Sverige ville, Danmark ville och kunde

Danmark-Sverige 20-19.
Otroligt spännande VM-match, bitvis nästan gastkramande. Prestigen lagen emellan gick rakt genom tv-rutan - och en sak är väl trots allt säker: när krutröken skingrats stod rätt lag som vinnare.
Danmark hade viljan OCH spelskickligheten. Sverige hade viljan men saknade spelskickligheten. Inte generellt, bara på alltför många händer. Högersidan t ex var en smärre katastrof; inte ett enda mål kom därifrån. Inget från sexorna, inget från niorna.
Nyckelspelare som Torstenson och Gulldén togs dessutom bort av det danska försvaret, resolut och brutalt om vartannat. Torstenson verkade nästan paralyserad, sköt som en kratta i den mån hon sköt överhuvudtaget. Bollfumlig var hon också, särskilt i slutskedet. Men man ska inte vara orättvis - på Torstensons pluskonto fanns ett stort antal målgivande passningar.
Bäst i den offensiva delen var Helleberg på vänsterkanten, jämte Johanna Ahlm som pånyttfödd straff- och halvdistansskytt. I försvaret var alla mer eller mindre grymma, därav målsnålheten och spänningen.
Sen kan man ju inte annat än imponeras av detta Danmark. Den farten, den tuffheten, den förmågan att ersätta skadade stjärnor med nya fräscha förmågor. Där är Sverige helt enkelt inte jämbördigt - och inte många andra nationer heller.
VM går vidare, Danmark sällar sig definitivt till medaljaspiranterna. För svensk del kan det roliga snart vara över, Frankrike i åttondelen låter nästintill omöjligt.

S E