Sverige är som bekant bäst i världen i damfotboll. Nej, jag skojar. Bara på den officiella rankinglistan. Som ingen begriper. Sveriges damer har såvitt jag vet inte vunnit ett förbannat skit i de stora mästerskapen - och då ska man komma ihåg att konkurrensen fortfarande är relativt begränsad. Jämfört med herrfotbollen ytterst begränsad. Stolligheten i att Sverige rankas etta bevisades igår igen: 0-1 mot Schweiz i OS-kvalet, ajöss till Parisspelen -24. Jag såg inte matchen, hade annat för mig. Men börjar man inte ana lite Janne Andersson-syndrom även hos damernas förbundskapten Peter Gerhardsson?
*. *. *
Detta med resultaten. Hyggliga länge, ibland bra, vikande trend vartefter. Med kulmen nu i OS-kvalet. Detta med sentimentaliteten. Att hålla fast vid gamla spelarfavoriter, att liksom värna familjen. Mänskligt kanske, men föga modigt. Förnyelse och föryngring försenas, tilliten för de unga finns där inte riktigt. ”Stå på tillväxt” är en svensk paradgren, Gerhardsson såväl som Andersson verkar gilla den. Själv är jag tveksam för att inte säga kritisk - men det kan ju bero på att jag inte är förbundskapten. Alltid lättare att hacka u p a, så att säga. Och rankingen, i all sin gåtfullhet, talar förstås för att jag bör knipa käft.
*. *. *
VM i damhandboll har inletts. Utan min ”medverkan”. En enda match har jag sett hittills, Tyskland-Japan häromkvällen. Ett av mina bättre val; härligt att se japanskornas spelglädje och attityd. Full fart framåt, lite klen fysik men så mycket hjärta. Och många oslipade diamanter i laget, svåra dock att urskilja. I Japan finns inga bänkspelare, alla får va’ med, bytena duggar tätt. På målvaktsposten inte minst. Tre olika avlöste varann där, in och ut med jämna mellanrum. Synd att det inte blev poäng. Tyskorna avgjorde i sista anfallet, 31-30. Men annars är inledningsrundan i dam-VM ganska tradig numera, tycker jag.
*. *. *
Viljan att bredda turneringen har gjort att många blåbär slinker med. Resultaten blir därefter. Helt förutsägbara, eliminerat spänningsmoment. Defilering mot mellanrundan för de bästa. Sverige t ex. Lätt grupp, kan helt enkelt inte missa avancemang. Nåt skaver med att ett världsmästerskap i handboll ska vara späckat av uppvisningsmatcher...i väntan på allvaret. Tids nog kommer det förstås. Och då lär väl guldet bli en trepartsaffär. Norge, Danmark, Frankrike, någon av dem. Med Sverige som outsider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar