffen till skänks av domaren. Slut på pekpinnarna. Ska bli intressant att se hur Frankrike reagerar på "chockresultatet". Om en liten stund börjar deras match mot Bulgarien, den får man inte missa. En nollnolla till har fransoserna knappast råd med, då tar Sverige greppet om direktplatsen till VM. Sen ska vi bara avverka Nederländerna på tisdag...

Varning för fest

Jag möttes av en lapp i hissen i morse. Ett yngre par på femte våningen låter meddela att de ska ha fest ikväll - och ber alla grannar om överseende i den händelse det skulle störa. "Knacka på bara så åtgärdar vi saken", står det. Väluppfostrat, vänligt, vädjande. Och kanske en smula svenskt. Jag menar, be närmast om ursäkt för en lördagsbjudning, gör man det någon annanstans? Tvivlar. Men i svenska trappor ska det vara tyst, det har vi lärt av mor & far som i sin tur lärt av sin mor & far. Kulturarv, tror jag det kallas. Inskrivet i de stadgar som omgärdar ett boende, för säkerhets skull. Gott så, tystnad har sina fördelar. Fast allra bäst blir tystnaden om den då och då får brytas av normalt mänskligt umgänge, typ uppsluppen fest. Det är min bestämda mening. F ö är ljudisoleringen alldeles utmärkt i de nya husen här på Elinegård, den känslige har egentligen inget att frukta. Förutom borrandet då...Sverige måste ligga i internationell framkant vad gäller hemsnickerier, där vore det min själ inte fel med en ursäkt. Hursomhelst tog jag mig friheten att fylla i hisslappen: "tack för omtanken, lycka till med festen". Stefan Eckerström, vån 2.

Ett litet handbollsmirakel

HIF Karlskrona-OV Helsingborg 25-24. 27e gången gillt! HIF Karlskronas närmast bisarra svit av segerlösa matcher är bruten, lättnadens suckar hörs ända till Malmö. Djupt imponerande var kanske inte trendbrottet: Möller-Madsen avgjorde i slutminuten, Helsingborg hade sista anfallet och kunde kvitterat. Men strunt samma, den här gången ville ödet HIF Karlskrona väl. Spelskickligheten är som den är: blandad, pendlande, mestadels dold. Hoppas nu inte det dröjer närmare ett år till nästa seger...den förra inträffade ju i november -16.

Bra, bättre, Beutler

HK Malmö-Kristianstad 28-22. Mycket handboll har jag sett men aldrig maken till det målvaktsspel Dan Beutler bjöd på ikväll. Känslan var att räddningsprocenten kretsade kring 70, åtminstone om man räknar in alla stolp- och ribbträffar han tvingade Kristianstadskyttarna till. Okej, 60 ligger kanske närmre sanningen, en sanslös siffra det med. Och apropå siffror: Beutler fyller 40 i dagarna, hur bra ska han inte vá vid 50? Nå. Helt ensam vann han förstås inte matchen åt HKM. Många och mycket var bra. Lönn, Petersen, Lindahl, Blickhammar...försvarsspelet i sin helhet, skärpan, attityden. Modet hos en spelare som Binai Aziz gillar jag också skarpt. Ny i laget är han redan ett slags "vägvisare". Ger smällar, tar smällar, skjuter bort en del men kommer alltid tillbaka. Kristianstad? Offer för Beutler, frestas jag säga. Möjligen lite slitet också efter CL-spel, eventuellt något handikappat av att tränaren Ola Lindgren stannat hemma pga sjukdom. I hans ställe coachades laget av legenden Lasse Olsson. Trevligt att se, den gamle skarpskytten stammar ju från Blekinge. Om det är därför han är snällare mot domarna än Lindgren vet jag inte - men jo, förmodligen.

Lång väntan på Thorsson...

För ett tiotal år sedan var gamle landslagsstjärnan i handboll Pierre Thorsson tränare för HIF Karlskrona, som då fortfarande hette Hästö IF. Nu kommer han tillbaka, inte som huvudansvarig men väl som assistent till Karl-Johan Lång. Fyra ögon ser mer än två, förklarar klubbledningen åtgärden. Själv förvånas jag över att man inte gjort den iakttagelsen tidigare. I princip alla elitlag i dagens handboll har en assisterande tränare, i den mån det finns undantag är de få. HIF Karlskrona hade behövt en för länge sen, det står liksom inskrivet i facit: inte en enda seger på de 26 senaste matcherna i elitserien/handbollsligan. Om allt eller ens något förändras med Thorsson återstår att se. Trots allt är det laget som spelar. Målvakterna som motar bollar, vilket de hittills "vägrat". De rutinerade kuggarna som ska gå i bräschen för de yngre, inte tvärtom. Fötter som ska röras så man får nåt som liknar försvarsspel. Ryggar som ska rätas, mod och moral som måste återuppväckas. Lätt att säga, svårt att göra i en klubb som låtit förlorarkulturen utvecklas fritt. Helsingborg i morgon känns som en tidig ödesmatch för "nya" HIF Karlskrona. Lycka till.

Det sorgliga fallet Sarfo

I somras köpte MFF Kingsley Sarfo från Uppsalaklubben Sirius för 13 miljoner. För pengarna fick man en begåvad fotbollsspelare som från och till platsade i startelvan - men också en vilsen ung man som idag kl 11 ställs inför häktningsdomaren vid Malmö tingsrätt. Brottsanklagelse: våldtäkt mot barn. Vilket är den juridiska termen för sex med minderårig. Skuldfrågan är inte klarlagd, dom har inte fallit. Utom på nätforumet Flashback förstås. Där är Sarfo redan livstidsdömd. Idiotförklarad, äckelstämplad...och självklart "neger", endast sådana gör ju det saken gäller. Enligt alla genier på Flashback alltså. Ja, ja. Själv undrar jag lite mer utanför boxen, så att säga. Över agenters ansvar. Klubbars ansvar. Menar de att afrikanska fotbollskillar bara är handelsvaror? Utgår de ifrån att exempelvis unga ghananer delar den svenska värdegrunden, eller ens känner till den? Social fostran...finns det på agendan? Sarfofallet är ett av flera som visar att det skulle behövas - eller förstärkas, om det nu finns. Självklart har individen alltid ett eget ansvar, det är inte det jag försöker dribbla bort. På en normal marknad kan krav dock ställas även på arbetsgivaren. Men jag vet inte, fotbollen ska kanske inte betraktas som normal. 13 millar för en kille som man uppenbarligen inte känner är ganska sjukt, faktiskt. Och för Sarfo själv är karriären av allt att döma över redan vid 22. Ingen anständig klubb köper en våldtäktsanklagad, precis där går gränsen.