Det dreglande drevet

Drevjournalistiken når närmast parodiska höjder i dessa "MeToo-dagar". Förr var den alltid riktad utåt, dvs drevet gick mot alla utom just journalister. Det vi ser nu är en typ av inavelsdrev. Journalister som hänger ut journalister, medieprofiler som jagar medieprofiler. Ganska underhållande faktiskt för oss som gillar att kika i "finare folks" nyckelhål. Inget lämnas åt fantasin här, alla detaljer medföljer. Från nyp i stjärten till påstådda våldtäkter kolleger emellan. Offren är alltid kvinnor, förövarna alltid män, den rollfördelningen ligger liksom inbäddad i MeeToo-kampanjen. Men folkkära programledare? Profilerade krönikörer? Upphöjda författare? Håller dom på med sånt? Ja, tydligen. För mig som jobbat i branschen kommer det kanske inte som nån överraskning; krasst uttryckt kan man vara lysande journalist och odräglig buffel på en och samma gång, det har jag sett många exempel på. Även erotiskt frisinnade människor har jag sett - av båda könen, tro't eller ej. Däremot har jag aldrig sett parterna klä av varann i offentligt ljus - eller ens tänkt tanken att det skulle finnas ett överskott av svin just inom tredje statsmakten. Inte förrän nu. Mycket ska man vá mé om i jämställdhetens förlovade land. Är du tacksam att bli upplyst? Me Too.