Whiskyfest och handbollspest

Hoppade fotbollspremiären idag. Gick på whiskymässa, min go'pilt. Där blev jag förresten varse att MFF inte alls är hela Malmös angelägenhet. Vansinnigt mycket folk ringlade runt på mässan ute vid Hyllie - och detta under matchtid. Själv fick jag vad jag tålde. Av allt. Trängsel, whisky, köbildning, mera whisky, allmän kalabalik samt en skvätt rom. Sen drog jag. Mot Baltiskan. Är man handbollsnörd så är man. Matchen var dessutom en aptitretare de luxe. HK Malmö mot Hästö, alias HIF Karlskrona. Under cykelturen till skådeplatsen intalade jag mig att detta skulle bli Karlskronas dag, Karlskronas match, Karlskronas hyllning till alla oss som råkar vara födda i "staun". Det sket sig brutalt. Matchen hann knappt börja förrän jag nyktrade till och insåg sanningen: HIF Karlskrona är ända in i sista omgången elitseriens blodfattigaste lag. Var faan finns temperamentet? Viljan? Stoltheten? Kommunikationen? Det enda som hördes var ett öppet mudder mellan tränare Schefvert och mittnian Halén i första halvlek. Vilket förstås säger en del om läget i klubben. HK Malmö - utan Pecikoza, utan Petersen, utan Linus Persson - kunde liksom inte undgå att skoja hem matchen, 30-25. Hästös målvakter räddade i princip ingenting - och varför Möller-Madsen fick 60 minuters speltid begrep möjligen Schefvert men definitivt ingen annan. En säger en Karlskronaspelare värmde mitt hjärta: Jasmin Arifagic, vänstersexan. Stundande kval mot OV Helsingborg vill jag helst inte tänka på...men som HIF Karlskrona såg ut idag (igen) är jag nästan benägen att redan nu säga grattis OV.