HK Malmö-Lugi 27-21. 1600 pers! På handboll i Malmö. Det tar sig. Möjligen, inte säkert. En gång är ingen gång - och gårdagens match var derby, många tillresta handbollsvänner från Lund förgyllde publiksiffran. Synd om dem; Lugi förmådde inte göra match av det hela. Om det berodde på egen svaghet eller Malmös styrka vet jag inte, kanske en kombo. Själv blev jag lite sen så mina intryck baseras på delar av matchen (andra halvlek framförallt). Och då var det klasskillnad. Handboll blir roligare när två lag är någorlunda jämbördiga, så var det tyvärr inte här.
*. *. *
Lugi såg lätt ut. Klent, tunt. Ingen överraskning i och för sig; laget är byggt på lågbudget, saknar tyngd och rutin. Gamla försvarsstarka Lugi finns inte längre, fjolårets offensiva spetskvalitet är också borta. Svårt att vara målvakt i dagens Lugi - men ingen skugga över Victor Hedberg, han höll väl snarare siffrorna nere igår. HK Malmö? Bra så länge det behövdes. Tio bollar upp innan skärpan klingade av och segermarginalen krympte. Grötta guldkornet igen. Mål från distans, mål på kontring eller genombrott, hjärnan bakom alla spelmönster; norrmannen visade hela sitt register.
*. *. *
Härnäst möter HK Malmö Sävehof. Två gånger om. Först borta, sen hemma strax före jul. Annat än Lugi, får man förmoda. Blir intressant att se om Grötta kan briljera även mot giganten från Partille. Och om säsongens upplaga av HKM verkligen är ett topplag på riktigt. Hittills ser det så ut, överraskande nog. Varning dock för numerären. Det är förstauppställningen som är vass, samma sex/sju spelare som gör jobbet i match efter match. Tiden med ”två alternativ på varje position” är förbi, skador kan bli förödande. Vilket förstås gäller för många av ligalagen.
*. *. *
Hedersgäst i Baltiska hallen igår: Daniel Ståhl, diskuskungen. Snyggt hyllad av HK Malmö för bragdguldet häromdan. Jämte honom är alla handbollsspelare - även de välväxta - påfallande små.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar