MFF-Elfsborg 1-0. Får jag tycka lite synd om Elfsborg? Sjysst. Då gör jag det - i samma andetag som jag gratulerar MFF till ännu ett allsvenskt guld. Det 23e i ordningen. Men det första från ett utgångsläge liknande dagens: kniven mot strupen i en ren seriefinal, seger ett absolut måste. Det skulle en straff till. Ett domslut som kan diskuteras. Som kommer att diskuteras. Till ingen nytta; Kiese Thelin tog vara på chansen, sänkte Elfsborg, avgjorde dramat.
*. *. *
Guldfinalen blev precis så gastkramande som man kunde befara. Eller hoppas. Mycket duellspel. Tuffa närkamper. Pumpande adrenalin. En match för kompromisslösa pojkar - och sådana fanns i båda lagen. Fast flest i MFF, tyckte jag nog. Pena och Berg Johnsen på mitten. Nämnde Kiese. I princip hela backlinjen, hårt ansatt på slutet. Men smått överraskande även lirare som Ali och Nanasi. Blåställen var på överallt, smoking förbjudet. MFF krigade ner Elfsborg, vann turligt men rättvist.
*. *. *
Att festen stördes av bengalbrännare och andra bråkstakar i supporterklackarna var förutsebart. Det är den svansen fotbollen har numera. Jag trodde i min enfald att just Elfsborg kanske var ett undantag - men icke. Frågan är om inte bortalagets följe vann ”matchen i matchen”, halvtidspausen på över en timme (!) hade i vilket fall sin upprinnelse där. En eloge till alla vettiga supportrar som - med hjälp av tjänstgörande vaktstyrka - lyckades avväpna stollarna och göra matchen genomförbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar