Såg en liten minidebatt på tv i morse. I studion: Pytte-Nooshi (v). På länk: Jätte-Johan (l). Ämne: Israels pågående ”självförsvar” mot Hamas. Proportionerligt? Oproportionerligt? Mittemellan? Debattörerna nöjde sig med att bekänna färg. Hon propalestinsk. Han proisraelisk. Därav en hel del mummel, undanglidningar från ”opassande” sanningar. Gemensamt beklagande av kriget som sådant, spretigt småtjafs kring detaljerna. Pytte-Nooshi instämde förvisso med Jätte-Johan: Hamas började, Israel har rätt att försvara sig. Men sen gled de isär, vänsterpartisten och liberalen.
*. *. *
Pytte-Nooshi menade att ”självförsvaret” gått överstyr. Tusentals döda på Gazaremsan, orättfärdigt lidande för civilbefolkningen. Alarmerande brist på förnödenheter, barn som utsätts för brott mot krigets lagar. Hög tid för Sveriges regering att markera, tyckte Pytte-Nooshi. Och angrep i förbifarten utrikesministern för att göra ungefär tvärtom. Stödja Israel, försvara ”självförsvaret”. Även i ett läge där allt fler börjat ifrågasätta proportionerna och varna för konsekvenserna. Här fick Jätte-Johan nytta av sin speciella talang. Flytta fokus, växla spår, återvända till ruta 1.
*. *. *
Hamas inledande terrorattack alltså. Just ordet terrorattack - med vissa variationer - skulle hamras in, det var Johan På Länken jättetydlig med. Hur debatten slutade? 0-0, typ. Många ord, sansat tonläge. Men inte så mycket sagt. Egentligen. Min beundran dock för debattörernas morgonform. Hyfsat på hugget redan 07.00, hur orkar dom? För att de sluppit tillbringa natten i skyddsrum? Själv somnade jag om utan att ha fått svar en gammal fråga: är den som kritiserar Israels regering per definition antisemit? Vad kallar man i så fall judar som faktiskt gör detsamma? Lägg ner det kortet, tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar