HK Malmö-Lugi 35-22.
Var i valet och kvalet. Tv-soffan och Sveriges match i dam-VM eller Baltiskan och Skånederbyt? Glad att jag sent omsider bestämde mig för det senare. Detta var propagandahandboll från Malmös sida, framförallt under den första halvleken.
Lugi var liksom aldrig med i matchen - jo, några minuter i början men inte mer. Svårt att avgöra om Malmö gjorde Lugi uruselt eller om Lugi gjorde sig uruselt av egen svaghet. Illa var det i vilket fall. Målvaktsspelet, försvarsspelet, skyttet, kombinationerna som jag antar att man nöter på träning efter träning; allt var i det närmaste obefintligt. Och playmakern Anders Hallberg, som jag tycker så mycket om, hade fler fel än rätt matchen igenom. En av Malmös bästa spelare, undslapp sig någon på läktaren när Lugikaptenen fumlat bort typ fem bollar för mycket. Elakt sagt ja, men nog har man hört värre lögner.
Men det var härligt att se Malmö ikväll. Äntligen lite flow i spelet, äntligen stabilitet och skärpa över 60 fulla minuter. Oscar Jensen i buren fick priset som lagets bäste, okej för det. Själv hade jag inte protesterat om Pape Granvig fått pris, hans kanonmatch var s a s mer otippad. Sen gillar jag Linus Persson, mer och mer för varje match. Killen är bara 18 år men har väldigt mycket i sig, det syns allt tydligare. Tre mål den här gången, fler kommer. Dock inte på ett tag; Linus ska opereras (knä) i veckan och lär bli borta till februari nån gång. Synd.
Nästan lika synd som det är om Lugi...om nu den här matchen ska tas för ett mått på lagets standard.
S E
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar