Detta var - handboll

HK Malmö-Guif 27-25. Fattar nästan ingenting. Hur faan kunde Malmö vinna detta? Laget gjorde ju inte mål förrän i tionde minuten, då hade Guif redan gjort fem. En viss uppryckning ledde till halvtidssiffrorna 11-14 och vagt hopp om en anständig förlust, inte mer. Sen vet jag inte vad spelare gör under en pausvila eller vad en pausvila gör med spelare...men nåt måste det vá. Här kom HK ut som ett helt nytt lag - och jo, Guif likaså fast i negativ bemärkelse. Märkligt. Eskilstunalaget vaggades kanske in i tron att matchen var körd, att det helt enkelt inte gick att förlora mot ett så mediokert Malmö. Men som någon stönade på läktaren när allt vände: detta är handboll. Möjligheternas sport, tror jag att damen ifråga menade. Annars kunde hon stönat - Kasper Olsen. Dansken var formidabel, faktiskt redan i första halvlek när alla andra Malmöspelare var "å banan". I andra halvlek fick han simsalabim assistans, inte minst av outsiders som Hampus Svännel och Jacob Berglund. Tre respektive fyra mål från duon som normalt tillbringar handbollslivet på bänken, snacka om gemensam giftpil mot tränare Proppen. En man till måste nämnas: Stephen Nielsen i målet. Andra halvan av matchen visade han den klass han INTE visat på väldigt länge. Det bidrog så klart till svängningen, alla vet ju vad fullödigt målvaktsspel kan betyda för ett handbollsresultat. Planens skickligaste spelare fanns dock i Guif. Mattias Zachrisson. Den handleden, det skottet, suck. Tur för Malmö att inte ens han verkade riktigt fokuserad efter den "mystiska" pausvilan.