Jag har varit en redig smålänning de senaste dagarna. Bott i stuga (utan tv). Vandrat genom skogen ner till en vidunderligt vacker insjö. Fiskat i timmavis. Grillat abborre. Brynt kantareller. Druckit blåbärssnaps, sköljt ner med öl av märket…just precis, Småland.
Om nu rediga smålänningar gör sånt.
Skönt har det varit i vilket fall. En lisa för själen, som man brukar säga.
Tillbaka i vardagen ser jag i tidningarna att friidrotts-VM:s ”drottning” visade sig vara hermafrodit. Tvekönad alltså.
Dags för en tredje tävlingsklass nästa gång? Men allvarligt, måste det ett VM-guld till för att upptäcka mänskliga tragedier? Eller är VINNA så jävla viktigt att både omdöme och omtanke går förlorat?
Runt den artonåriga huvudpersonen fanns väl ett antal vuxna – ledare, tränare, kvinnor, män – som rimligen måste insett att deras guldklimp rent prestationsmässigt hade otillbörliga fördelar gentemot konkurrenterna? Brydde de sig?
Hoppas ”drottningen” får hjälp och stöd nu. Det är inte hon som är fuskpellen, inte hon som ska skuldbeläggas.
Ikväll ska jag utsätta mig för en risk. Kolla på MFF, nämligen. Duttandets, plottrandets och den totala handlingsförlamningens MFF. Fotbollsälskarens glädjedödare.
Djurgården borta låter marigt. Ungefär som Örgryte borta härförleden. Eller vilken annan match som helst för den delen. För ett lag som inte kan göra mål blir alla matcher liksom mariga – och MFF har verkligen löjligt svårt med den ”lilla” detaljen. Tur att defensiven funkar, annars hade Superettan redan varit ett faktum.
Så illa kan det förstås fortfarande gå. Men, men, och här svindlar tanken: tänk om Ofere gör mål ikväll, tänk om MFF tar i alla fall en pinne. Då blir det nog allsvensk fotboll i Malmö även 2010.
Annars får man åka till Listerlandet, tra la la.
S E
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar