Matchen som hade allt - och lite till

Arsenal-Barcelona 2-2.
Makalös match, tveklöst den mest fascinerande jag upplevt. Arsenal utspelat och närmast förnedrat av ett vettlöst bra Barca – i ungefär 70 minuter. Zlatan i magnifik huvudroll så långt; vid 0-1 med en vältajmad lobb över Almunia, vid 0-2 med en distinkt bomb i ena krysset. Rörande vackert…nästan så jag glömde att det drabbade ”mitt” lag.
Så som jag nästan glömde att det faktiskt återstod 20 minuter.
Arsenals resning var magisk, för Barcelona säkert smått chockerande. Matchen borde ju varit körd. Precis allt tydde på det…åtminstone tills speedkulan Theo Walcott byttes in. Där någonstans fick Arsenal ny kraft, ny fart, ny tro. Där någonstans skulle det snart visa sig att klyschan ”allt kan hända” kommer ur en sanning.
1-2 Walcott! 2-2 Fabregas på straff! Möjligen en feldömd sådan, i vilket fall generös.
Själv fick jag både gåshud och hjärtsnörp av dramatiken. Kan fotboll bli bättre än så här? Tror inte det – i väntan på returen.

S E