Resultaten okej - men inte coachingen

Två säsonger, två slutspel. Ulf Sivertssons tid som tränare i HK Malmö är över - och ingen kan ta ifrån honom de godkända (inte mer, inte mindre) resultaten. Men tyvärr. Ingen kan heller ta ifrån honom den systematiska utfrysningen av vissa spelare. Bozo Andjelic (bland andra) i fjor. Komayesh och Petrusson den här säsongen, även Simon Nyberg efter värvningen av Fredrik Petersen. Hampus Nygren höll jag på att glömma, han har i princip suttit av två hela säsonger som bänknötare. I min bok sänker detta Sivertssons betyg till närmare 1 än 2 på en femgradig skala. Själva modellen känns förlegad, moderna handbollstränare ser till att involvera samtliga spelare. Titta på Seifert i Ystad. Eller på Axnér i Lugi. Titta på snart sagt vilken tränare som helst i elitserien. Få om ens någon coachar lika "smalt" som Sivertsson. Se förresten på de fyra lag som går mot semifinal i SM-slutspelet...alla dessa har icke sällan tio á tolv målskyttar i matchprotokollen. Dvs betydligt fler än antalet spelare som får beträda banan i HK Malmö. Någon invänder kanske att Malmö har tunnare trupp eller färre kvalitetsspelare men det är, vill jag hävda, minst en halv lögn. Inför den här säsongen hade även Malmö två spelare på varje position. Att skador ställt till det i viss mån förstärker snarast grundproblemet: Sivertssons coaching. Alla spelare växer med förtroende, lika självklart som att alla spelare krymper med brist på förtroende. Och den som frysts ner under lång tid tinar inte upp bara för att omständigheterna kräver hans medverkan i säsongens elfte timma. Så lätt är inte livet. Men sluthackat nu på Ulf Sivertsson. Som tränare är han säkert skicklig, som taktiker dokumenterat slug. Ska bli spännande att se om efterträdaren Tönnesen kan modernisera coachingen.