Även den sjunde himlen är blå

MFF-Celtic 2-0. MFF till Champions League för andra året i rad! Ikväll behöver man inte vara himmelsblå för att sväva på moln, det räcker länge med att vara neutral fotbollsvän. Personligen tycker jag att årets prestation slår fjolårets. Spelarflykt har ju tvingat MFF att på kort tid bygga ett nytt lag, sådant är aldrig lätt. Så cred till alla bakom verket: talangscouten, sportchefen, tränarstaben med Åge Hareide i spetsen. Starkt att få ihop pusslet, att hitta de rätta bitarna. Yotun från Peru, Carvalho från Uruguay, Rodic och Djurdjic från Serbien, Bergsgeten från Norge; alla lysande i kvällens match. Måste erkänna att jag är särskilt svag för Carvalho. Killen är ju en kopia av min gamle MFF-favorit Krister Kristensson, lite mörkare i hyn bara. Och lite mer äventyrlig i sitt spelsätt, kanske. Carvalho är ung, oslipad, ännu inte fullt ut betrodd som försvarsgeneral av Hareide. Ikväll kom han in för (skadebenägne) Rasmus Bengtsson direkt efter pausvilan - och blev smått sensationellt den som fixade det befriande 2-0-målet. Med huvet förstås, och på ren jävla närkampsstyrka. Kristensson kunde inte gjort det bättre, den saken är klar. 1-0-målet axlades in av Rosenberg - som annars bör tacka domaren för att han fick fullfölja matchen. Ett enda gult kort för den raden av förseelser, det var märkligt. Nämnde jag Adu? I mina ögon var han nog bäst av alla - om nu någon enskild ska framhållas i detta nya MFF. Länge leve fotbollen som konstart. Punkt och godnatt.