Märkligare idag, Gösta

Skäggiga damen spökar på musikscenen. Gaggiga damen spökar på den politiska arenan. Som Gösta Linderholm sjöng i en slagdänga redan på 1980-talet: det är en märklig tid vi lever i, man åker jojo mellan skratt och gråt. Ännu märkligare nu, Gösta. Damer i skägg och mustasch hade knappast vunnit Mello på 80-talet, världen var liksom inte mogen för dylikt. Vill minnas att Tage Tosa uppträdde på Kiviks marknad vid något tillfälle, det var väl det närmaste ett artistiskt genombrott en skäggig dam kunde komma på den tiden. För egen del har jag alltid känt viss ambivalens inför alla skäggiga människor, damer särskilt kanske. Men det kan bero på ren jävla avundsjuka. Själv saknar jag naturliga förutsättningar för odling - och konstgödsla för en tangorabatt känns lite överkurs, då fortsätter jag hellre vara förtröden. Och gaggig.