Partykillers i blågult

Sverige-Norge 24-19.
Skrällseger för de svenska handbollsdamerna på EM. Norge har ju ansetts oövervinnligt i det här sammanhanget, i en klass för sig. Och här var kungen på plats – den norske alltså, den svenske har nog aldrig varit på damhandboll – och med honom tusentals helt normala norrmän i ett rödblått läktarhav som segerjublade redan innan matchen kommit igång. Eller av gammal vana, kanske.
Taskigt av Sverige att sabba festen, hi hi. Att faktiskt utklassa Norge; otroliga 13-6 i paus, minst fem bollar upp i målprotokollet genom hela andra halvlek. Då, när alla bara väntade på vändningen som ju måste komma…du, jag, publikum, hans majestät med följe.
Men inte Linnea Torstensson. Inte Cecilia Grubbström. Inte Annika Wiel Fredén eller Johanna Wiberg. Inte en enda jävel i detta viljeladdade svenska landslag. Vilken match! Vilken attityd!
Hellgren i tv lät uppspelt som aldrig förr. Perlskog i sin tur tordes bejaka miraklet först i 57e minuten vid svensk femmålsledning. Axnér kom också till tals men var nästan mållös…och det sa kanske mest av allt om prestationen.
Synd bara att det inte var final. Och därmed heller ingen ”bragd”. Den spar vi till söndag.

S E