Norge-Frankrike 32-24.
VM-final, ja. Spänning, nej. Bara en grym styrkedemonstration av norsk damhandboll. Nästan så jag tyckte synd om fransyskorna. De försökte verkligen, laborerade med olika uppställningar och spelidéer, stred smått desperat för att komma in i matchen.
Men blev utklassade. Och led förstås kolossalt av att de skadade stjärnorna Signate och Pineau saknades. Å andra sidan saknade även Norge ett par av sina normalt tongivande spelare - men det är Norge det. Landet där nya stjärnskott ploppar upp liksom oavbrutet, som komna ur drivhus för handbollsplantor.
Seriöst undrar jag vad di gör. Och hur. Vad har dom i Norge som vi saknar i Sverige? Bättre ledare? Annorlunda träningsmetoder? Tjejer med medfödd talang för just handboll tror jag inte på, det verkar långsökt.
Inte lönt att fundera kanske. Det är som det är. Norge äger damhandbollen, så som Sverige en gång ägde herrhandbollen.
Kul att Blekinge fick vara med på ett hörn i VM-finalen. Karlskronadäkan Amanda Kurtovic var ju dessutom alldeles lysande. Fyra mål bidrog hon med, två på kyliga straffkast. Hellgren i tv lät nästan sur över att svensk handboll tydligen sjabblat bort denna talang - men Amanda själv visste nog vad hon gjorde när hon valde Norge.
Vem vill inte vinna VM-guld?
S E
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar