MFF på villovägar

Gefle-MFF 2-0.
Jag är normalt ingen vän av lokalpatriotism, snarare tvärtom. Men här måste jag ändå undra: är MFF ett Malmölag eller? En säger en skåning i startelvan, Bjärredssonen Daniel Andersson. I övrigt idel importer av skiftande kvalité. Stockholmare, göteborgare, örebroare, danskar, finnar, brassar, juggar...allt medan MFF:s egna talanger fick avnjuta matchen från bänken. Eller avnjuta, genomlida är kanske ett bättre ord.
Jag undrar bara i mitt stilla sinne vad sådant gör med lagmoralen, i den mån sådan finns nu för tiden. Vad har MFF för mål och mening med sin ungdomsverksamhet om köpespelare utifrån ändå går före i kön? Tror inte klubben på sin egen förmåga? Hur förklarar man för Rexhepi, Mehmeti och Alex Nilsson att ett Häckenpar måste bilda anfall? Hur långt och länge ska Daniel Larsson behöva löpa innan HAN hamnar på bänken?
Och så det här med att ställa över spelare som varit på landslagsuppdrag. Försvaga laget medvetet. Vad är det för jävla manér? Tror Rikard Norling att han kommit till en lekstuga?
Allsvenskan är värd en seriösare inställning än så, tycker i alla fall jag. Men grattis Gefle till säkrat kontrakt, ödmjukhet slår alltid hybris.

S E