Fint folk avgör sent...

Ungern-Sverige 1-2. Avgörande mål av Zlatan i sista övertidssekunden, nytt hopp om VM-slutspel 2010.
Ibland är fotbollen grymt orättvis, ibland är den grymt rättvis. Det här var liksom både och. Ungrarna måste känt sig överkörda av högre makter, svenskarna som vinnare på livets lyckohjul.
Men vilken match – och vilket rättvist slut det ändå blev, om ungrarna ursäktar. Länge sen jag såg Sverige genomföra en landskamp så här övertygande rent spelmässigt. Det borde ju, kunde ju, blivit både 2- och 3-0 om bara de s k marginalerna varit på blågul sida. Jag menar, under ordinarie speltid.
Istället 1-1 på straff i 80e minuten. Korrekt utdömd, onödigt vållad av en överambitiös Rasmus Elm. Fördömt, mors och goodbye till VM. Kändes det som just då.
Men hur var det nu? Var det inte just Elm som slog passningen till Zlatan, precisionspassningen som banade väg för den osannolika upplösningen…
Jag tror att det var så, minnet sviker lätt i exalterade ögonblick.
Ljuvligt förresten att Zlatan fick avgöra, annars hade han väl fått på faan av krönikörerna i morgondagens tidningar. Kraven på den mannen är som bekant skyhöga – och genial var han kanske inte i matchen, bara ”normalbra”. Elmander däremot…lysande! Safari likaså. Källström, Mellberg, Majstorovic. Ja, helst skulle man vilja nämna hela laget en sån här kväll. Plus Lagerbäck och Roland Andersson.
Hoppas damlandslaget tittade på. Här fanns en del att lära i fråga om inställning och attityd.

S E