Styv kuling i ankdammen

Jag gillar Anna Anka. Ja, bortsett från hennes åsikter då. De delar jag nästan inte alls, utom på någon enstaka punkt kanske.
Vad jag gillar med Anna Anka är hennes mod. Vad jag beundrar är hennes (ofrivilliga?) förmåga att uppröra känslor, väcka debatt. Vad jag försvarar är hennes självklara rätt att tycka som hon gör.
Utan att bli kallad knäppgök. Eller pappskalle. Eller lyxfnask. Utan att bli förlöjligad av uppblåsta presskrönikörer och bittra proffsfeminister.
Här i den svenska ankdammen alltså.
Som om inte själva typen Anna Anka existerade även här. Vilket jag är rätt säker på att det gör. Unga skrupelfria damer som gifter sig med äldre förmögna herrar…skulle det vara en amerikansk specialitet? Tror jag inte. Och tjänstehjon i hemmet, nog kan det påträffas i Danderyd lika väl som i Hollywood. Däremot vågar jag inte uttala mig om den där speciella morgonaktiviteten Anna Anka nämnde som närmast självklar (vid adekvat önskemål).
Det suger att gissa men jag avstår.

S E

Illavarslande för handbolls-Lund

En match är ingen match – men möjligen en fingervisning.
Förlust alltså för både Lugi och H 43 i premiären av handbollens elitserie. Jag är inte förvånad, blir det heller inte om motigheterna fortsätter. Lundalagen står och stampar, kommer liksom aldrig loss ur sin inbillade förträfflighet. Förr eller senare slutar det illa, är jag rädd.

Lugis märkliga dubbelkommando på tränarposten har jag aldrig förstått. Har någon?
I H 43 är det kanske mindre diffust på just den punkten, alla vet att Pelle Käll är huvudansvarig. Men ärligt, vad har han för tränarmeriter?
Spelartrupperna ser ut ungefär som i fjol, varken bättre eller sämre. Värvningar från i huvudsak degraderade Trelleborg (Kim Johansson i Lugi, Bamberg i H 43) imponerar inte, höjer knappast lagkvalitén. Lika lite som ”överskottsfolk” från t ex Ystad och Skövde.
Habil andrasortering kan vara bra att ha – fast kanske inte om målet är att mäta sig med elitseriens förstaklass.

För övrigt är det anmärkningsvärt att H 43 inte ersatt spelmotorn Calle Tagesson med någon likvärdig kraft. För att inte tala om Källs idé om att Roganovic nu ska skjuta mindre, göra färre mål (reservation för att H 43-tränaren kan ha felciterats i medierna).
I Lugi väntar man förmodligen fortfarande på att ”supertalangen” ska, som det heter, leverera. Ekdahl Du Rietz alltså. Tydligen skadad just nu, indisponibel som skytt. Och med väldigt mycket kvar att bevisa.
Malmö däremot! HK Malmö tror jag på i år. Vet inte varför, det bara känns så. Men för all del, jag kan ha fel…

S E

Proppen ur - äntligen...

MFF-Elfsborg 5-0!
Efter en sådan match, ett sådant resultat, vill man nästan be om ursäkt för somliga rader på den här bloggen. Å andra sidan kan man ju undra varför det ska behöva dröja till 23e omgången innan MFF tystar en tvivlare.
Hursomhelst. En magnifik uppvisning var det onekligen, denna mot Elfsborg. Allra bäst i mina ögon: Guillermo Molins. Vet inte varför just han byttes ut i 70e minuten, och egentligen kan det kvitta. Fram till dess var han femstjärnig. Om nu någon ska nämnas i ett MFF som plötsligt spelade i nivå med mitt allsvenska tips…
Ja, jag tippade ju faktiskt blått guld i år. Tossigt, jag vet. Men just ikväll känner jag inte att jag behöver skämmas särskilt mycket.
Grattis MFF. Grattis publiken.

S E

Oldsberg spårar ur

Såg ”Här är ditt liv” med Svennis. Bra tv? Kunde blivit – på Lasse Holmqvists tid. Inte nu. Oldsberg håller inte måttet som programledare. Saknar både djup och intervjuteknik. Tappar trådar, flamsar bort möjligheterna.
Förvånansvärt nog.

Ingvar Oldsberg är ju tv-ikon. Så stor man kan bli i ett litet land, sällan eller aldrig ifrågasatt.
Men här går han vilse, tycker i alla fall jag. Synd på en god programidé.
”Här är ditt liv” med Svennis som ”offer” hade alltför länge ett slags drängstugekaraktär. Idel gubbs på gästlistan, snack som säkert roade dem men knappast tittarna. Ytligt, glyttigt. Inte ett dugg ”strålande”, ”magnifikt” eller ”fantastiskt”, för att citera programledare Oldsbergs egna ständigt återkommande favorituttryck.

Svennis gillar jag, emellertid. Han är inte rolig, inte spirituell – men han är som han är. Oförstörd. Naturligt ödmjuk. Verksam i världen, rotad i Värmland. Åtminstone lyckas han förmedla det intrycket.
Fast bäst i det mansgrisiga programmet var – kvinnorna. Svennis ex-fru och Svennis dotter, närmre bestämt. Deras närvaro tillförde en dimension av berörande allvar, en smygande känsla av ”här lossnar det, nu lyfter det”. Den chansen sumpade Oldsberg å det grövsta.
Det hade aldrig en kompetent programledare gjort.

S E

Oss människor emellan

I min trappuppgång bor indier, serber, kosovoalbaner, ungrare, irakier, palestinier, danskar och svenskar. Nio lägenheter, åtta nationaliteter. Jag ser inga som helst problem med det. Ingen annan heller, tror jag. Vi hälsar på varann, konverserar spontant, knackar på om vi behöver hjälp. Vi är grannar, vi är människor. Olika men ändå lika.
Undrar hur Jimmie Åkesson bor.

S E

Jag som aldrig skulle...

100 inlägg nu, 101 med detta. Jag som aldrig skulle blogga. Undrar hur många som läser. En? Tio? Ingen? Kittlande att inte veta – och tur, kanske.
Fast ärligt talat bryr jag mig inte jättemycket om det. Bloggen är liksom ingen tidning, beroende av upplagesiffror och annonsintäkter och sånt. Inte min i alla fall. Jag skriver för att underhålla min skrivförmåga. Roa mig själv lite, bejaka mitt räliga ego. Läsare, om det nu finns några, är en angenäm bonus.
Det har sina fördelar att blogga, inser jag numera. Jämfört med det yrkesmässiga skrivandet för en tidning alltså. Det fria ordet är liksom ännu friare. Ämnesvalen gör man själv, ingen chef sätter ambitionskvävande gränser. Man kommer ut när man vill, skriver i de inspirerade ögonblicken och låter bli annars.
Sen lägger man av för gott, när det inte känns kul längre. Eller när Ödet så bestämmer.

S E

Kvällen då Edward kom loss

Hoppsan. Ibland landar den svindlande tanken mitt i verkligheten…
Edward Ofere gjorde verkligen mål mot Djurgården. Två stycken. Och MFF vann, passerade Trelleborg i tabellen, sa mors till nedflyttningsspöket.
Rena tjofadderittankvällen för alla hårt prövade blådårar. Och för Ofere förstås. Äntligen fick han göra mål, äntligen fick han känna sig som matchvinnare. Det dröjde 22 omgångar – men bättre sent än aldrig.
Mycket bättre.
Kul också att Pontus Jansson fick komma in. Den killen kan bli nå’t stort, tror jag. Närmast en man för startelvan mot Elfsborg kanske? Med avstängningar på både Figueiredo och Mehmeti blir det nog så.

S E

Alla är vi typ blåbär

Jag har varit en redig smålänning de senaste dagarna. Bott i stuga (utan tv). Vandrat genom skogen ner till en vidunderligt vacker insjö. Fiskat i timmavis. Grillat abborre. Brynt kantareller. Druckit blåbärssnaps, sköljt ner med öl av märket…just precis, Småland.
Om nu rediga smålänningar gör sånt.
Skönt har det varit i vilket fall. En lisa för själen, som man brukar säga.

Tillbaka i vardagen ser jag i tidningarna att friidrotts-VM:s ”drottning” visade sig vara hermafrodit. Tvekönad alltså.
Dags för en tredje tävlingsklass nästa gång? Men allvarligt, måste det ett VM-guld till för att upptäcka mänskliga tragedier? Eller är VINNA så jävla viktigt att både omdöme och omtanke går förlorat?
Runt den artonåriga huvudpersonen fanns väl ett antal vuxna – ledare, tränare, kvinnor, män – som rimligen måste insett att deras guldklimp rent prestationsmässigt hade otillbörliga fördelar gentemot konkurrenterna? Brydde de sig?
Hoppas ”drottningen” får hjälp och stöd nu. Det är inte hon som är fuskpellen, inte hon som ska skuldbeläggas.

Ikväll ska jag utsätta mig för en risk. Kolla på MFF, nämligen. Duttandets, plottrandets och den totala handlingsförlamningens MFF. Fotbollsälskarens glädjedödare.
Djurgården borta låter marigt. Ungefär som Örgryte borta härförleden. Eller vilken annan match som helst för den delen. För ett lag som inte kan göra mål blir alla matcher liksom mariga – och MFF har verkligen löjligt svårt med den ”lilla” detaljen. Tur att defensiven funkar, annars hade Superettan redan varit ett faktum.
Så illa kan det förstås fortfarande gå. Men, men, och här svindlar tanken: tänk om Ofere gör mål ikväll, tänk om MFF tar i alla fall en pinne. Då blir det nog allsvensk fotboll i Malmö även 2010.
Annars får man åka till Listerlandet, tra la la.

S E

Fint folk avgör sent...

Ungern-Sverige 1-2. Avgörande mål av Zlatan i sista övertidssekunden, nytt hopp om VM-slutspel 2010.
Ibland är fotbollen grymt orättvis, ibland är den grymt rättvis. Det här var liksom både och. Ungrarna måste känt sig överkörda av högre makter, svenskarna som vinnare på livets lyckohjul.
Men vilken match – och vilket rättvist slut det ändå blev, om ungrarna ursäktar. Länge sen jag såg Sverige genomföra en landskamp så här övertygande rent spelmässigt. Det borde ju, kunde ju, blivit både 2- och 3-0 om bara de s k marginalerna varit på blågul sida. Jag menar, under ordinarie speltid.
Istället 1-1 på straff i 80e minuten. Korrekt utdömd, onödigt vållad av en överambitiös Rasmus Elm. Fördömt, mors och goodbye till VM. Kändes det som just då.
Men hur var det nu? Var det inte just Elm som slog passningen till Zlatan, precisionspassningen som banade väg för den osannolika upplösningen…
Jag tror att det var så, minnet sviker lätt i exalterade ögonblick.
Ljuvligt förresten att Zlatan fick avgöra, annars hade han väl fått på faan av krönikörerna i morgondagens tidningar. Kraven på den mannen är som bekant skyhöga – och genial var han kanske inte i matchen, bara ”normalbra”. Elmander däremot…lysande! Safari likaså. Källström, Mellberg, Majstorovic. Ja, helst skulle man vilja nämna hela laget en sån här kväll. Plus Lagerbäck och Roland Andersson.
Hoppas damlandslaget tittade på. Här fanns en del att lära i fråga om inställning och attityd.

S E

Förlorad match, krossad dröm

Sverige-Norge 1-3.
Så tog EM slut redan i kvartsfinalen för de blågula fotbollsdamerna. Så sprack mediaballongen, hårdpumpad som aldrig förr. Och så förvandlades en sansad tv-kommentator till sanslös hejaklacksledare.
Det gör ont att förlora, särskilt när segern tagits ut i förskott. Det var det många som hade gjort här. ”Experterna” framförallt. Journalister, krönikörer, tidigare förbundskaptener, nuvarande förbundskaptener, gårdagens spelare, dagens spelare.
Sverige kunde inte förlora mot Norge. Sverige var för bra, Sverige skulle gå hela vägen till EM-guld den här gången. Det hade TV4 beställt i sin kampanj inför turneringen. Det hade varenda tidningsreporter på plats skruvat upp sig för.
Guld, inget annat.
Kanske var det därför fyrans kommentator Daniel Kristiansson fick ”spel” ikväll. Sa saker som ”jobbigt, otroligt, grymt, fruktansvärt” för att beskriva det svenska tillkortakommandet. Övergick till att vråla ”kom igen nu Sverige” istället för att kritiskt analysera själva spelet. Gav upp hoppet om en vändning sist av alla: ”än finns chansen” kved han med någon ynka minut kvar av matchen.
Som en fanatiker som vägrar inse att hans lag faktiskt kan förlora, har förlorat.
Det är bra med engagemang, ibland ännu bättre med en gnutta distans. Norge gjorde en fantastisk match, stal ju liksom inte segern. Kristianssons bisittare Pontus Kåmark påpekade också detta i sin slutkommentar, vilket var välgörande.
Om svenskorna tycker jag lite synd. Samma medier som har hyllat dem fram till idag kommer att totalsåga dem i morgon.
Däri ligger skillnaden mellan dröm och verklighet.

