Mörker i offentlighetens ljus

Några tankar kring den moraliskt förtappade (?) fotbollsstjärna som idag blivit allas vår egendom i medierna. Alltså. Det har sina sidor att vara idrottsman på elitnivå. Då blir man, antingen man vill eller ej, en offentlig person. Var mans föredöme eller var mans niding, beroende på hur man förvaltar sitt pund. Ja, inte det idrottsrelaterade pundet utan det moraliska. Media ser dig. Media säljer dig åt sina läsare. Den ordningen är kanske rimlig, inte vet jag. Vad jag vet är att unga människor begår misstag. Killar, tjejer, dagligen, stundligen, inte sällan i erotiskt laddade ögonblick. Även äldre människor begår misstag. Tanter, farbröder, dagligen, stundligen, mera sällan i erotiskt laddade ögonblick. Skillnaden är priset: de flesta av oss kommer undan med en prövning i domstol om ens det. För elitidrottsmannen i 20-årsåldern tillkommer offentlighetsprincipens skampåle, i förlängningen kanske en ödelagd karriär. Knappast vårt problem, muttrar förmodligen tredje statsmaktens företrädare. Nä, kanske inte. "Allmänintresset" kräver ju ett avslöjande, helst ett STORT över flera sidor. Eller? Själv är jag inte så säker, jag hade nog överlevt på en notis i marginalen. Var bara det jag ville ha sagt. I strid med vad man egentligen får säga och tycka, skulle jag tro.