NyĂ„rsafton 2023. Jag möter den med ödmjukhet. Sent i livet liksom. Nya infallsvinklar pĂ„ firandet, mindre sorglöst Ă€n förr. Normalt, vill jag tro. Vid 78 har man sprallat av sig det vĂ€rsta vad gĂ€ller mĂ€nskligt sĂ„vĂ€l som omĂ€nskligt upptrĂ€dande. Kvar finns en nĂ„gorlunda civiliserad seniorupplaga av den man en gĂ„ng var. Vemodigt? ĂndĂ„ inte. Snarare skönt. Det tĂ€r att jaga kickar. Kostar pĂ„ att utmana ödet. KĂ€nns för jĂ€vligt att vakna i dimma dan efter den Ă„terkommande nyĂ„rstĂ€vlingen ”fullast vinner”. NĂ„gon - det kan ha varit jag sjĂ€lv - kallade mig svensk mĂ€stare i bakrus. Kul dĂ„. Inte nu. Eller jo, lite kul fortfarande.
*. *. *
Jag har haft tur, den saken Àr klar. I skenet av det förflutna alltsÄ. Annars hade jag inte suttit dÀr jag sitter i skrivande stund. Med klÀdkoden intakt: alltid kÀrlekens fÀrg i olika nyanser. Aldrig svart (okej, byxor undantaget), allra minst brunt. Med starka drycker pÄ kylning; tror du jag lagt av tror du fel. Inmundigar bara lite mer sofistikerat. LÄngsammare. Utan det dÀr berusningssyftet som var centralt i yngre dar. FÄr jag sÀga det sjÀlv har jag nog inte ballat ur fullskaligt sedan 2020. Fast dÄ berodde det inte pÄ kröken utan pÄ covid. DÀr var jag duktigt dÀckad, oförmögen till alla former av firande. Slut som festprisse.
*. *. *
Spellistan har jag förstĂ„s klar. Musik hör nyĂ„rsafton till. Inte rock & röj som förr, bevare mig vĂ€l. FinstĂ€mt ska det va’. DĂ€mpad volym. ĂrongĂ„ngar blir kĂ€nsliga med Ă„ren, mĂ„nga i min Ă„lder har hörapparat. DĂ€ribland vĂ„ra kvĂ€llsgĂ€ster. Den typen av besvĂ€r botas inte med hög musik. De förvĂ€rras. SĂ€rskilt om samtal pĂ„gĂ„r parallellt. Vilket det ju gör. Det finns mycket att avhandla pĂ„ Ă„rets sista dag. Mycket att hoppa över ocksĂ„: tillstĂ„ndet i Sverige, elĂ€ndet i vĂ€rlden. SĂ„nt blir för tungt att ventilera, lĂ€ttsinnet mĂ„ste nĂ„gon gĂ„ng fĂ„ sin chans. Det har med sjĂ€lvbevarelsedrift att göra, ovilja att bli typ uppĂ€ten.
*. *. *
Intresserad av min spellista? JasĂ„ inte. DĂ„ kan du sluta lĂ€sa precis hĂ€r. Ăvriga bjuder jag pĂ„ ett axplock, hela listan skulle bli för lĂ„ng. HĂ„ll till godo. 1. I Welcome You - Paul Michiels. 2. What About Tomorrow’s Children - Maggie Reilly. 3. California Blue - Erkan Aki (Orbisonklassiker pĂ„ tyska, faller platt för rösten). 4. Guiding Light - Donna Taggart. 5. Sunday Morning Comin’ Down - Ray Stevens. 6. Happy X-mas (War Is Over) - Jann Arden. 7. Some Humans Aint Human - Neil Nathan. 8. Home I’ll Be - Rita MacNeil. 9. We Are The World - The 12 Tenors. 10. I Can Still Dream - Hayley Oliver. Punkt.
*. *. *
Till sist nÄgra önskningar, i stort som i smÄtt. Nog sÄ naiva, men vÀlmenta och föga stelbenta. En rÀttvisare vÀrld. Mera kÀrlek, mindre hat. Fred, inte krig. Barnen i centrum - och dÄ menar jag inte bombcentrum. FÀrre gÀngkriminella i och utanför politiken. Rökförbud pÄ allsvenska fotbollsarenor. Vi har det redan sÀger du? Absolut - mot att tÀnda en cigg. Allt annat Àr okej att tÀnda: bengaler, raketer, pyroteknik all over. LÀktarkultur kallas det visst. Kom in i matchen, ni som bestÀmmer. Och Gott Nytt à r pÄ er. SjÀlv fruktar jag 2024, befarar nÀstan det vÀrsta. Men skÄl och tack, ikvÀll vapenvila. Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar