Magisk match, Malmö

HK Malmö-RIK 31-29. Jag underskattade två saker grovt. Dels publikintresset, dels HK Malmös kampmoral. Sen överskattade jag en sak minst lika grovt. RIK:s slagstyrka. Obegripligt att ett så namnkunnigt lag kan vika ner sig så totalt som skedde i andra halvlek. RIK hade ju matchen, ledde med 16-12 i paus och kändes just då mer överlägset än så. Gud vet vad som hände sen men i vilket fall var Malmös resning grymt imponerande. Ett målvaktsbyte - Jensen ut, Nielsen in - gjorde förstås sitt till, Stephen Nielsen var lysande sista 20. Försvarsspelet, som varit närmast obefintligt i första halvlek, blev också allt bättre samtidigt som de tekniska felen blev allt färre. Spelarna lyfte sig faktiskt till oanade höjder, nästan varenda en. Thynell, Lindahl, Kasper Olsen, Pape Granvig...men framförallt kanske Jakob Berglund. Hört talas om den killen? Inte jag. Kom tydligen från Lugi inför säsongen, var aldrig nära en A-lagströja där. Skulle knappast varit det i Malmö heller - om det inte vore för det rent osannolika mittsexeländet. Där Carl-Johan Andersson ikväll blev tredje offret när han tvingades bryta matchen redan efter några minuter. Axelskadad, sades det. Låter illavarslande med tanke på att mannen är veteran och har varit ute i proffssvängen i många år. Nå. Det var därför unge Berglund kom in. Inte direkt, snarare sent omsider och bara i anfall. Proppen gjorde helt enkelt en Kajsa Warg: tog vad han hade. Och fick en succé - Berglund satte sina tre lägen stensäkert, grejade dessutom ett par utvisningar och någon straff. Sicken debut! Till sist en annan och betydligt sorgligare sak. Mirsad Pecikoza kan - och bör - ha gjort sin sista match för HK Malmö. Inte pga korsbandsskadan utan pga upprepad hustrumisshandel. Åtal är väckt, rättegång väntar. Dom återstår, förmodar att det är den klubben avvaktar. Vem sa att idrotten fostrar gentlemän?