Borås för mig? Först och främst min fru, så klart. Född och uppvuxen där, dialekten i (någorlunda) behåll. Därefter Sulan. Alias Ingvar Carlsson. Sveriges förre statsminister, mannen som tog vid efter det tragiska slutet på Olof Palme-epoken. Som god trea tickar det gulsvarta fotbollslaget in. IF Elfsborg. Omsusat redan i min barndoms 1950-tal. Henry Larsson, Lasse Råberg, målvakten Ingemar Haraldsson med flera, med flera; jag hade dem på Alfabilder allihop. Senare anslöt en center vid namn Wigar Bartholdsson - och med honom på topp vann Elfsborg allsvenskan. 1961 närmre bestämt, som nykomling. Undrar om inte Bartholdsson vann skytteligan också, mål gjorde han tämligen frekvent i alla fall. Om jag minns rätt - i det fallet har jag inte googlat.
*. *. *
Sen dess har Elfsborg liksom rotat sig bland de stora klubbarna i svensk fotboll. Alltid nämnts med respekt. Blivit cupmästare, ofta tagit medalj i allsvenskan. Fast mera sällan guld. Bara vid två tillfällen efter -61, båda under 2000-talet. 2012 senast. Många stjärnor har fostrats och utvecklats - men också avrundat sina karriärer - i den gulsvarta dressen. Anders Svensson den störste. 148 landskamper, svenskt rekord (på herrsidan). Min egen specielle favorit var dock en annan Svensson. Mathias, den tuffe anfallaren. Proffs i England under några år, brittisk i hela sin spelstil, tillbaka för att bli svensk mästare med Elfsborg 2006. Lite typiskt Elfsborg alltså, detta med hemvändare. I dagens lag finns flera sådana exempel. En gång Elfsborg alltid Elfsborg, bara några utlandsår emellan.
*. *. *
På söndag kommer denna fina klubb till Malmö för Årets Match. Den som avgör var det allsvenska guldet ska hamna. Fina? Ja, med Elfsborg finns inget kontroversiellt. Inget som retar. Inget att hänga upp ett hat på, sådär som hårdföra fotbollssupportrar gärna gör nu för tiden. Inte vad jag vet. Men föralldel; det kan ju räcka med att laget står i vägen för ett MFF-guld. Om jag ska gå? Nej. Törs inte. För mycket rök och dimma, jag är faan astmatiker. Slutsålt dessutom. Storbild på Möllan? Nä, inte det heller. Kul initiativ, lömsk logistik. Folk i trängsel, adrenalin på högspinn, risk för ”fel” resultat...bevare mig väl. Tänk om man behöver fly. Springa för livet. Kan inte, klarar på sin höjd att lunka. Tre till fem meter. Tv:n blir bäst. En jäkla fin uppfinning måste jag säga, fanns inte på Henry Larssons tid.
*. *. *
Hur det kommer att gå i själva matchen vet jag lika lite som någon annan. Tomt i kaffekoppen, blankt i kristallkulan. För husfridens skull borde jag kanske hålla på Elfsborg - men den aspekten faller på min hustrus relativa ointresse av saken. Hon har gjort upp med sitt Boråsförflutna, lagt Elfsborg åt sidan. Tycker f ö att fotbollen i stort är något överreklamerad som företeelse. Men hon känner faktiskt Elfsborgs gamle busschaufför, så lite glad blir hon nog om rätt lag vinner. Viktigast - där är vi överens - är att matchen avgörs under värdiga former. Utan upplopp, utan pyromani, utan oro för nära och kära på plats. Fred och kärlek, tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar