Om kämparnas kämpe och mackornas macka

Apropå matchen igår måste jag uttrycka min beundran för Mjällbys Mattias Håkansson. Anfallare från start, omplacerad till mittfältet i andra halvlek. Killen är inte bländande på något sätt rent tekniskt - men vilken arbetskapacitet, vilken inställning. Skönt att se spelare som så uppenbart brinner för sitt lag och sin egen heder. En annan som alldeles uppenbart brinner är Mjällbys tränare Hasse Larsson. I hans fall medföljer dessvärre snedtändning som ett slags obligatorium, i huvudsak riktat mot domare. Igår var det dags igen: Larsson fick tossaspel redan i första halvlek och förvisades till läktaren. Mjällbyikonen Bagar'n Rosengren, civiliserad assistent till eldfängde Larsson, tog över, domarna kunde andas ut. Vad mer kan jag berätta? Jo, att Asper vid fyllda 41 fortfarande är en förbannat bra målvakt. Att den återvändande duon Ivanovski/Leandersson ser ut att ge Mjällbyförsvaret ökad stadga. Att mittbacken och målnickaren Jesper Gustavsson är ett fynd från lilla Asarum, division 2-klubb i grannskapet. Att anfallsspelet är "the big problem": Gustavssons fullträff mot Gais var lagets blott trettonde mål i serien. Att MFF-lånet Benjamin Fadi satt på bänken matchen igenom, ryktesvis floppstämplad. Samt att Sveriges läckraste fotbollsmacka, den med sill, alltjämt går att köpa på Strandvallen. Endast där.