Matchen före kryssningen...

Var på kryssning helgen som gick. Det sista jag gjorde innan jag for var att kolla på handboll, Malmö mot Hammarby.
Det sista jag borde gjort var just det jag gjorde.
Malmö-Hammarby var en undermålig tillställning, som match betraktad knappt sevärd ens för hopplöst förlorade handbollsnördar. Ingen skuldbörda på Hammarby - felet låg i att Malmöspelarna liksom inte var där, varken fysiskt eller mentalt. Laget svek s a s sitt eget signum, det som annars varit så tydligt genom hela säsongen: kämpa, kämpa, kämpa, vilja, vilja, vilja.
Märkligt egentligen att resultatet stannade vid 21-33, klasskillnaden kändes mycket större än så.
Okej, Malmö har en ursäkt. Kraftödande match i Skövde bara två dar innan. Blytung förlust efter klar ledning, noll tid för återhämtning. Men ändå…lite bättre kunde man begärt.
Nu gick förmodligen slutspelståget för Malmö. Enda räddningen skulle vara full pott på de tre sista matcherna – men vem kan tro på mirakel efter Hammarbyhaveriet? Klokare att se upp för kvalspöket, känns det som. Kristianstad hotar bakifrån och lagen möts inbördes i Baltiskan i slutomgången. Kan bli en rysare.
Närmaste revanschchans för Proppens pågar gives dock redan i morgon, onsdag. Sävehof hemma. Låter som en munsbit, eller hur? Men allvarligt; Sävehof kommer från ”Malmöläge”, dvs med gårdagens stentuffa match (38-37!) mot RIK i kropp och sinne. Dessutom med seriesegern nästintill säkrad…vilket möjligen förstärker mättnadskänslan ytterligare. Så kom igen Malmö, ska Sävehof betvingas är det nu.
Trevlig kryssning förresten.
Riktigt, riktigt trevlig, som Wikegård skulle ha sagt.

S E