Mina udda Alingsåsfavoriter...

SM-finaler i handboll stundar - och det gläder mig att Alingsås HK är part i målet. Jag har fattat tycke för laget under säsongen, imponerats av spelet men även av supportrarna som hänger med vid bortamatcherna. Har träffat på dem i både Malmö och Lund. Trevligt folk i vuxen ålder, så långt från fotbollens bengalhuliganer det går att komma. Bland spelarna gillar jag framförallt två. Nej inte Aggefors, den fenomenale målvakten. Inte kantharpunerna, Tellander och Enström. Och inte heller Conradsson, handbolls-Sveriges mest lovande playmaker. Det vore för enkelt, för självklart. Min vana trogen håller jag på de mer udda gestalterna. En Fredrik Teern. En Markus Stegefelt. Den senare är en ung grabb, 19 tror jag, som sitter av matcherna på bänken. Utom när AHK får straffkast. Då är det han som får förtroendet och han förvaltar det väl nästan varje gång. Jag imponeras av sånt, rakt av och utan krussiduller. Vad gäller Teern fascinerades jag av honom redan i fjol när han spelade för Aranäs. En skogshuggartyp, lätt skräckinjagande sådär som en gammeldags tungviktsboxare. Samtidigt svårt oskolad i elementär handbollskunskap - och ändå en tillgång s a s ögonblicksvis. Tyckte jag då. Blev förvånad när Alingsås värvade honom, trodde jag var ensam om att se nåt som kunde bli nåt. Härligt att ha fel. Teern är förvisso fortfarande lite fumlig med bollen och ibland t o m osäker på stegen, som det verkar. Men inställningsmässigt är han banne mig AHK:s number one. Den glöden, den blicken, det försvarsjobbet; fansen älskar honom, motståndarna skyr honom som pesten. Och själv är jag nästan sprallig över att just den killen får spela SM-final.