Får man tycka synd om en syndare?

Typiskt mig. Nu har jag redan nått den där punkten då jag tycker synd om Håkan Juholt. Ångrar t ex att jag kallade honom superrufflare häromdan, kunde nöjt mig med rufflare. Man ska aldrig sparka på den som ligger, sen får det vara en politiker eller vad som helst. Och drevjournalistik är bland det värsta jag vet, det är den som ständigt väcker min tycka-synd-om-känsla.
Tänker på Håkan Juholts tonårssöner hemma i Oskarshamn. Tänker på hans åldriga mamma, hon som var så omåttligt stolt när "lille Håkan" blev partiledare. Jag tror de lider i dessa dagar. Det finns så många offer när drevet går - men vad bryr sig en jägare om det?
Nej, jag skall inte försvara Juholt. Det går inte. Han själv borde förstås tänkt på sina nära och kära. Och på offentlighetens pris.
Hoppas ändå att Håkan Juholt ges en någorlunda anständig sorti från posten som S-ledare - och att han reser sig i sinom tid. Kanske, slår det mig, kan han återgå till sitt gamla yrke. Journalist. Där behöver man inte vara felfri.

S E