Magisk kväll i Baltiskan

HK Malmö-IFK Kristianstad 27-22.
Äntligen lite handbollshalleluja i Baltiskan! Över tvåtusen åskådare, stämning som på salig Bobbans tid. Och så, ljuvligast av allt: den osannolika upplösningen. Malmö till SM-slutspel! Av egen kraft – men också för att övriga resultat gick lagets väg. Lugi grävde slutgiltigt ner sig i Lindesberg, RIK grejade en pinne men inte två mot Alingsås…
Länge sen det var så spännande att följa en resultattavla, får jag säga. Efterhand nästan mer spännande än matchen framför ens ögon; där stod det ju klart i hyfsat god tid att Malmö skulle göra sin ”plikt”. Tavlan däremot, den kittlades in i det sista. RIK-Alingsås 32-32 kom plötsligt upp…men hallå, där stod ju 25-30 nyss. Va faan händer? Är det tid kvar i Göteborg eller är 32 lika ett slutresultat? Stor oro i publikleden, spekulationer hit och dit i väntan på visshet.
Det var slut i Götet. Det blev 32-32. Det blev HK Malmö som knep den åttonde och sista slutspelsplatsen. Fantastiskt!
Äras den som äras bör: tränaren Jan ”Proppen” Karlsson. Det är han ensam som format laget, han ensam som lyft varje enskild spelare till betydelsefull kugge. Och då rör det sig alltså (i huvudsak) om s k andrasortering, spelare som ratats av bättre bemedlade klubbar. Lugi och H 43 t ex.
Vilket förresten får mig att minnas följande analys inför elitseriepremiären i höstas: ”Lundaklubbarna står och stampar, kommer liksom inte loss ur sin inbillade förträfflighet. Förr eller senare slutar det illa, är jag rädd. Malmö däremot…Malmö tror jag på i år.”
Det var jag själv som skrev det, här på bloggen. Ibland prickar även en vingelpetter rätt, ha ha.

S E