S E

Fotboll som fotboll - eller?

Det pågår ett Europamästerskap i damfotboll. I Finland, tror jag. TV 4 är där, pressen likaså, i alla fall den svenska. Det är ju politiskt korrekt numera att gilla damfotboll. Bejaka den, liksom. Helst inte kalla den damfotboll eftersom herrfotboll aldrig kallas herrfotboll, utan rätt och slätt fotboll.

Tanken med detta är lite diffus, jag gissar att det har något med jämställdhet att göra. Okej för mig – men det gör knappast fotbollen bättre. Damfotbollen alltså.
Såg en match ikväll. Holland mot Frankrike, kvartsfinal i detta EM. En långt utdragen skräckföreställning, måste jag tyvärr konstatera. 120 minuters spelsabotage innan straffar avgjorde i holländsk favör.
Var det här två av Europas åtta bästa lag…ja, då är läget för damfotbollen prekärt.

Den finska publiken verkar dock inte bekymra sig särskilt mycket om saken. Den lyser med sin frånvaro, nämligen. Stora arenor, tomma läktare. Det ser förfärligt ut. Har de ingen politisk hyfs alls, där borta i Suomi?
Nå. Sverige är kvar i turneringen. Både laget och medieuppbådet.
Heja.

S E

Radarparet Maria & Marita...

Ser att Maria Abrahamsson skall göra en Marita Ulvskog. Dvs lämna tidningsvärlden för en politisk karriär.
Journalist Ulvskog har gjort det i Socialdemokraterna, inte utan framgång. Inte utan bakslag heller, vid närmare eftertanke. Journalist Abrahamsson ämnar göra det i Moderaterna, helt i linje med sitt förflutna som ledarskribent i Sveriges blåaste tidning. Och med sitt argumenterande i SvT:s nyhetspanel om fredagsmornarna.
Det är där Maria Abrahamsson profilerat sig för en bredare massa - ofta och dessvärre genom att ge arrogansen både röst och ansikte. Ungefär som Marita Ulvskog fast från motsatt utgångspunkt, alltså.
Lycka till, får man väl säga som god demokrat.

S E

Zlatans "godkända" debut

Yes!
Zlatan gjorde inte bara mål i Barcelonadebuten, han gjorde en stark insats överhuvudtaget. Kanske inte briljant eller magisk, men gedigen och självuppoffrande på ett sätt som mera sällan syntes under hans tid i Inter. Härligt att skåda, nästan rörande med publikovationerna efter hans tjusiga premiärmål.
Fast alla var inte imponerade. Å nej.
Inte Hasse Backe till exempel. Backe är så kallad expert i TV4, känd också från diverse tränaruppdrag, senast ett fiaskobetonat i Mexiko tillsammans med Svennis.
”Godkänd”, sa Backe om Zlatans debutmatch i La Liga. Kort, koncist och knastertorrt. Godkänd, inte mer.
Glädjedödare där. Är det så svårt att säga ”bra”? Är det så omöjligt att höja den kritiska falkblicken och se det positiva?
Och sen Hussfeldt, matchkommentatorn. Mannen som vägrar säga Zlatan i tv. Istället får vi ”Ibrahimovic”, varvat med ”svensken”. Förlåt, men vad är detta för jävla trams? Hela Sverige är Zlatan med Zlatan; hans belackare, hans beundrare, min mor som snart fyller 93.
Så lägg ner, Hussfeldt. Ditt distanserade ”Ibrahimovic” är inte godkänt.

S E