Sverige-Estland 2-0. Janne Anderssons sista föreställning som svensk förbundskapten. Mycket känslor, lite folk. Blott elvatusen åskådare på Friends Arena, en historiskt låg notering. Men befriande med vinsten så att Andersson kunde lämna jobbet på plus rent statistiskt. 94 landskamper, lite över 50 i segerprocent. Ett ganska normalt facit för en förbundskapten, skulle jag tro. Sju år på posten är lång tid, enbart framgång en utopi. Så smal och konkurrensbefriad är fotbollen bara på sociala medier. Där har Janne Andersson fått sina fiskar varma på senare år. Dessförinnan var han nästan kärleksbombad. Resultaten styr och minnet är kort. Samtidigt: som förbundskapten måste man nog tåla en del, fotbollsfamiljen är full av besserwissers.
* * *
Själv tyckte jag att Andersson började tappa taget (och resultaten) den gången han tog ut Andreas Granqvist i en EM-trupp. Inte för att spela - Granqvist var skadad och obrukbar - utan som något slags resursperson på läktaren. Veteranvurm på bekostnad av någon yngre fräschare spelare. Men det skulle snart bli värre: Janne Andersson for till Milano för att deala med Zlatan om landslagscomeback. Jag minns inte nu om Zlatan fyllt 40, kanske var han bara 39. Men i vilket fall ljusår från sin forna glans, oförmögen att tillföra landslaget någon spetskvalitet. Där fattade jag aldrig hur Andersson tänkte.
* * *
Å andra sidan. Under Janne Anderssons tid som förbundskapten blev ynglingar som t ex Kulusevski, Cajuste och Alexander Isak landslagsmän. Dörren var inte stängd, nyckelhålet möjligen lite svårforcerat. Och tyvärr återstår väl de stora genombrotten i blågult för nämnda trio, i Anderssons landslag ville det liksom aldrig lossna. Varför vet nog bara A-lagsexperter som Bojan Djordjic. Som f ö var frånvarande på TV6 ikväll. Rimlig misstanke: kanalen ville ge Andersson ett mjukt slut. Riskminimera på fotbollsspråk. Djordjic & Janne blev ju på goda grunder en snackis i kretsar som gillade kändisbråk i offentligheten.
*. *. *
Apropå fotbollslandslaget och Janne Andersson-eran kom jag på mig själv med en kunskapslucka. Vad heter hans assistenter? Alla dessa matcher man sett, alltid med samma två nunor på var sin sida om bossen...utan att man lärt sig namnen. Märkligt. Den ene kan heta Westergren, jag är långtifrån säker. Den andre - han som liknar en pojke - har förblivit anonym. Suttit där med sin lilla laptop, haft en tydlig roll, förmodligen visst inflytande på det taktiska. Stör mig att jag inte vem den unge mannen är. Vad han har för kvalifikationer, tränarmeriter etc. Varför han aldrig intervjuats i tv, aldrig fått sin namnskylt i rutan. Medialt har ledarskapet varit väldigt Anderssoncentrerat. Men vem vet, kanske blir det den anonyme bisittaren som tar över?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar