Oavgjort mellan Lugi och Sävehof igår kväll. Ett klädsamt resultat; vänner ska ju helst dela lika, annars blir man kanske ovänner. Men är de inte lite väl intima med varann nu, Lugi och Sävehof? Jag menar i förhållande till det de faktiskt sysslar med.
Elitidrott, nämligen.
Att det blivit oavgjort typ sju gånger av tio när herrlagen mötts i seriespel på senare år må vara hänt – ingen kan bevisa fusk, fejk eller uppgjort, blotta tanken känns onekligen lite bisarr. Å andra sidan har en sluttabell aldrig ens antytt att Sävehof och Lugi skulle vara så sjukt jämna i slagstyrka, snarare tvärtom. Sävehof ständigt i topp, Lugi en bra bit ifrån och utanför slutspelet så sent som förra säsongen. ”Normala” matcher mot övriga lag i elitserien tar liksom ut sin rätt när allt ska summeras, väl är det.
Nytt för i år i vänslandet Lugi/Sävehof är utbytet på tränarposten. Sävehofs mångårige tränare Rustan Lundbäck har plötsligt blivit ett slags mentor och telefoncoach för Lugi, överordnad ordinarie tränarparet Zanotti/Axnér. Ett grepp som, såvitt jag vet, saknar motstycke i svensk elitidrott.
Bra eller dåligt? Anständigt eller oanständigt? Meningarna tycks gå isär, TV4-Sportens Perlskog verkade klart kritisk i Handbollsklubben häromkvällen. Hellgren däremot talade i positiva termer om nytänkande och Axnér – part i målet – om ”fri marknad, inget jävla Rumänien”. Som om alla andra elitklubbar i Sverige hade fel och endast Lugi och Sävehof hade rätt.
Själv nöjer jag mig med att må illa.
S E
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar