Zlatan ligamästare igen. Sjunde året på rad, tydligen. Storslaget, möjligen något slags rekord i fotbollsvärlden. Och i vilket fall ett fint minne att ta med sig från tiden i Barcelona.
Den är nämligen över nu, skulle jag tro.
Zlatan fick tio minuter i kvällens avgörande match mot Valladolid, bjöds in först när de mer betrodda stjärnorna redan gjort jobbet. Som vanligt på sistone alltså; utbytt, inbytt, reducerad, degraderad. Om detta kan man tycka si eller så – men jag är helt säker på att Zlatan själv inte ser sig som någon tiominutersspelare. Och precis lika säker på att Barca inte köpt honom för sjukt mycket pengar för att fylla ut bänken.
Därmed återstår bara att gå skilda vägar, i fotboll på den där yppersta toknivån funkar det vanligtvis så. Frågan för Zlatans del är kanske hur hans attraktionskraft och marknadsvärde påverkats av tiden med Barca. Det borde inte vara några problem - 16 mål i ligan och 21 totalt är ju allt annat än fiaskopapper. Risken ligger i slutintrycket, att det består och liksom överskuggar helheten.
För övrigt fyller Zlatan 30 nästa år, hans bästa tid är knappast framtiden. Vi får väl se hur det blir…i min mörkaste fantasi fruktar jag att han överväger en s k Chippenreträtt. Dvs spel i Saudiarabiens ökenliga just for the money. Gud give att jag har fel.
Från det ena till det andra. Tack Kalmar, tack för 1-0 över Helsingborg. Det var kanske inte vad HIF behövde, men väl allsvenskan.
S E
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar