Typiskt "prisexempel" i Arenan

Var på hockey igår kväll. Omväxling förnöjer, heter det ju. Men om matchen Malmö Redhawks-Örebro bjöd på så mycket nöje vet jag inte, möjligen för den extremt lättroade. Som vanligt i hockey numera gick matchen till förlängning där Örebro avgjorde och vann med 3-2. Helt rättvist. Redhawks var segt, spel- och chansmässigt underlägset. För en oinvigd betraktare såg det ut som om laget tog sig en mellandag på jobbet där "arbetstiden" är orimlig. Hockeyligan tuggar alltså på i 52 omgångar, lagen möter varann om och om igen. Därpå följer ett slutspel enligt modellen "bäst av sju". Ett otroligt tröttsamt upplägg. För spelarna - som förvisso har förbannat bra betalt för besväret. För publiken - som finansierar vitala delar av kalaset. Priset, tror jag, blir matcher som denna. Skenbar spänning, fejkad nerv, torftig underhållning. Inget lag kan vara på topp i 52 omgångar, inget lag behöver vara det. Utrymme finns för både dippar och bjudningar, huvudsaken man skärper sig i slutet. Igår var det Malmös tur att softa, i morgon kan det vara Örebro. Märkligt att man kan hålla luft i en sån ballong...om man nu kan det. Den officiella publiksiffran i Arenan igår kväll sa i alla fall ingenting om sanningen. 4500 var antalet sålda biljetter, inklusive företagspaket och liknande. Den faktiska närvaron var betydligt lägre.