Fria tankar kring tillståndet i världen

Kan man skuldbelägga ett helt folk för maktelitens illdåd? Alla ryssar - barn, unga, vuxna, äldre - för Putinregimens ”militära specialoperation” i Ukraina? Alla palestinier - barn, unga, vuxna, äldre - för Hamasstyrets terrorattack mot Israel? Alla judar - barn, unga, vuxna, äldre - för den israeliska regeringens utdragna så kallade självförsvar? De flesta människor, vill jag tro, skulle nog svara nej på själva kärnfrågan.

*. *. *

Ändå är det precis vad som sker. På olika sätt och från skilda utgångspunkter, men i slutänden samma. Maktens krig, folkets straff. I Rysslandsexemplet sanktionerat av hela Den Fria Världen. USA, FN, EU, FIFA, IOK; rubbet mot Ryssland liksom. Vapenstöd till Ukraina, sanktionspaket efter sanktionspaket för att bryta ner den ryska stridsförmågan. Ja, det är rimligt. Eller i vart fall svårt att argumentera emot. Men nej, det har hittills inte gett nåt resultat. Kriget fortsätter. Putin sitter där han sitter. Oåtkomlig. Immun mot sanktionerna. Det är folket som drabbas. Ryska idrottsungdomar som stängs ute från den internationella gemenskapen. Ett helt land som peststämplas. Som om Oleg och Olga valt att födas just där. Som om varenda ryss hade en liten Putin i sig. Tillåt mig tvivla.

*. *. *

I morse hörde jag på tv att antisemitismen - judehatet - blossat upp runt om i Europa. Som det alltid gör när Israel får en anledning att utöva ”självförsvar”. Lika tragiskt och sorgligt varje gång. Man borde kunna diskutera formerna för Israels försvars- och säkerhetspolitik, fullt legitimt kunna ifrågasätta eller rent av kritisera den. Utan att det uppfattas som ett kollektivt skuldbeläggande av alla judar i världen. Utan att väcka den antisemitism som tydligen ligger där och pyr hela tiden. I vissa kretsar, bör förstås understrykas. Folk i allmänhet går inte omkring med något latent judehat i bagaget, det vägrar jag tro. I just Malmö kan jag ibland undra om inte ”arabismen” är mer utbredd. Islamofobi betydligt vanligare än antisemitism. Vistas man i samma rum som SD-sympatisörer låter det definitivt så.

*. *. *

Dödstalen i Gaza rapporteras nu ha passerat 10 000. Tiotusen människoliv. Varav fyratusen barn. Viss reservation: siffrorna kan aldrig verifieras, under pågående krig finns inga säkra eller neutrala källor. Men oavsett: oskyldiga faller offer, civilbefolkningen pliktar med sina liv för maktapparatens fredsförakt. Urskiljningslöst, makabert, hjärtskärande grymt. Och då har världen av allt att döma bara skådat början; ett par hundra israeler sitter som gisslan i Gaza’s underjordiska system, så länge Hamas vägrar frige dem så länge vägrar Israel att ens förhandla om ett eldupphör. Bombpolitiken fortsätter på obestämd tid - bokstavligt talat över huvudet på vanligt folk. Av en terrorklassad organisation som Hamas kan man inte vänta sig bättre. Där finns inget anseende att värna, bara en vanheder att bekräfta. 

*. *. *

Av ett demokratiskt land som Israel kan man önska sig något annat, något mer civiliserat. Något som inte splittrar opinionen. Vilket primitiv vedergällning de facto gör. Att möta våld med mångdubbelt värre våld flyttar liksom fokus: offret blir förövare, ”självförsvaret” trumfar den utlösande terrorn. Om jag nu får sitta här på min kammare och spekulera fritt kring tillståndet i världen. Farligt, farligt. Lätt att bli missförstådd. Men det bjuder jag på, vid 78 har man inte mycket att förlora.